Karga strandbackar med stenmurar eller beteshagar och åkerkanter, det är stenskvättans landskap. Hos oss är den ensam i sin ”familj” men flera av arterna som finns nere i söder eller öster kommer ibland på besök. På gutamål heter den staingylp, vilket är ett riktigt passande namn. Gylpa betyder att kräkas och det ser faktiskt ut så när den sitter och niger och knixar för att markera sitt revir. Den kommer till sina revir redan i första halvan av april och kan bli kvar en god bit in på hösten.
