Så här i novembermörkret finns det ljusglimtar att se fram emot – fågelmatningen på Hällarna öppnar snart för vintergästerna och nästa nummer av Bläcku är på väg till tryck.

När du skådar fåglar längs våra kuster är chansen stor att du möter en flock ”snöflingor” som fladdrar förbi. Snösparven lämnar sina sommarmarker i norr nu och dras då till de närmast gräsfria stenstränderna där de letar efter frön. När de har bytt till den närmast svartvita vinterdräkten blir det svårt att hålla sig dold, men än så länge tycks det vara ungfåglar och honor som dominerar i flockarna. Dessa bilder är tagna av Lars Johansson uppe på norra Gotland. Jag kan varmt rekommendera följande lokaler där chanserna är goda för att möta dessa ”snöflingor”: Norra raukkusten och Norsta Auren på Fårö, backarna runt raukarna och norra udden på Asunden, Sysneudd i Östergarn, de yttersta strandbackarna på Närsholm och slutligen kusten från Vändburg ner till Holmhällar i Hamra. Det här är endast några av de mer kända lokalerna men du kan stöta på dessa ”snöflingor” lite varstans. De här snösparvarna mötte Lars Johansson under en strandpromenad på norr. Som för alla andra fåglar är hygienen viktig även för snösparvarna.

Hummelbosholm är en av de fina och välbetade strandängarna med en udde, som finns på den sydöstra delen av Gotland. Några fågelrapporter därifrån är faktiskt sällsynta. Vidare beror det på att under vår och sommar är fågelskydd i området, vilket stoppar tillgängligheten. Sen är udden ganska stor och det är långt ut till nordöstra spetsen, samt att bilkörning inte är lämpligt. Däremot blir den riktigt intressant som höstlokal för väldigt många rastande arter. Längst in är det låglänt terräng vilket gör att vatten samlas i små gölar, men längs den södra stranden ut mot udden är det högre växtlighet med kvarvarande vinterståndare. På den yttre delen är ett större område med enebuskar och kort gräs därpå. Längst ut mot nordspetsen på udden finns småvikar och sandbankar som vadare och änder gillar att rasta vid.

Det var längesen GOF varit där på en utflykt. Därför var det med en viss förväntan vi besökte lokalen i söndags, dock med en viss oro för det osäkra kommande vädret. Tio tappra deltagare kunde välkomnas vid grinden. Vi startade den långa vandringen åt söder över den våta delen där ett tiotal enkelbeckasiner flög upp samtidigt som några ängspiplärkor hördes.

Längs stranden mot udden stöttes ett trettiotal gulsparvar ur mållorna tillsammans med ytterligare ängspiplärkor. En flock med hämplingar drog förbi över oss, samtidigt kom en mindre flock med vitkindade gäss förbiflygande. En varfågel upptäcktes i en nyponbuske som alla fick se. Senare hittades en ensam rastande trana. Nära bunkern sågs en mindre flock som födosökte, vilka bestämdes till vinterhämplingar.

Ute vid bunkern blev det kaffepaus och samtidigt skådande mot yttersta udden. Där fanns ytterligare flockar med bofink, grönfink, hämpling och sånglärkor. I vattnet gick fyra myrspovar och samtidigt hördes en storspov. Trettio kärrsnäppor, en svartsnäppa och ett par kustpipare kunde också noteras.

Ute i viken låg vinterflocken med vigg och bergand. Hemvägen blev lite lättare att vandra där man går på en gammal väg tillbaka över de fina betesmarkerna och ännu ser betande djur längs stranden. Drygt trettio arter sågs den dagen vilket var lite över förväntan.

