Hannes Andersson

Vintern är kanske inte den tid vi förknippar med rariteter, men faktum är att utbudet snarare är att anse som förändrat än helt uttömt. Bland de ovanliga arter som ibland gästar oss vintertid finner vi flera av de arktiska måsarna och trutarna, vilka hos oss alltså befinner sig längre söderut än de vanligtvis vandrar.

Något roligt med just måsfåglar är att de ofta befinner sig mitt framför näsan på oss, men man kan behöva kolla lite extra noga för att hitta russinen i kakan. Detta gäller särskilt de större trutarna där många arter är mycket lika varandra. Av denna anledning har jag under den senaste tidens blåsväder tillbringat flera eftermiddagar i Visby hamn där stora mängder vitfågel söker skydd om natten. Vanligtvis står dessa på insidan av den norra vågbrytaren, på alldeles för långt avstånd för att tillåta detaljstudier, men då vågorna sköljt över piren har fåglarna i stället valt att slå sig till ro längre in i hamnen, på betydligt närmare avstånd för skådaren. Dagtid födosöker de längs kusten och på åkrar och avskrädesplatser längre inåt land.

Vid onsdagens besök kom så slutligen belöningen – i jakten på trutflocken fångade ett gäng skrattmåsar som fiskade i bränningarna vid basen av vågbrytaren mitt intresse. Ibland dem uppenbarade sig plötsligt ett helvitt spöke, en besökare från den grönländska inlandsisens kant – en ung vitvingad trut. Arten är mycket ovanlig på Gotland, dagens fågel var endast det femte fyndet enligt artportalen. Troligen har stormen Malik spelat en roll i att blåsa den ända hit. Med lite tur kanske den blir kvar och trivs här vintern ut?

Som jag misstänkte så var det ingen trängsel av intresserade skådare i förmiddagens snö och stormbyar. Man kan i alla fall konstatera att våra medlemmar är förståndiga som inte ger sig ut i stormen. En familj stannade till en kort stund bara för att inse att det inte var trevliga förhållanden för fågelskådning. Det var dåligt med fågel både vid Gustavsvik och den annars så välfyllda Flundreviken. Som synes på bilden var knölsvanarna kloka nog att söka skydd bakom buskagen i vassruggarna vid Flundreviken. De hade sällskap med gräsänder och sothöns.

Vi ska dock hålla i minnet att det är YTTERST få gånger en utflykt i föreningens regi måste ställas in. Det är väl förhållanden som vid dagens utflykt som gör att ”gränsen är nådd” för även den ivrigaste fågelvän. Den som troget ändå höll i ledarflaggan var

Sven-Olof Lundgren.

I ett behagligt väder kunde årets vandring längs Norderstrand genomföras. Vi blev femton deltagare som samlades vid Almedalen. Den tidiga vinterns spår fanns ännu kvar i form av att delar av dammen ännu var isbelagd. Där låg i stort sett endast gräsänder i stort antal tillsammans med ett par tamankor som också håller till där. På grässtranden stod mest skrattmåsar, någon fiskmås och ett par gråtrutar i olika dräkter. Ett bra ställe för dem som vill lära sig mera om olika trutars dräkter.

Vandringen var planerad att gå norrut tills vi var nöjda, för att sedan återvända samma väg. Första biten längs stranden var i stort sett fågeltom, tills vi hittade ett par bläsänder nära stranden. De var efterfrågade redan vid Almedalen så de gladde oss.  En mindre grupp med knipor låg ganska nära, vilket underlättade när vi skulle skilja på hanar och honors olika dräkter.

Det dröjde sedan ändå fram till Norderstrand innan det åter dök upp fåglar i lite större antal. Det började med bläsänder och jag räknade till slut 170 stycken. Jag har inte haft så många där en vinter, ett slags rekord tror jag. Inte nog med det för sen kom krickorna, drygt 80 stycken De brukar kunna ligga några där, men inte det stora antalet. Det var en riktigt ahaupplevelse för oss.

Vi vände vid udden innan Gustavsvik och där låg 12 storskrakar. Vi hade väntat att få se några av dessa också, så gruppdeltagarna var nöjda så långt. Utöver alla dessa så fanns ju band med knipor lite längre ut. En havstrut och några gråtrutar stod på stenarna förstås. Även skrattmåsar tillsammans med fiskmåsar kunde noteras.

Ingen rovfågel trots att havsörnen är en regelbunden gäst både där och i Flundreviken. Tättingar var det väldigt lite av, sidensvans hördes av några men i övrigt magert.

Ledare för gruppen var Sivert Söderlund.

Bäste medlem! