En mild morgon med mycket svag vind och närmast mulen himmel mötte oss sju deltagare som samlades på Östergarns östliga hörn. Vid den här tiden på hösten brukar det vara fint sträck med främst andfåglar, vadare och måsfåglar men icke idag. Undertecknad kunde inte få till någon hållbar orsak till denna fågelbrist, men så hade vi desto mer tid att kolla på alla som passerade. Kentska tärnor var de första fåglarna som flög söderut och de fortsatte under morgonen att sträcka i smärre gäng. Ett tiotal silvertärnor hängde också på. På andfronten blev det om sagt svaga siffror. Ett trettiotal bläsänder, tolv krickor, tio storskrakar och dagens ”vinnare” blev småskraken med drygt trettio ex. Lommar är också ”säkra” fåglar att se fina flockar av men det stannade med EN smålom.

Som vanligt rastade det en rejäl flock med storskarvar på hällarna som skingrades när vi kom dit. I rovfågelväg noterades två havsörnar som satt på Östergarnsholm och längs stranden passerade fem lärkfalkar, där åtminstone två stycken sågs komma insträckande. Några sparvhökar bråkade med lärkfalkarna inne de drog vidare. Men när man summerar morgonen tycker jag ändå att sådana här ”fågelfattiga” morgnar också har sin charm och kvalitet. Att ha tid till snack med fågelvännerna är värt mycket.

Per Smitterberg

Under den gångna veckan var vädret minst sagt skiftande mellan strålande dagar och rejäla rotblötor. Därför fanns det en viss oro hos undertecknad hur dagens utflykt till öns sydspets skulle bli. Men den oron kom på skam och när vi samlades vid Hoburgsklippan var himlen endast skymd av enstaka molntussar och vinden måttlig. Åtta fågelsugna hade hörsammat utflykten och medan jag började prata om områdets möjligheter och vad vi kunde hoppas på, kom en fin rödglada flygande lågt över våra huvuden vilket kändes som ett gott omen.

                      Något som hör till denna årstid vid klippan och Rivet är fina ansamlingar med allehanda tättingar, men det blev vi inte bjudna på idag. Annars är ju den murgröneklädda ruinen vid parkeringen samt den östra branten av klippan ofta välfyllda med sådana. Väl framme vid sydöstra hörnet av Hoburgsklippan kunde vi konstatera att märkningen hos Sundregruppen var i full gång. Som brukligt tog vi plats uppe på ”gubbhyllan” varifrån sikten är vid både över havet i väster och inte minst över fälten och fyrberget i nordost. Sparvhök var den talrikaste rovfågeln men några olika rödglador, fem bruna kärrhökar, en blå kärrhök samt tornfalk och några ormvråkar skrevs ner i boken. Över havet noterades sjöorre, storlom, ejder och några kentska tärnor. Som fin avslutning på besöket vid klippan hittades en riktigt fin gammal havsörn som satt och slappade i ett dött träd uppe bland åkerlapparna.

                      Nu kände vi oss nöjda med sydväständan av Sundre och körde på nordost till Muskmyr i socknens övre hörn. Både myren och inte minst de omgivande alvarmarkerna är ju berömda för sin dragningskraft på rovfåglar. Inte heller denna gång blev vi besvikna utan fick en riktigt fin artlista av de förväntade arterna. En handfull ormvråkar, minst tre kungsörnar, fyra havsörnar, en rödglada, en brun kärrhök, en lärkfalk och en handfull tornfalkar lades till i protokollet. I och med detta kände vi oss nöjda och utflykten avslutades.

Per Smitterberg

Dom kallas ofta havens rovfåglar, labbarna. I vårt land häckar kustlabb och fjällabb, men bredstjärtad labb och storlabb kan också passera. Om du inte bor på fastlandskusten är det enklast att få se kustlabben under dess flyttning, och främst efter häckningen innan de drar ut mot Nordsjö- och Atlantkusterna. Den lever som en parasit till stor del, den stjäl med andra ord andra måsfåglars byten. Riktigt blåsiga dagar kan det passera flera och nära om man står på en bra sträcklokal. Holmuddens fyr på Fårö, Kuppen i Östergarn, Närsholmen och Faludden är bra lokaler. Men tidigt under sydflytten kan de gärna stanna längre tid på en plats och norra delarna av Asunden är en sådan lokal.

Trots en orolig väderprognos med regn möttes vi av soligt väder med spridda molnstråk, ett helt perfekt väder för ett besök på den största holmen i Slite skärgård. Vi blev hela sexton fågelsugna vänner som i sakta mak kunde pricka av en fin samling fågelarter, där det stora utropstecknet blev att vi inte fick se en endaste havsörn. Dagens första rovfågel blev en duvhök som alldeles i starten av promenaden skrämde upp varenda fågel ute på Norderudde. En stund senare kunde lärkfalk skrivas in i boken.

Strandängen som sakta kryper ner i havet är mest öppen nere vid vattenbrynet och blir sen lite tuvigare 20-30 meter inåt. Den terrängen älskas av ljungpipare, tofsvipor, kärrsnäppor och enkelbeckasiner som tillsammans med tofsvipa, strandskata och myrspov kunde prickas av. Ljungpiparna är ännu inte uppe i sina maxvolymer (med flera tusen exemplar) men det var ändå en rejäl flock. Grågässen var talrikare med drygt 1600 fåglar, medan de vitkindade var betydligt fåtaligare. Men om några veckor har dessa arter samt simänderna (kricka, bläsand, skedand, gräsand och stjärtand) och räknas i flera tusen fåglar. Fördelen nu var att man hinner titta på ”nästan varje fågel” och därför inte missa något spännande.

Plötsligt hade tre timmar försvunnit och det började ”dra i kaffetarmen” hos flera av oss, varför vi började promenera hem till bilarna. Trots bristen på havsörn och någon raritet fick jag intrycket att gänget med skådare ändå var riktigt nöjda med förmiddagen. Ledde utflykten gjorde Per Smitterberg.

Den är i storlek som en kråka men är en hackspett, nämligen den helsvarta spillkråkan med sin röda basker. När den avlossar sitt lockläte, krryk krryk krryk, har den avslöjat sig. Ingen annan svensk fågel har det lätet. Främst trivs den i kraftig skog, helst tall men även grova lövträd lockar till bobygge.