En riktigt ljuvlig höstmorgon med svag bris och ”högt i tak” möttes vi av vid samlingen på Hammaren, vid fiskeläget Nabben med ”rarrisdungen” bredvid. Tolv morgonpigga fågelvänner med önskan om roliga fågelmöten fick en inledande beskrivning av området och dess möjligheter i fågelväg. Såhär i efterhand kan vi konstatera att det inte alltid är bra med ”fint väder” när man önskar rariteter på hösten. Nåväl, det blev ändå en härlig förmiddag. Vi startade med ett besök inne i talldungen som bjöd på ”det vanliga”. Blåmes, talgoxe, svartmes, kungsfågel, bofink mm. men inte ett enda ”vingband” från öster.

När vi var färdiga med dungen fortsatte promenaden längs stranden upp till nordöstra hörnet av halvön. Eftersom havet låg som en spegel var det enkelt att hitta allt som rastade eller passerade däröver. Mindre flockar med bläsänder, prutgäss, småskrakar, sjöorrar, knipor och ejdrar noterades. Ute på Storholmens fyr satt en havsörn. Plötsligt hittade Jörgen Petersson en ”storfalk” på en stor sten lite längre norrut på holmen. Full förstoring på tubkikarna fick oss att artbestämma den till pilgrimsfalk. En stund senare sågs den dessutom i flykten när den drog inåt Lausviken, och då blev arten ”spikad”. ”Tack vare” de uteblivna mängderna med fåglar hade vi gott om tid för umgänge och trevliga samtal, något som ofta kommer i skymundan. Men nu började fikakorgarna locka så vi vandrade åter till bilarna för en mysig fikastund i solen.

Ledde det hela gjorde Per Smitterberg.

Tanken och förhoppningen med ett besök på Furilden var förstås att ”varenda buske” skulle bubbla med nyanlända tättingar från öster. De tio fågelvänner som möttes drog dock en nitlott på dessa utlovade fågelflockar. Vi möttes och vandrade i ett underbart höstväder, en måttlig och ibland frisk vind med förbidragande moln. Första vandringen gick från gamla fabriksområdet över backarna och genom skogsdungarna ner till Suderudd. Små gäng med svartmesar, kungsfåglar och bofinkar, en större hackspett och givetvis några havsörnar kunde noteras. Dock var dungen nere på Suderudd i stort sett tömd på fåglar! De allestädes närvarande storskarvarna fanns dock och några sparvhökar flög också förbi. En mycket välbehövlig (tröstande) fika intogs nere på udden innan vi vandrade åter till bilarna.

En av havsörnarna vi såg på Furilden. Foto: Mats Boman.

Det kom upp en önskan att vi skulle åka upp till nordostsidan av Furilden vilket alla gillade. Vi utgick från parkeringen vid Östervik där ett riktigt stort gäng med storskrakar och storskarvar höll till. En av årets ungar hos havsörnsparet ”i kvarteret” visade upp sig när vi gick längs stigen upp till fågeltornet på Fitudden. Härifrån har man främst fina och välbetade strandängarna med små laguner där både änder och vadare trivs. Man ser även Skenholmen och Bungenäshalvön i fonden. Längs strandkanten kunde vi spana krickor, bläsänder och några gräsänder. På vadarfronten var det ganska magert men några gluttsnäppor, brushanar, kärrsnäppor samt en större strandpipare blev inskrivna i obsboken. Nu var samtliga deltagare nöjda så vi vände åter och intog en sista fika innan det var dags att skiljas för denna gång. Ledde det hela gjorde

Per Smitterberg.

