Nyheter och exkursionsrapporter

Precis som en tidigare publicerad fågel, salskraken, är berglärkan en vintergäst som under häcktiden håller till uppe i fjällvärlden. Den trivs på den trädlösa tundran eller kalfjällen. Nere i ”södern” här på Gotland dras den till de mest kortbetade och trädlösa strandmarkerna eller ute på grus- och sandstränderna. En sak i beteendet hos flera av de fåglar som häckar i fjällen eller på tundran, är deras förtrolighet i beteendet gentemot oss människor. Plötsligt kan man se att marken ”rör på sig” några meter framför kängorna. Då är det berglärkan som tycker att man kommit lite för nära. Oftast ser man dom enstaka men ibland är några tillsammans, troligen en familj som ännu håller samman.

Per Smitterberg

Ännu för trettio år sedan mötte man oftast havsörnen under höst och vinter, när de som häckade i Finland och norra Skandinavien kom ner hit och övervintrade. Men runt millennieskiftet började det bli alltfler observationer under häcktid och snart hittade vi det ena paret efter det andra. Som örnvän gick man på moln och var lycklig. Nu har vi passerat sextio revir här på Gotland! Eftersom de vuxna örnarna, även många ungfåglar, håller sig kvar hos oss under vinterhalvåret har du fina chanser att få njuta av dessa mäktiga fåglar. Störst chanser till spännande möten har du förstås längs kusterna, men de kan patrullera långa sträckor från sina revir så bli inte förvånad om du möter en havsörn vid Strandpromenaden i Visby eller inne i Klintehamn.

Per Smitterberg

SMHI utlovade först regn sedan snö men det blev solsken och i stort vindstilla när femton skådare kom för att titta på fåglar i solskenet. Jag började med lite information om matningen, hur ofta vi är på plats för att fylla på automaterna och hur mycket frö det gått åt så här långt på säsongen. Nästa tips till de som besöker stället är att man inte bara skall titta på vilka fåglar som sitter på matarna, utan man behöver spana både högt och lågt och bortom matningen för att inte missa något.

De vanliga arterna fanns på plats, rödhaken visade upp sig och ett stort gäng med bergfink var också där. Plötsligt satte sig fyrtiotvå gråkråkor i ett träd bakom oss och förde liv, det var sparvhöken de var lite sura på. Kråkfåglar är utmärkta spanare och är ofta först med att larma ut rovfåglar. Allt som allt räknades det in sexton olika arter vilket gladde oss som var där.

Ledde det hela gjorde Sven-Olof Lundgren

Den är en tätting men är beroende av att kunna dyka under vatten! Strömstaren lever nämligen på att fånga insekter under vattnet. Mygg- och sländlarver med mera står på menyn. Under flyttningen kan man se den rasta längs stränderna där den födosöker i grundvattnet nära land. Men förkärleken ligger vid de strömmande bäckarna och åarna, där den även bygger sitt bo som den gräver ut ur en strandbrink. Den får gärna vara riktigt tvärbrant så att rovdjuren ska få svårt att komma in i boet. Som så många andra fåglar som lever i en ljudstark miljö är dess vassa lockläte riktigt skarpt och skär igenom vattenbruset.

Per Smitterberg

Lagom när solen började skymta mellan molnen samlades sjutton promenadsugna fågelskådare. Promenaden började vid Kruttornet och gick via strandpromenaden norrut. Vi tittade på en liten flock med knipor, ett par med storskrake syntes tillsammans och några bläsänder födosökte i grundvattnet. Framme vid Botaniska trädgården var nog målarten stenknäck, vilket vi turligt fick se. En trädkrypare lekte kurragömma vid en knotig trädstam.

Trots att jag under lördagen fyllt på med frö i deras matare som finns i trädgården så var det väldigt tomt på besökande fåglar. Jörgen Petersson berättade hur murgrönesnyltroten kom till Botaniska trädgården.

Vi avslutade med att se vad som fanns i Almedalen, men även där var det tunt med fåglar förutom dom tiggande måsar och duvor som finns på platsen. Några åkte hemåt för att titta på OS medan andra gick och fikade.

Ledde det hela gjorde Sven-Olof Lundgren