Trots en orolig väderprognos med regn möttes vi av soligt väder med spridda molnstråk, ett helt perfekt väder för ett besök på den största holmen i Slite skärgård. Vi blev hela sexton fågelsugna vänner som i sakta mak kunde pricka av en fin samling fågelarter, där det stora utropstecknet blev att vi inte fick se en endaste havsörn. Dagens första rovfågel blev en duvhök som alldeles i starten av promenaden skrämde upp varenda fågel ute på Norderudde. En stund senare kunde lärkfalk skrivas in i boken.
Strandängen som sakta kryper ner i havet är mest öppen nere vid vattenbrynet och blir sen lite tuvigare 20-30 meter inåt. Den terrängen älskas av ljungpipare, tofsvipor, kärrsnäppor och enkelbeckasiner som tillsammans med tofsvipa, strandskata och myrspov kunde prickas av. Ljungpiparna är ännu inte uppe i sina maxvolymer (med flera tusen exemplar) men det var ändå en rejäl flock. Grågässen var talrikare med drygt 1600 fåglar, medan de vitkindade var betydligt fåtaligare. Men om några veckor har dessa arter samt simänderna (kricka, bläsand, skedand, gräsand och stjärtand) och räknas i flera tusen fåglar. Fördelen nu var att man hinner titta på ”nästan varje fågel” och därför inte missa något spännande.
Plötsligt hade tre timmar försvunnit och det började ”dra i kaffetarmen” hos flera av oss, varför vi började promenera hem till bilarna. Trots bristen på havsörn och någon raritet fick jag intrycket att gänget med skådare ändå var riktigt nöjda med förmiddagen. Ledde utflykten gjorde Per Smitterberg.
