Trots ihållande regn, dis och dimma kom drygt sjutton skådare till denna klassiska vårutflykt. Över havet sågs endast ett 60-tal sträckande ejdrar. Ett axplock av vad vi såg i övrigt: snösparvar, skärpiplärka, ängspiplärka, större strandpipare och några fick se en smålom på långt håll. Efter en stund kom Sivert med grillen och den efterlängtade korven kunde avnjutas.

Ledare Sven-Olof Lundgren.

PER SMITTERBERG

Hand i hand med fågelskådandet har två andra intressen fyllt mitt liv. Fotografering samt böcker och främst med naturen och fåglarna i fokus. Det stora möbelvaruhuset i Småland har fått äran att hjälpa mig att härbärgera fågelböcker som fyller sex Billyhyllor av största sorten. Många tycker att jag är tokig. Varsågod, åsikten är fri! När det sen visar sig att det finns andra som också är lika ”tokiga” känns det bättre. Sedan många år tillbaka är mina möten med Jörgen Lindqvist ute i fågelmarkerna alltid lika inspirerande och trevliga. När man redan från barnsben formar intressen som sen kan följa med genom livet är det väl underbart. Det blev även grunden för mitt livslånga intresse. Detsamma tycks vara grunden till Jörgens kärlek till naturen och fåglarna.

Redan när jag under arbetet med boken Skåda fåglar på Gotland kom i kontakt med Jörgen insåg jag vilket fantastiskt bildsinne han har. Att ”se bilden” redan i ögonblicket eller hinna med och trycka av i rätt stund när allt stämmer, det kräver både det och framförallt att kunna ”tänka sig in i fågelns huvud”. Nuförtiden har vi ju sanslösa möjligheter till fantastiska bilder tack vare all högteknologi i kamera- och objektivväg. Men teknik i all ära, det är vad fotografen planerar, uthärdar och genomför som blir till ett oförglömligt resultat.

Nu finns boken här och som jag längtat att alla vi fågelvänner ska få se in i hans bildvärld. Jörgen har dokumenterat sina fågelmöten under evigt långa gömslesittningar eller vid ett förbiflygande ögonblick ute i det fria. Nu ligger den här, på mitt skrivbord. Gotlandsfåglar en fågelfotografs personliga berättelse. Drygt 190 sidor av ren skönhet i bild och klarhet i ord. Redan på omslaget förstår vi vilka fåglar som ligger fotografen närmast hjärtat. Vadarna, som brushanen får representera. Vadarna har förstås också ett eget kapitel. Uppslaget på sidorna 50-51 med enkelbeckasinen, den går ju ovanför fotografen! Men det är så mycket mer som hamnat framför linsen. Rovfåglarna fascinerar nog de flesta, så även Jörgen och det är främst örnar och kärrhökar som han blivit god vän med. Kungsörnsparet på sin klippa på sidan 70, ängshöken på sidan 107 eller aftonfalken på sidan 118. Men den bildsvit som knockade mig fullständigt finns på sidorna 94-97. De tre bilderna av havsörnar ÄR det bästa som tagits. Någonsin! Som ni förstår faller jag pladask för den här boken. Ett sista tips. Titta in i höksångarens öga på uppslaget 170-71! Jag har också mött alla dessa arter men resultatet av Jörgens möten gör mig ödmjuk. Svaret är förstås det vanliga. Planering, envishet och ”rätt ögonblick”. Som du nog förstår så rekommenderar jag å det starkaste att inhandla denna underbara, gotländska fågelskildring.

Gotlandsfåglar – En fågelfotografs personliga berättelse

Jörgen Lindqvist

ISBN 978-91-88929-83-9Utgivare: eddy.se ab

Vinden och kylan till trots så samlades 14 skådare för att utforska dessa lokaler som inte bara är lättillgängliga för de som utgår ifrån Visby, utan också mycket intressanta! På Gustavsviks strand så fick vi se en stor grupp av storskrakar och några bläsänder. När vi var nöjda med Gustavsvik så promenerade vi längsmed cykelvägen tills dess att vi nådde Flundreviken. Vissa gick även längs med den beväxta kustlinjen i hopp om att någon dvärgbeckasin skulle flyga upp. Det gjorde det inte, men istället så landade fyra krickor mitt framför oss i vattnet..

Framme vid stugorna i Flundreviken så ställde vi upp oss och spanade in mängden havsfågel som övervintrar i hamnen. På menyn stod smådopping, vigg, sothöna, storskarv, gräsand och snatterand.

Rätt som det var så kom två gråhägrar förbifarande följt av två knölsvanar som flög oss riktigt nära inpå och dessutom gick ner i hamnen. En del avslutade sin dag här men flera fortsatte mot “utloppen” där ån från Åhsbergska hagen m.m. löper ut i havet. Lagom när vi skulle vandra ut ur Flundrevikens hamn så kom det en bil inkörandes och det visade sig att herren i bilen skulle mata de två svanarna som landade nyligen.. Man kan undra om de hade bestämt tid?

Väl framme vid “Utloppet” så stod jag och berättade för de som anlände först om att det finns chans att få se både vattenrall och beckasiner här men att de är lättskrämda så vi borde invänta de övriga deltagarna innan vi går närmare. Jag hinner knappt avsluta meningen innan vi faktiskt avbryts av en Vattenrall som traskar över vattnet framför oss. Det gick snabbt men det var väldigt roligt att se . Tyvärr fick inte alla deltagare se den så somliga blev peppade på att försöka få fram den ur vassen igen. En person gick fram till området där den senast sågs och mycket riktigt så skrämdes den fram och flög förbi snabbt framför samtliga deltagare. Här var vi nöjda med utflykten för dagen och vände tillbaka till bilarna för att värma oss.

Bilder och text: Ted Lindström

Ett spontant val av förmiddagens fikaplats resulterade i en rödhuvad dykand! I söndags valde jag att ta förmiddagsfikat vid den gamla hamnen i Kyllaj på nordöstra sidan av ön. I de skyddade vikarna här lockas ofta stora och artblandade flockar med dykänder och skrakar. Som väntat var utbudet fint när jag kom fram och började titta igenom flocken. Bergand, vigg, brunand, storskrake, småskrake, salskrake, sothöna och rödhuvad dykand. RÖDHUVAD DYKAND! En riktigt fin pulshöjare som fick den nyss upphällda kaffet att kallna på instrumenbrädan. Arten finns som häckare söder om oss, närmast i Polen, Danmark och Nederländerna. Här på Gotland finns det drygt tjugo godkända fynda sedan tidigare.

Det kom cirka tjugofem fågelintresserade till samlingen vid Karlsökajen. En frisk västlig vind påminde oss om att det är mitt i “vintern”, men att få umgås med fåglar och andra fågelvänner lockar tydligen. Vi fick se dom förväntade övervintrarna sothöna, vigg, brunand, bergand, salskrake (hona), småskrake och storskrake. Årets höjdpunkt torde vara den unga pilgrimsfalken som först sågs sittande på silosen, sedan flygande och till slut när den satt och plockade fjädrarna av sitt nyfångade byte.

En ung havsörn försökte fixa lunch vid flocken med vigg och knipor utanför hamnen, men fick vänta på kvällsmat i stället. Det som är mest roligt med denna träff är att det blir sådan trevlig blandning av fågelintresserade, gamla och unga, damer och herrar och en massa  intressanta frågor från deltagarna. Ledde det hela gjorde

Sven-Olof Lundgren