Vandringsledare var Sivert Söderlund

Vi har nu kommit till mitten av hösten och det kändes på dagens väder. Vid samlingen på parkeringen vid Hoburgsklippan hann lagom de sista av dagens nio deltagarna anlända när en rejäl regnskur kom in från sydväst. En snabb titt på väderkartan visade att inom närmsta timme skulle ytterligare en rejäl skur passera. Efter lite ”överläggningar” var vi överens om att kura i bilarna under tiden. Strax innan klockan nio kom den väntade skuren och därefter bjöds vi på friska vindar men framförallt ett skönt solsken. De småfåglar som sökt skydd kom nu fram för att fortsätta letandet efter mat. Kungsfåglar, gransångare, ärtsångare, ängspiplärkor och rödhakar kunde noteras. På fälten öster om klippan gick en rejäl gåsflock med flera arter. Vitkindad gås, bläsgås och tundragås kunde antecknas. Den sistnämnda hette ju tidigare tundrasädgås.

Nere vid ringmärkningen var det gott om folk och mycket fåglar i fångsten, då Sundregruppen hade sitt höstmöte denna helg. Över klippan visade en röd glada upp sig, några sparvhökar, en ung duvhök samt en tornfalk drog förbi. Promenaden fortsatte söderut längs västra sidan men det var fortsatt dåligt med änder över havet. I höjd med hällarna vände vi österut och gick in i Rivethagen. Ganska omgående hittades två varfåglar, även de på flyttning söderut från norra Skandinavien. På Udden, öster om Rivviken, satt två yngre havsörnar och torkade i förmiddagsvinden. Nu vände vi tillbaka upp genom hagarna till de väntande matsäckarna. Under den efterlängtade fikastunden vid ruinen värmde faktiskt oktobersolen skönt och i murgrönan födosökte en del tättingar, kungsfåglar, gransångare, ärtsångare och svarthätta tittade fram. Avslutningsvis åkte de resterande deltagarna upp till Muskmyr med hopp om lite fler rovfåglar. Tyvärr var de någon annanstans men några kungsörnar och havsörnar, en duvhök, några röda glador och en blå kärrhök var de som hamnade på sista sidan i anteckningsboken.

Per Smitterberg

Datum och plats var planerat för att deltagarna skulle få chans att studera det kustbundna sträcket utmed Gotlands östkust. Det vill säga främst änder, gäss, lommar och måsfåglar. Klockan sex var vi två skådare som möttes upp vid vindskyddet längs med vägen mellan Kroksriv och Glasskär. Ganska omgående kunde vi konstatera att det var ganska bra fart på sträcket av gäss. De gick på bred front både ute över havet öster om Närsholmen och långt inne över land. På grund av större avstånd på många flockar både långt i väster och ute mot horisonten i öster fick många gå som obestämda. Huvuddelen av de som sågs på närmare håll var vitkindade gäss med inslag av bläsgäss. Drygt 1200 vitkindade gäss och 136 bläsgäss räknades in. Dock skall sägas att vi inte fokuserade på att räkna allt så det totala antalet av främst vitkindade som passerade under morgonen lär ha varit avsevärt större. Det goda prutgåssträcket som passerade Gotland under lördagen spillde inte direkt över till söndagen utan vi såg endast 9 ex. som sträckte förbi. Successivt droppade ytterligare fyra skådare in och totalt blev vi sex skådare som fick ta del av det fina sträcket. Minst 250 ejdrar sträckte förbi. Med något enstaka undantag var alla hanar. Simandsträcket puttrade på med 182 bläsänder och 7 stjärtänder. Enstaka krickor flög förbi både åt norr och söder. Sju storlommar sträckte åt söder medan en smålom kom in från söder och tycktes landa några hundra meter ut från land. Tättingsträcket var nära nog obefintligt. En kungsfågel satt plötsligt helt orädd intill oss, sannolikt hade den sträckt in från havet utan att vi såg det. Sju relativt sena kentska tärnor fiskade utanför vindskyddet och verkade snarast vara på väg sakta åt norr. Klockan 10:30 kände vi oss nöjda med dagen och exkursionen avslutades. Ledare var Fredrik Gustafsson