Vi var 13 fågelskådare som slöt upp vid parkeringen på vägbanken ut till Asunden klockan 08:00. Vädermässigt var det betydligt mer sommarkänsla än höst och lite var det så även på fågelfronten. Inget tydde på att det varit några större flyttrörelser hos fåglarna den gångna natten och tidiga morgonen, så chansen att hitta något riktigt spännande som rastade uppe på de torrare delarna av ön kändes liten. Istället bestämde vi att satsa helhjärtat på att spana av de fina strandängarna vid Bodviken och på Norderudde där det nästan alltid går att hitta en fin blandning av vader och änder. Strategin skulle visa sig vara rätt även om en viss förlängd sommarstiltje på fågelfronten kunde anas även här. Änderna var på plats och likaså vadarna även om antalet arter och individer inte var alldeles på topp. Något hundratal simänder låg på vattnet. Till stor del var det gräsänder men enstaka skedänder, krickor och bläsänder kunde vaskas fram. Bland vadarna var flocken på cirka 150 ljungpipare antalsmässigt flest. Vi fick också chansen att jämföra dessa med två granna kustpipare som födosökte ut mot Norderudde. I övrigt sågs enstaka enkelbeckasiner, kärrsnäppor, större strandpipare och en handfull gluttsnäppor. På strandängen visade några ängspiplärkor upp sig fint och bland rastande skrattmåsar satt fem kentska tärnor. Ute på Vägumeviken kändes det ganska fågeltomt men när vi började spana av lite noggrannare kunde hela 180 skäggdoppingar trots allt räknas in. Efter knappa två timmars skådning tog fikasuget över och vi vandrade tillbaka till bilarna. Där avslutades exkursionen med en nära två timmar lång fikastund med trevliga samtal innan gruppen skingrades för enskild hemfärd.

Ledare för exkursionen var Fredrik Gustafsson

Gotlands Ornitologiska Förening firar 50 år och inbjuder dig som är medlem i GOF till vår jubileumsfest lördagen den 5 oktober 2024. Festen är kostnadsfri för alla medlemmar. Anmäl dig gärna redan idag!

Samling skedde vid Sproge kyrka denna fina och vindstilla söndagsmorgon, innan vi åkte mot Klase.  Åtta deltagare samlades där och fick höra en liten strof av en mindre hackspett, troligen en årsunge som letade runt i talldungen intill. Det är inte så ovanligt med deras läten så här på eftersommaren när de söker sin föda.

Vid ankomsten till Klase som är en del av de fina strandängar och grunda vikar som finns på den SV delen av ön, hördes direkt några kentska tärnor, som sen hördes hela tiden. Vid viken norr om bodarna började vi spaningen där grönbenor var ganska många förutom en större samling tofsvipor ute på stenrevet. Snart ropades en skräntärna ut, de är ju inte alltför vanliga på Gotland. Världens största tärna är alltid härligt att få möta.

Vi fortsatte sen mot Snoderviken där starar först dominerade. Väl framme vid viken sågs till vår glädje många fåglar. En stor flock grågäss, fjorton skärfläckor, åtta större strandpipare, två tranor, fyra gråhägrar och några brushanar i sina grå dräkter så här års. Kustpipare, rödbenor, två myrspovar och fyra inflygande storspovar kunde också noteras. Över oss hördes ett skriande läte som blev fyra lärkfalkar, föräldrarna med två tiggande ungar kan man tänka.

Vi återgick efter någon timme till Klase för att fika och efterprata. Vid skådningen där upptäcktes en flygande skogssnäppa som landade bland stenarna. Vid detta eftersök upptäckte jag en diffus lite större vadare bland stenarna. Den kunde inte artas direkt utan alla deltagarna blev involverade med att skåda och leta i böckerna. Jag hade sett att den hade en ganska lång smal näbb som var uppåtböjd och korta ben. Efter ett antal minuter med bl.a. fotande där den då mestadels gömde näbben i fjädrarna blev det ett litet uppflog och den försvann bakom stenarna. Jag hade sett den så pass bra att jag rapporterade den som en tereksnäppa. Min andra på den SV kusten. Ledare för den trevliga vandringen var Sivert Söderlund.