Vi är redan inne i den sista aprilveckan men vindarna från en nästan blå himmel gav en ”frisk luft” för de nio deltagare som möttes vid talldungen. Extra roligt att undertecknad fick möta flera för mig nya deltagare, vilket bådar gott för intresset. I viken mittför parkeringen kunde vi genast notera och studera flera trevliga arter. Här fick vi studera nästan alla svenska simänder, det var bara stjärtand och årta som saknades. Bra närstudier av småskrake och storskrake och silvertärna samt hur man skiljer den från fisktärnan. Märkligt nog fick vi ingen närobs på storspov förutom nån förbiflygande en bit bort.

Nu fortsatte vi ut mot fyren och längs vägen botaniserade vi bland mandelblom och Adam & Eva som började komma upp i ljuset. En ”liten grå fågel” som vi fick studera var hämplingen, både hanen och honan satt fint i en enetopp. Hanens blyertsgrån hjässa med en rosenröd pannfläck kompletterat med en lika rosenröd haklapp gladde oss. På östra sidan av fyrhusen fick vi gott lä och här kom en del av matsäckarna fram. Sånglärkorna sjöng över sina revir, en del fina flockar med vitkindade gäss drog förbi. Dagens enda rovfåglar blev två rödglador som hittades inne över halvöns fäste. Konstigt nog ingen havsörn. Vi gick vidare till stranden vid talldungen och spanade genom vad som fanns i viken samt på Kroksriv. Flera gluttsnäppor, några skärfläckor, större strandpipare samt ett gäng kentska tärnor visade sig fint.

Undertecknad beskrev Stora talldungens fantastiska potential för rastande tättingar, men det är främst på hösten som det gäller. Dock skrämdes en morkulla upp idag, några koltrastar, rödhakar och bofinkar sågs också. Sen avslutade vi med en liten sväng upp på enebackarna nordost om talldungen. Det enda värt att notera men samtidigt ganska oväntat var det rapphönepar som med buller flög iväg över ”savannen”. Nu kände gruppen sig nöjd och vi skingrades för vindarna på Närsholmens friska aprilvindar. Ledde det hela gjorde

Per Smitterberg.

Undertecknad var väl lite fundersam om det skulle komma någon på en påskdag, med väderprognos som visade regn. Men jag insåg snabbt under samlingen vid Barlingbo kyrkas parkering att det inte var några problem och tiden kl. 10:00 tycktes passa. Det kom arton nyfikna på utflyktsmålet Sockengläntan som vi aldrig besökt förut. Karavanen av bilar var elva fordon lång. Väl framme så var det inte så väldigt mycket fågel men sju svarthakedoppingar, några gäss och sothöns var det som bjöds.

Efter en stunds skådning så beslöt vi att åka till Roma returvattendammar. Där var det mer fågel att titta på: ladusvalor, hussvalor, gäss, sångsvan, kungsörn, ormvråk och två sträckande fjällvråkar. I buskagen runt dammarna sjöng taltrast, gärdsmyg och svartmes. Kaffe med macka intogs och gruppen började så smått att upplösas. En bra dag med ett trevligt gäng skådare som verkade nöjda med dagen trots lite regn. Ledde det hela gjorde

Sven-Olof Lundgren.

De flesta sorters skådning är ju beroende av vädret, vissa mer än andra. Att titta på fåglar vid den gotländska kusten på våren kan bli ”på många olika sätt”. Prognosen inför dagen varnade för raskt inrullande sjödimma och till detta ganska frisk vind. Lyckligtvis höll sig siktförsämringen på gott avstånd under större delen av utflykten. Trots SMHIs lite tråkiga prognos, lockade Fåröskådningen ut nio deltagare. Första anhalten är raukfältet vid Tunguhuvud öster om Lauterhorn. Undertecknad samt de två första deltagarna hann knappt ur bilarna förrän en härfågel kom förbiflygande mot väster i rask takt! Snacka om udda start på en utflykt till raukstränderna på Fårö. När den chocken lagt sig och resterande deltagare landat kunde vi börja spaningen. Ejdrar fanns på plats, om än inte i forna antal. Några fina flockar med alfåglar sågs, enstaka sjöorrar, småskrakar och storskrakar sågs tillsammans med de väntade måsarna och trutarna. En gråhäger besökte också havsstranden. Sakta, sakta kröp dimväggen närmare från Fårösund men ännu var sikten god norrut. Som grädde på moset kom plötsligt en alförrädare och landade bland änderna. Ingen utflykt utan överraskningar!

Några av oss tog fram fikakorgarna och fick lite ny energi. Sen blev det förflyttning österut till Langhammars raukfält men tyvärr rullade dimbankarna nästan in bland raukarna. Men vi gick i alla fall en sväng längs stranden österut. Det blev inte så mycket nytt att notera men två präktiga havsörnar dök upp ur dimman som spöken. Slutanteckningen blev några drillande storspovar fick bli en bra avslutningsfanfar på dagens utflykt. Ledde det hela gjorde

Per Smitterberg.

Denna söndagsmorgon möttes elva glada deltagare upp vid uddens parkering kl 8.00 för att möta Faluddens vårfåglar. Tämligen omgående vandrade vi ner till fiskläget vid fyren för att spana av stranden och havet. Där fick vi se rödbena fint och en ung havsörn som svepte förbi ute på Ollajvsård i jakt på frukost.
Väl klara där ute stannade vi sedan till vid Sibbenarve gamla lada för att se vilka fåglar som fanns i väten denna morgon. Tyvärr uteblev rödspoven men vi fick se och höra storspovar flöjtande ute över strandängarna samt bläcku (tofsvipa) och fina obsar på storskrakar och gravänder.

Sedan bar det av till Stockvikens fågeltorn där vi konstaterade att en större parkering vore önskvärt. Väl uppe i tornet fick vi se mycket änder på nära håll som bläsand, stjärtand, kricka, skedand samt årta som är lokalraritet men även triss i doppingar som gråhake-, skägg- och smådopping. En gammal kungsörn flög förbi nära tornet och vi räknade hela sexton ägretthägrar. Från tornet observerades även myrspovar, brushanar och ljungpipare i Yttre Stockviken. Efter fika i tornet så avslutades exkursionen vid 11-tiden efter en fin fågelmorgon.
Exkursionen leddes av Arvid Svanborg

Vi möttes av svaga vindar och mjuka dyningar på sjön och direkt kom en flock sjöorrar sträckande, som blev omkörda av ett gäng med ejdrar. Annars så var det ingen vidare fart på fågelsträcken, men det var bättre än förra året. Det är svårt att pricka in rätt dag då det är full fart. Vad sågs då? Tack vare ungdomarna med skarp blick upptäcktes en svarthakedopping en bit ut samt ejder, svärta, sjöorre, snatterand, stjärtand och storspov för att nämna några. Sädesärlor trippade runt i strandkanten och såklart skärfläcka som är säker att få se vid Langstitevikens strandängar.

Ejdrar på väg norrut förbi Hammarudd. Foto: Per Smitterberg.

En av behållningarna förutom fåglar är när vi diskuterar och har frågor om de bevingade vännerna samt samvaron vid grillen. Fyrtio korvar senare så började gruppen på sexton personer att lösas upp, några för mer skådning på annat håll, andra vände hemåt. Ledare var Sven-Olof Lundgren