Det var tänkt att det här skulle bli en varm och skön vårutflykt till Fårö, men vilken kovändning som vårvädret gjorde. SMHI gick ut med en vädervarning för ”friska vindar” och det blev det med råge. Vid samlingsplatsen Tunguhuvuds raukfält dånade brytande vågor in från nordväst och en bitande isighet snurrade runt oss. När dagens gäng med fågelvänner, tolv stycken som stuvade på sig vintermundering, konstaterades raskt att vi måste lägga om strategin för dagen. För övrigt var det närmast ”renblåst” på fåglar där så vi förlorade inget. Färden ställdes till ”läsidan” av Fårö och närmast Holmuddens fyr. Längs färdvägen dit fick vi snabba glimtar av havsörn, kungsörn och blå kärrhök. Vid Alnäsavik stod en rejäl flock med vitkindade gäss och rastade. Väl framme vid fyren möttes vi av ”sköna vindar” som väckte hopp. Ganska snart kände många behov av lite fika så matsäckar plockades fram i solskenet. Vi hade första parkett vid stranden och östra hörnet av fyrträdgården. Utanför stranden hade vi fina gäng med kentsk tärna, silvertärna och småtärna. Några flockar med alfåglar surfade och dök utanför bränningarna medan stor- och småskrakar drog omkring.
Som många kanske minns har vårutflykten till Fårö de senaste åren bjudit på alförrädare borta vid Tunguhuvud, så hur skulle det nu gå med den ”traditionen”. Men senaste tiden har en grann hane hållit till häruppe, först vid Skärsände och nu vid fyren sedan några dagar. Ganska snart hade vi konstaterat att den fanns inte i området direkt utanför fyren, men några suktande kryssare drog iväg några hundra meter åt sydost till Skalasandsvik. Snart kom det glädjande budet att den var hittad och flera av gästerna fick plötsligt ”vingar under skorna”. I trevligt solsken och snällare vind kunde vi nu njuta av den granna fågeln Flata hällar. När vi sett oss mätta återgick vi till fyren där några var tvungna att avvika medan resten av oss åkte ner till Hyluvik på sydöstra hörnet av ön. Vi gjorde ett stopp vid Friggars med hopp om rödspov men de var någon annanstans. Däremot var ytterligare några örnar av båda arterna uppe i luften. Väl framme vid Hyluvik fick vi ett skönt lä bakom strandtallarna och kunde njuta av utflyktens sista fåglar. Några skärfläckor födosökte tillsammans med brushanar, rödbenor och större strandpipare. Även här hade vi silvertärnor, småtärnor och kentska tärnor. Nu kände sig den resterande delen av sällskapet också redo att bryta upp. Ledde det hela gjorde
Per Smitterberg.