Hoburgen mötte oss med ett ganska grått tak och ganska friska vindar från sydsektorn. Men det hade inte hindrat fjorton deltagare att bege sig till öns sydspets. Redan vid samlingen på parkeringen norr om radarklippan gled en snygg ung havsörn förbi, ivrigt uppvaktad av ett gäng korpar. En handfull rödglador gillade också den friska vinden medan sex storlommar drog söderut. Luften var, nästan hela tiden, fylld med tättingflockar bestående av bofinkar, hämplingar, sånglärkor och starar vilket bevisade att nu har vi verkligen hamnat i hösten. Väl nere vid sydändan av klippan kändes den friska vinden och vi fattade posto i hyfsat lä på norrsidan av buskagen vid åkern. Härifrån har man bra koll på vad som sker längre upp över fälten och fyrberget, vilket minskar risken för överraskningar. Sundregruppen hade sin höstträff med ett stort gäng deltagare och mängder med fåglar i näten. Stundtals hängde delar av vårt gäng där och fick se många småfåglar på närhåll, vilket alltid brukar fascinera.
I luftrummet började de arktiska gässen och änderna passera. Vitkindade gäss, tundragäss, bläsgäss och bläsänder noterades. En honfärgad blå kärrhök provade jaktlyckan bland de rastande tättingarna tillsammans med en stenfalk och flera sparvhökar. Över havet i väster såg vi smärre gäng med ejder, sjöorre, alfågel och småskrake. Trots att vi hade skönt i lä kände undertecknad att vi inte fick glömma en promenad neråt i hagarna. Eftersom det uppenbarligen fanns gott om tättingar i rörelse, samt att det innan vår ankomst passerat två nötkråkor mot söder gick gänget alltså ner i hagen söder om märkområdet. Märkligt nog tycktes de stora gängen med småttingar ha skingrat sig, men det blev ändå en skön sväng som gav rum åt flera trevliga samtal. Nu vände vi nosarna mot norr och de hägrande matsäckarna vid parkeringen. Mycket lämpligt fick vi här ett skönt lä och även oktobersolen började värma när de tidigare grå molnen skingrades. Avslutningsvis blev det ett obligatoriskt stopp på parkeringen vid Muskmyr. Där brukar man så här års mötas av en bra blandning av rovfåglar, men denna söndag var det mystiskt tomt. En kungsörn och en ormvråk på lååångt håll samt någon förbisusande sparvhök var hela skörden. Så därför avslutades utflykten och även vi skingrades i höstvinden.
Per Smitterberg