Idag meddelade regeringen att den avslår den planerade vindkraftsparken Aurora sydväst om Gotland. Det innebär att hotet mot den urgamla leden för flyttfåglar, Karlsöarnas alkor och många andra fågel- och naturvärden därmed är undanröjt. Ett fantastiskt besked som är enormt positivt för fågellivet. GOF har under flera år aktivt engagerat sig i Aurorafallet och utfört omfattande inventeringar i havsområdet som kunnat förverkligas med hjälp av generösa bidrag från er medlemmar. Under fliken Havsbaserade fågelstudier här ovan kan ni ta del av en del av våra yttranden och även två rapporter om fågellivet till havs. Även om motiveringen bakom dagens beslut var av försvarsskäl innebär beslutet samtidigt en av historiens viktigaste fågelskyddsvinster! Samtidigt som Aurora stoppas så meddelade regeringen att de även säger nej till övriga vindkraftsparker runt Gotland. 

Sillgrisslehanne med sin unge i Aurora, sommaren 2024, efter att de lämnat Karlsöarna och simmat söderut för att ungen ska växa färdigt medan hannen ruggar vingpennorna. Foto: Lars Jonsson. 

Efter en förfrågan från DBW till GOF har föreningen beslutat att vara behjälpliga med bygge av holkar, vilka sedan skall placeras i Botaniska trädgården. Drop in den 20 och 21 nov, mellan 13:00 – 17:00. Material finns på plats. De som har, får gärna ta med sig skruvdragare. Ta med egen fikakorg.

Välkomna! Annika Pettersson Säggeby 467 Källunge. Kontaktperson Lena Jacobsson tel: 073/8023656.

Vid samlingen klockan 09:00 hängde en röd glada över oss åtta skådare så det började hoppfullt. Vi gjorde en samåkning från Vallstena kyrka ner till Svenska naturskyddsföreningens skogsdunge ca 2 km in på myren. 

En gåsflock med vitkindade- bläs- sädgås och tundrasädgås betade ca 150-200 m bort i nordväst när vi stod på grusvägen med kikare och tuber. Efterhand så kom gässen betande allt närmare och tillslut var de närmsta gässen ca 75-80 m bort. Det gjorde att vi kunde se dessa bra och säkra kännetecknen för de olika arterna. 

Bläsgäss tillhör de som rastar hos oss under flyttningen. Foto: Per Smitterberg

På norra delen av myren flög havsörn och kungsörn, ormvråk, ring-skogs-tamduvor och sånglärkor omkring. Även bergfinkar, gulsparvar och nötskrika drog över oss och in i dungen där en gransångare sjöng. I östra delen av myren kom en ca 2000 individer stor blandflock med gäss in och ett hundratal ljungpipare skrämdes upp. 

Någon blå kärrhök kom inte i våra synfält men lite sol och inget regn resulterade in en bra skådarförmiddag. Vid 12-tiden körde vi till kyrkan och avrundade med kaffe och smörgås. 

Lars Brolund

Text & bild Arvid Svanborg

På måndagen den 7 oktober efter dagens arbete bestämde jag mig för att åka ut och gå runt Muskmyr i det fina höstvädret. I Muskmyr har under september månad byggts nya spångar i norra delen och även renoverats så det är lättare att vandra runt hela myren. 
Efter att ha vandrat över myrens norra del kom jag över till alvarmarken som heter Smolalvret. Där fick jag syn på en törnskata som födosökte i enebuskarna. Då jag vet att det är sent för vår vanliga törnskata så fick jag fort upp kameran och fick några bilder, samt några observationer i handkikaren innan den tappades i buskagen.

Efter hjälp med artbestämning under kvällen så blev det en Brun törnskata! Arten häckar i Sibirien så det var ett möte med en långväga gäst på besök den oktoberkvällen i Sundre.

De senaste dagarna hade bjudit på ganska oroligt och växlande väder (igår var det stundvis ösregn!), men när vi samlades vid Hoburgsklippans parkering sken morgonsolen från en nästan klar himmel. Dock fick vi känna höstens ”normala” temperatur i den tämligen friska västvinden. Det var läge att hålla i både stativ med tubkikare och klädesplagg. Tjugo fågelsugna fågel-vänner fick redan under min inledning rikta kikarna på en handfull storlommar på väg söderut, rakt över våra huvuden. Med tanke på förutsättningarna kunde vi räkna bort att leta efter tättingar i buskmarkerna på Rivet. Därför gick vi ner till åkerhörnet ovanför Sundregruppens fågelstation och fick fint vindskydd på norrsidan av buskagekanten vid. Några som älskar uppvindarna runt klippkanten är örnarna, båda arterna kan ses här. Idag fick vi närkontakt med en handfull havsörnar, medan kungsörnarna höll sig lite längre norrut men kunde ändå avnjutas.

En av storlommarna som passerade klippan. Foto: Lars Anmark.

Bland tättingar var det två arter som sågs i riktigt stora flockar, nämligen bofinkar och sånglärkor, där en del vågade lämna land medan andra ångrade sig. Några smärre gäng ladusvalor, troligen försenade häckare, försökte sig också iväg. Nästan hela tiden hade vi sparvhökar runt oss i luften, de är också på resa ner mot kontinenten. En stor flock med tranor kom i sakta mak nersinglande mot fälten i dalen. Närmare 500 individer imponerade på oss. Denna tid brukar även de blå kärrhökarna synas till och vi fick riktiga njutobsar på en grann hane, som först flög söderut på lite avstånd, men plötsligt kom tillbaka norrut över havet och rundade sen oss och passerade nära i härligt medljus. Alla njöt!

Den stiliga blå kärrhöken som gjorde ett sträckförsök. Foto: Lars Anmark.

Nu var det dags för förflyttning upp till Muskmyr och hopp om några fler rovfåglar. Vi hann knappt ur bilarna innan de började visa upp sig. Flera havsörnar och kungsörnar, ormvråk, röd glada, tornfalk och givetvis flera sparvhökar skrevs in i protokollet. Till allas glädje kunde vi njuta av en fin varfågel, som tagit paus i flyttningen på sin väg från norr och ner till södra Europa. Vid det här laget var gänget riktigt nöjda och vi skingrades för denna gång, men jag hoppas att vi snart ses i fågelmarkerna.

Ledde utflykten gjorde Per Smitterberg.