Nu har höstnumret av vår tidskrift skickats iväg för tryckning, så förhoppningsvis kommer den i god tid före jul.

I snålblåsten från nordväst samlades femton deltagare för att se vad som Närsholmen hade att erbjuda i fågelväg. Förhoppningarna var inte så stora på grund av den vind som var,  men vi gick till solsidan av talldungen där vi fick lite lä från vinden och kunde konstatera att fågel fanns det. Vi kunde på nära håll se kungsfågel, talgoxe, blåmes och svartmes födosöka i tallgrenarna. En kungsörn stod i stort sätt stilla i motvinden och spanade efter något ätligt.

Kungsörnen låter vinden “göra jobbet”. Foto: Per Smitterberg.

En sparvhök med medvind i ryggen for förbi som en pil och en tornfalk flög över dungen mot norr säkerligen till fältet med enar norr om talldungen.

Efter rundvandring tog vi oss till fyren för att söka lä och njuta av medhavd matsäck. Fem prutgäss rastade nedanför fyren och en ensam svärta drog förbi. Alla var nöjda med dagen och för någon var det första gången som kungsfågel sågs.

Ledare och skribent Sven-Olof Lundgren som till sin hjälp hade Sivert Söderlund och Johan Lundgren.

Nu finns vårt senaste yttrande angående ansökan om vindkraftsparken Aurora tillgängligt på sidorna: “Havsbaserade fågelstudier” och “Remissvar och yttranden“. Vi har i dagarna lämnat in det tillsammans med BirdLife Sverige.

Området som OX2 vill exploatera är synnerligen olämpligt med tanke på att det passerar många miljoner fåglar genom området varje vår och höst. Dessutom fyller området en viktig ekologisk funktion för havsfåglar som sillgrissla och tordmule.

Friska höstvindar från västsektorn mötte oss vid samlingen norr om Hoburgsklippan. Vinden till trots så var det en skön morgon som skulle utveckla sig till en härlig dag i socknen. Till att börja med höll jag på att få en chock när alla hade rullat in på parkeringen. Vi var 29 pigga skådare, ett nytt deltagarrekord för mig, men till min stora glädje var Sivert Söderlund också med. Han ställde glatt om som medledare och det blev genast lättare att ge deltagarna god service. Redan under samlingen flög tre snygga storlommar förbi i vackert morgonljus. Ganska snart insåg vi att det skulle utveckla sig till ”finkarnas morgon” vid klippan. Tyvärr så visade sig inte en enda(!!) örn vid klippan, möjligen ett nytt rekord för mig. Nåväl, under promenaden i lä bakom klippan kunde vi njuta av en strid ström med bofink samt grönfink, hämpling, sånglärka och mindre korsnäbb. Bara för att nämna de vanligaste. Några i den bakre delen av gruppen lyckades tack vare Siverts skarpa hörsel plocka in en tajgasångare. Tittar vi tillbaka en handfull år var det en raritet, men som nu har ökat starkt i antal fynd. Väl framme vid klippans södra hörn fattade vi posto i hyggligt lä bakom busk- och trädridåer och spanandet kunde komma igång. Strömmen av finkar fortsatte men de flesta valde att vända åter och invänta bättre vindar. Det gällde en majoritet av tättingarna och inga av de många sparvhökarna vi såg drog heller ut. Bättre att spara krafterna. En ung aftonfalk, som hittades redan igår, kunde ses på kraftledningen som går ner från norr. Långt håll, javisst, men ändå en rovfågel till i protokollet. Sundregruppen bedrev ringmärkning denna morgon, men kombinationen av mycket fågel i nät, frisk blåst och få personal gjorde att vi givetvis lämnade dem ifred. Medhavda fikakorgar smakade förstås gott.

                      När bristen på större rovfåglar höll i sig beslutades att vi flyttade upp på höjden vid Hoburgens fyr, varifrån man har en vid sikt i alla vädersträck. Här kunde vi bättra på listan med rovfåglar. Flera kungsörnar, ormvråk och rödglada noterades. Den tredje och sista etappen för de som ännu ville ”ha mer” gick till Muskmyr, med hopp om fler rovfåglar. Här fick vi äntligen se flera av de arter som saknats. En handfull olika kungsörnar, ormvråkar, två rödglador och till allas glädje en brunglada som ”grädde på moset”. Som final i artlistan fick de sista tappra på lååångt håll se den numera ”riksbekanta” större skrikörnen, när den en kort stund visade sig någon kilometer norr om myren. Trots en del ”hål” i artlistan kändes det som en lyckad dag på sydspetsen. Ledde det hela gjorde Sivert Söderlund och

Per Smitterberg.

Tjock dimma hela vägen från Visby! Hur ska det här bli? Men i höjd med Kräklingbo lättade det i ett trollslag och det blev en underbar brittsommarförmiddag ute på öns östra hörn. Vi var sju fågelvänner som tog plats på stranden innanför Östergarnsholm, med hopp om att få se de arktiska invånarna passera söderut. Nåväl, vi som förde protokoll fick inte skrivkramp men det mesta i artväg bjöd på sig. Som oftast på hösten håller det till ett gäng havsörnar i olika åldrar ute på holmen och idag var det 8 ex som hoppades på frukost. Endast 3 prutgäss sträckte men lite talrikare arter fyllde på. Dykänder och lommar hör till och vi noterade 440 sjöorrar, 4 svärtor, 50 knipor, 29 småskrakar, 10 bläsänder, 33 krickor, 11 ejdrar, 7 storlommar och 4 smålommar.

Nu i september är det även kentska tärnornas tid och det noterades 35 ex. Av flyttande rovfåglar såg vi 7 sparvhökar. Några ljungpipare flög in över kuppen och en spillkråka skrek inne i strandskogen. Tättingarna var det ganska magert med men det fanns en del mesar av tre arter inne i tallarna. Det roligaste på tättingfronten var de två skärpiplärkor som visade upp sig fint nere på strandklipporna. Även däggdjuren ville vara med och en stor gråsäl sågs fint på nära håll utanför stranden. Fördelen att det var hyfsat lugnt på sträckfronten gjorde att vi hade gott om tid till diskussioner, beskrivningar och fågelsnack. Ledde dagens utflykt gjorde

Per Smitterberg.