Det var länge sen vi hade en utflykt till föreningens fågeltorn Storården vid Odvalds i Fide. Men nu blev det av och nio fågelsugna deltagare samlades vid P-platsen mitt i augusti. Det visade sig att ingen hade besökt tornet tidigare, därför blev det en kortare information om platsen som fågellokal och tornets tillblivelse. Tidigare hade det växt hög vass som dolde viken och därmed gick det inte att se de fina strandängarna och viken.

Uppe i tornet blåste det friskt vilket kändes lite när alla kom upp. Det låg två stora flockar av grågäss och gräsänder ganska nära. I andflocken hittades några bläsänder och ett par snatteränder dock inga andra arter. En mindre flock kanadagäss låg för sig själva. Tre tranor och fem gråhägrar fanns också. I och med det höga vattenståndet var det tomt på vadare så när som på några grönbenor, vilket det var perfekt för, en skogssnäppa och några tofsvipor. Det lilla extra var två kustpipare som stod en bit bort.

När vi var klara i tornet var planen att gå några hundra meter norrut på den gamla järnvägsbanken och sen vika ner i viken. Nära land stod ett antal gluttsnäppor och flera grönbenor men i övrigt sparsamt. En duvhök som jagade blev nog den dagens sista lilla extra. Det höga vattenståndet dolde de fina sandbankarna i viken som vadarna brukar kunna rasta på, därför vände vi åter. En liten grupp amiralfjärilar visade upp sig för oss som en bonus. Återsamling vid stenbordet på P-platsen.

Den som ledde var Sivert Söderlund

Som namnet antyder är turkduvan en art som invandrat till oss från sydost. Lustigt nog gjordes det första fyndet i landet på västkusten 1949, närmare bestämt i Halland. Första gotländska fyndet gjordes vid Mjölhatteträsk sydväst om Burgsvik 1955. Därefter har den spritt sig över stora delar av ön. Populationen har gått både upp och ner under åren. En majoritet av paren hittar man i Visby och våra samhällen och ”byar” på landet.

Den brukar kallas vår blygaste lärka och går därför ofta ”under radarn”, men trädlärkan är välspridd över ön bara man letar i rätt biotoper. Den föredrar tämligen gles skog, gärna med öppna ytor insprängda. Hos oss på Gotland älskar den hällmarksytor med angränsande skog. Under vintern befinner den sig i södra Europa. Sången, som beskrivs som ”en av de vackraste bland våra fåglar”, består av långa serier med vemodiga serier av ”li li-li-lilililyly”. Om du ännu inte fått uppleva trädlärkans spel en ljum kväll/natt i skiftet april-maj, hoppas jag att du gör slag i saken.

En tryckande hetta ligger över ön och man orkar knappt lyfta kikaren. Vad händer då? Jo, plötsligt smäller Roger Mellroth till med en ny gotländsk art. Vid elvatiden i förmiddags gick larmet som nog ingen hade som ”möjlig” ny art. I hagen mellan fågeltornet och parkeringen vid Muskmyr i Sundre hoppar en pigg och glad stentrast omkring. Själv stod undertecknad hemma i Visby och brassade käk i värmen. ”Iskall” som man är färdigställde jag dessa bestyr, slängde in resultatet i munnen och sen iväg. Väl framme i Sundre var parkeringen nästan full och aktuell status att den fanns i området men ej sedd på ett tag. Nåväl, bara att hoppas på det bästa. Efter ett tag återsågs den uppe på räcket i fågeltornet, där den setts ganska regelbundet. Skönt, nu kunde vi slappna av och hoppas på lite närmre möten. Det tog en ganska lång stund men så plötsligt hittades den i hagen direkt söder om parkeringen. Stort jubel bland församlingen och kamerorna kunde smattra. Där bjöd den verkligen på kalasobsar. När undertecknad lämnade platsen höll den sig kvar.

Här har vi vår största simand, gravanden, dessutom är båda könen i stort sett lika färggranna. Dräkten är en mix med dovt grönt, kastanjebrunt och svart toppat med en clownröd näbb. Med den granna dräkten även hos honan förstår man att de måste gömma sitt bo i något hål. In på ett gammalt loft med luckor, under en husgrund eller i ett rabbishål. Både i starten på häcksäsongen och när de fått ut ungarna, är det ofta inbördeskrig mellan artfränderna nere vid stranden när de födosöker i det grunda vattnet. Plötsligt en dag är det tyst i viken och de har dragit ner mot de tyska och holländska ebbstränderna.