Vi är redan en dryg vecka in i maj men denna morgon var det ”friskt” i luften när vi samlades vid Hoburgsklippan för en fågelvandring i öns sydligaste marker. Åtta fågelsugna möttes upp och redan i buskagen vid parkeringen samt längs dess östra kant kunde flera arter med sångare noteras. Törnsångare, ärtsångare, trädgårdssångare och svarthätta är alla Sylviasångare men har helt olika sångstrofer. Likadant med lövsångare och gransångare. Ladusvalor födosökte i lä av klippan. Stararna hade redan holkarna fyllda med hungriga ungar och det var en livlig trafik för att hålla dem nöjda. Till sist kom vi fram till sydhörnet av klippan och fick utsikt över sjön. Det var ett gott inflöde med vitkindade gäss från Öland men dessa ska upp till arktis så det dröjer ännu några veckor innan de lämnar oss. Ringmärkningen hos Sundre fågelstation var i full gång och det fanns även bevakning av förbiflygande arter. Omgående blev vi bjudna på en kustlabb som drog förbi längs stranden och ute över sjön var det en bra trafik med sillgrisslor och tordmular. Några gråhägrar kunde noteras, även en sparvhök.

                      Efter pedagogisk uppvisning av olika nymärkta småfåglar fattade vi posto uppe på ”gubbhyllan” för att inte missa vad som flög förbi över fälten och fyrberget norr om oss. Tre röda glador, en havsörn och en lärkfalk noterades. Till skillnad från det intensiva tempot när man skådar här på hösten var det riktigt skönt att kunna ta det lite lugnare. Men det skulle raskt ändra sig! Jag hade just beskrivit för deltagarna hur intensivt det kan vara här på hösten, stora mängder med olika rovfåglar och spännande östliga tättingar i buskarna. Jag förklarade också dragningskraften som många fåglar känner för själva klippan när de ser den på avstånd. ”Här ska ni vara uppmärksamma, det kan komma både rostgumpsvalor, sommargyllingar och biätare”. En kvart senare ringer det i en mobil, det är Lars Jonsson som nere vid sydspetsen just haft en insträckande biätare! En eller möjligen två minuter senare kommer biätaren flygande rakt emot oss, nästan i ögonhöjd. Stort jubel och glädje bland alla närvarande.

                     Nu blev det lite av en upplösning av deltagarna, några gick nedåt längs kustvägen medan de andra hängde kvar vid märkboden. Under vandringen söderut blev det inte så många nya arter, men det var faktiskt skönt att röra sig lite mer efter den stationära spaningen. Åter vid parkeringen var vi några som ville ge Muskmyr och rovfåglarna en chans, men det gav endast en ung havsörn. Därmed var dagens äventyr avklarat.

Per Smitterberg

På grund av det ruskiga vädret förra helgen lägger Lasse in ett nytt försök kommande lördag. Vi börjar morgonen med att spana av kusten efter sträckande fågel och leta rastare på vattnet och i tångbankar. Därefter tar vi en promenad och hittar förhoppningsvis någon halsbandsflugsnappare som börjat markera revir. Efter vägen lyssnar vi också in vilka sångare som hunnit anlända. Tid kommer finnas för att i lugn och ro avnjuta matsäck. Vi samlas 08:00 vid badstrandsparkeringen omedelbart norr om Brissunds fiskeläge. Ledare och kontaktperson är Lars Eriksson, tel. 070 787 53 97.

Vi är redan inne i den sista aprilveckan men vindarna från en nästan blå himmel gav en ”frisk luft” för de nio deltagare som möttes vid talldungen. Extra roligt att undertecknad fick möta flera för mig nya deltagare, vilket bådar gott för intresset. I viken mittför parkeringen kunde vi genast notera och studera flera trevliga arter. Här fick vi studera nästan alla svenska simänder, det var bara stjärtand och årta som saknades. Bra närstudier av småskrake och storskrake och silvertärna samt hur man skiljer den från fisktärnan. Märkligt nog fick vi ingen närobs på storspov förutom nån förbiflygande en bit bort.

