Ikväll blev det avfärd till Sydamerikas mest avlägsna marker, nämligen ända ner till Patagonien i Argentina. Ann och Sten Wikström tog oss, 28 reslystna fågelvänner, på en hisnande tripp där vi först besökte de klassiska pampasslätterna uppe runt Buenos Aires. Många arter kändes bekanta, bland änderna finns det “kusiner” till våra stjärtänder, bläsänder och skedänder medan andra fågelfamiljer inte alls klingar bekant. Rask förflyttning med flyg ner mot Patagonien där magellanpingviner och sydliga rätvalar spädde på den exotiska känslan.

En flygtur till, nu in mot Andernas “fötter”, där den extremt rara Hooded Grebe (en liten dopping) samt svarthalsad svan och höglandsgås kunde prickas av. Som final åkte vi ner till världens sydligaste stad, Ushuaia vid Beaglekanalen. I sydbokskogen fanns den spillkråkestora magellanspetten och ute på havet fick vi se svartbrynad albatross och chilensk storlabb. En “resa i TV-soffan” som gav längtan ut i den stora fågelvärlden.

Föreningens fågeltorn på västra sidan av Paviken skall restaureras. Vi gör detta för att förbättra säkerheten för besökare. Vi behöver frivilliga som kan hjälpa till med arbetet. Följande dagar är aktuella; söndag 27.10 kl. 10:00, söndag 3.11 kl. 10:00, måndag 4.11 kl. 10:00. Vi träffas vid fågeltornet. Anmälan om deltagande till Clas Hermansson, tel. 0702 54 03 95. 

Igår söndag den 6 oktober ringde raritetsklockan återigen denna höst. Helena Lager slog till med att hitta en ökensångare vid Stora Gåsemora på Fårö. Det resulterade troligen i många hastiga ändringar i skådares kalendrar, för en sån här goding vill man inte missa. Idag måndag visade det sig, till allas glädje, att den var kvar och dessutom pigg och alert. Sällan har väl en ogräsbeklädd jordhög beskådats så intensivt.

Tidigare har Gotland fått besök av två ökensångare. Den första hittades på Furilden den 6 november 2013. 21 oktober 2016 var det dags för nummer två, som höll till vid Örnkull vid Lausviken. Det här är en signal att hålla ögon och öron öppna för rara gäster från sydost. Red. önskar alla höstskådare lycka till i markerna.

”Vi hade i alla fall tur med vädret” är väl så man kan summera denna utflykt. Det är ju många faktorer som ska falla på plats för att utlovade upplevelser ska infrias. Vi tio fågelvänner som samlades ute på Faludden möttes av en riktigt krispig morgon, en måttlig molnvägg i öster och några plusgrader. Ett perfekt sträckväder men det örat hade inte fåglarna lyssnat på. Men vad gör det när morgonsolen skänker värme där vi står ute vid sjöbodarna. Små gäng med knipa, ejder, småskrake och vitkindad gås passerar udden. En rastande smålom hittas av en uppmärksam deltagare och den kan sen studeras fint. En lite flock småvadare svänger förbi i motljuset men hinner tyvärr inte artbestämmas säkert, men tipset hamnade på skärsnäppor. Plötsligt blir det rejäl oro bland tofsviporna ute på nordostspetsen och orsaken avslöjar sig nästan omgående. En riktigt snygg pilgrimsfalk, ung hona, kommer flygande med kraftfulla vingslag rakt över oss. En riktig drömobs!

Men efter drygt två timmar utan ökande sträckaktivitet beslutar sig de flesta för att hänga med ner till Hoburgen. Hoppet om lite fler rovfåglar och chans på den långstannande alpjärnsparven lockar. Vädret var helt idealiskt för sträckande rovfåglar, men de uteblev tyvärr. Däremot kunde deltagarna till sin glädje få njutbara närobsar på ”linslusen” alpjärnsparven, där den satt och solade ute på klippkrönet med ett blått Östersjön i fonden. Nu kände sig de resterande deltagarna nöjda och utflykten upplöstes. Ledde det hela gjorde Per Smitterberg.

Ibland blir det som man önskar, eller som man inte ville. Nån gång blir det både och. Dagens utflykt, med flyttfåglar som tema, är numera en av föreningens fasta inslag. En sak vi inte kan styra (gudskelov) är vädret men förutom en riktigt hård blåst såg det lovande ut. Vid samlingen på Hoburgens parkering möttes jag av arton tappra och fågelsugna deltagare. En riktigt styv kuling tjöt från sydväst men regnet höll sig borta. Vi beslutade att försöka finna lä nere vid märkområdet söder om klippan, för att plocka in vad som skulle komma från öster över åkrarna. Den planen gick i lås men sen gällde det ju att fåglarna skulle dyka upp. De allra flesta rovfåglar tyckte nog att det blåste lite väl så artlistan slutade med följande. En gammal respektive yngre havsörn, en röd glada, en ormvråk, några sparvhökar samt en lärkfalk. Tättingarna höll sig klokt nog i skydd men enstaka små gäng sädesärlor och trädpiplärkor hördes i kulingens tjut. Det gjordes nåt tappert försök att ”havsfågelspana” men det avbröts hastigt på grund av att knappt handkikaren kunde hållas stadig! Efter ungefär två timmar tyckte deltagarna att vi kämpat nog och dessutom längtade många efter fika. Lagom som vi började återtåget till bilarna så kom störtskuren (horisontellt) från väster och det resulterade nog i ny rekordtid för promenad (rask) upp till parkeringen.

För att försöka förlänga den något rumphuggna morgonen föreslog undertecknad att vi skulle ”havsfågelskåda” på Faludden, där dagens västliga kuling inte skulle nå oss på östsidan av fiskebodarna därute. Väl där kom förstås regnet ifatt oss men efter lite tålmodig väntan var resten av gänget på plats för att se vad som bjöds. Det blev inga större siffror men trevligt umgänge och många givande kunskapsutbyten. Några små gäng sjöorrar och småskrakar gav en försmak om hur det kan vara. En gluttsnäppa rastade på stranden och en obestämd labb sågs några ögonblick. Med detta tyckte vi att arbetsdagen var slut och deltagarna skiljdes åt. Ledde det hela gjorde

Per Smitterberg