Nyheter och exkursionsrapporter

Ännu för trettio år sedan mötte man oftast havsörnen under höst och vinter, när de som häckade i Finland och norra Skandinavien kom ner hit och övervintrade. Men runt millennieskiftet började det bli alltfler observationer under häcktid och snart hittade vi det ena paret efter det andra. Som örnvän gick man på moln och var lycklig. Nu har vi passerat sextio revir här på Gotland! Eftersom de vuxna örnarna, även många ungfåglar, håller sig kvar hos oss under vinterhalvåret har du fina chanser att få njuta av dessa mäktiga fåglar. Störst chanser till spännande möten har du förstås längs kusterna, men de kan patrullera långa sträckor från sina revir så bli inte förvånad om du möter en havsörn vid Strandpromenaden i Visby eller inne i Klintehamn.

Per Smitterberg

SMHI utlovade först regn sedan snö men det blev solsken och i stort vindstilla när femton skådare kom för att titta på fåglar i solskenet. Jag började med lite information om matningen, hur ofta vi är på plats för att fylla på automaterna och hur mycket frö det gått åt så här långt på säsongen. Nästa tips till de som besöker stället är att man inte bara skall titta på vilka fåglar som sitter på matarna, utan man behöver spana både högt och lågt och bortom matningen för att inte missa något.

De vanliga arterna fanns på plats, rödhaken visade upp sig och ett stort gäng med bergfink var också där. Plötsligt satte sig fyrtiotvå gråkråkor i ett träd bakom oss och förde liv, det var sparvhöken de var lite sura på. Kråkfåglar är utmärkta spanare och är ofta först med att larma ut rovfåglar. Allt som allt räknades det in sexton olika arter vilket gladde oss som var där.

Ledde det hela gjorde Sven-Olof Lundgren

Den är en tätting men är beroende av att kunna dyka under vatten! Strömstaren lever nämligen på att fånga insekter under vattnet. Mygg- och sländlarver med mera står på menyn. Under flyttningen kan man se den rasta längs stränderna där den födosöker i grundvattnet nära land. Men förkärleken ligger vid de strömmande bäckarna och åarna, där den även bygger sitt bo som den gräver ut ur en strandbrink. Den får gärna vara riktigt tvärbrant så att rovdjuren ska få svårt att komma in i boet. Som så många andra fåglar som lever i en ljudstark miljö är dess vassa lockläte riktigt skarpt och skär igenom vattenbruset.

Per Smitterberg

Lagom när solen började skymta mellan molnen samlades sjutton promenadsugna fågelskådare. Promenaden började vid Kruttornet och gick via strandpromenaden norrut. Vi tittade på en liten flock med knipor, ett par med storskrake syntes tillsammans och några bläsänder födosökte i grundvattnet. Framme vid Botaniska trädgården var nog målarten stenknäck, vilket vi turligt fick se. En trädkrypare lekte kurragömma vid en knotig trädstam.

Trots att jag under lördagen fyllt på med frö i deras matare som finns i trädgården så var det väldigt tomt på besökande fåglar. Jörgen Petersson berättade hur murgrönesnyltroten kom till Botaniska trädgården.

Vi avslutade med att se vad som fanns i Almedalen, men även där var det tunt med fåglar förutom dom tiggande måsar och duvor som finns på platsen. Några åkte hemåt för att titta på OS medan andra gick och fikade.

Ledde det hela gjorde Sven-Olof Lundgren

Vi blev sex tappra som samlades i snålblåst och minusgrader på Gråbo torg i söndags. Vintern som pågått sen i slutet på december hade glesat ut fågelbeståndet rejält. Nu låg hård snö över vissa områden och marken var stelfrusen. Det gjorde att den planerade vandringen ut på A7-fältet ändrades till en sydlig vandring genom kvarteret Bogens båda kvarter och ut på Terra Nova och tillbaka.

Vi pratade i starten om att alla björktrastar hade lämnat Visby, men den första tättingen vi fick se i Bogen 1 var just en björktrast som hittat ett vildäppelträd med en massa små äpplen under. I Bogens kvarter kvittrade några gråsparvar från takrännorna, de har redan börjat positionera sig för sina revir. På södra Terra Nova hördes första ringduvan sjunga och strax därefter sjöng även en turkduva som på beställning, just för att vi skulle höra skillnaden. Framme vid en matning blev det ett stopp för att se bland annat på ett antal bergfinkar, koltrastar, talgoxar och en stenknäck sågs strax innan.

I en skogsdunge höll tre nötskrikor till, en av dem hade letat upp en hasselnöt. Den kanske hade gömt den själv i höstas. En större hackspett hördes trummande, också ett vårtecken. Vi passerade sedan genom ett villakvarter där ytterligare en matning fanns, dock var maten slut så att där var det endast några gråsparvar som tjattrade. En större hackspett sågs när den formade till sitt städ, där det satt en tallkotte klar för bearbetning. Återtåget genom Furulundskogen gav inte några nya arter, men om några månader är denna lokal väl värd att besöka.

Sammanfattningsvis var det ganska få fåglar, men så är det när det är riktig vinter, det var så länge sen att man har glömt det.

För vandringen stod Sivert Söderlund