Nu fortsatte vi ut mot fyren och längs vägen botaniserade vi bland mandelblom och Adam & Eva som började komma upp i ljuset. En ”liten grå fågel” som vi fick studera var hämplingen, både hanen och honan satt fint i en enetopp. Hanens blyertsgrån hjässa med en rosenröd pannfläck kompletterat med en lika rosenröd haklapp gladde oss. På östra sidan av fyrhusen fick vi gott lä och här kom en del av matsäckarna fram. Sånglärkorna sjöng över sina revir, en del fina flockar med vitkindade gäss drog förbi. Dagens enda rovfåglar blev två rödglador som hittades inne över halvöns fäste. Konstigt nog ingen havsörn. Vi gick vidare till stranden vid talldungen och spanade genom vad som fanns i viken samt på Kroksriv. Flera gluttsnäppor, några skärfläckor, större strandpipare samt ett gäng kentska tärnor visade sig fint.

Undertecknad beskrev Stora talldungens fantastiska potential för rastande tättingar, men det är främst på hösten som det gäller. Dock skrämdes en morkulla upp idag, några koltrastar, rödhakar och bofinkar sågs också. Sen avslutade vi med en liten sväng upp på enebackarna nordost om talldungen. Det enda värt att notera men samtidigt ganska oväntat var det rapphönepar som med buller flög iväg över ”savannen”. Nu kände gruppen sig nöjd och vi skingrades för vindarna på Närsholmens friska aprilvindar. Ledde det hela gjorde

Per Smitterberg.

Undertecknad var väl lite fundersam om det skulle komma någon på en påskdag, med väderprognos som visade regn. Men jag insåg snabbt under samlingen vid Barlingbo kyrkas parkering att det inte var några problem och tiden kl. 10:00 tycktes passa. Det kom arton nyfikna på utflyktsmålet Sockengläntan som vi aldrig besökt förut. Karavanen av bilar var elva fordon lång. Väl framme så var det inte så väldigt mycket fågel men sju svarthakedoppingar, några gäss och sothöns var det som bjöds.

Efter en stunds skådning så beslöt vi att åka till Roma returvattendammar. Där var det mer fågel att titta på: ladusvalor, hussvalor, gäss, sångsvan, kungsörn, ormvråk och två sträckande fjällvråkar. I buskagen runt dammarna sjöng taltrast, gärdsmyg och svartmes. Kaffe med macka intogs och gruppen började så smått att upplösas. En bra dag med ett trevligt gäng skådare som verkade nöjda med dagen trots lite regn. Ledde det hela gjorde

Sven-Olof Lundgren.

De flesta sorters skådning är ju beroende av vädret, vissa mer än andra. Att titta på fåglar vid den gotländska kusten på våren kan bli ”på många olika sätt”. Prognosen inför dagen varnade för raskt inrullande sjödimma och till detta ganska frisk vind. Lyckligtvis höll sig siktförsämringen på gott avstånd under större delen av utflykten. Trots SMHIs lite tråkiga prognos, lockade Fåröskådningen ut nio deltagare. Första anhalten är raukfältet vid Tunguhuvud öster om Lauterhorn. Undertecknad samt de två första deltagarna hann knappt ur bilarna förrän en härfågel kom förbiflygande mot väster i rask takt! Snacka om udda start på en utflykt till raukstränderna på Fårö. När den chocken lagt sig och resterande deltagare landat kunde vi börja spaningen. Ejdrar fanns på plats, om än inte i forna antal. Några fina flockar med alfåglar sågs, enstaka sjöorrar, småskrakar och storskrakar sågs tillsammans med de väntade måsarna och trutarna. En gråhäger besökte också havsstranden. Sakta, sakta kröp dimväggen närmare från Fårösund men ännu var sikten god norrut. Som grädde på moset kom plötsligt en alförrädare och landade bland änderna. Ingen utflykt utan överraskningar!

Några av oss tog fram fikakorgarna och fick lite ny energi. Sen blev det förflyttning österut till Langhammars raukfält men tyvärr rullade dimbankarna nästan in bland raukarna. Men vi gick i alla fall en sväng längs stranden österut. Det blev inte så mycket nytt att notera men två präktiga havsörnar dök upp ur dimman som spöken. Slutanteckningen blev några drillande storspovar fick bli en bra avslutningsfanfar på dagens utflykt. Ledde det hela gjorde

Per Smitterberg.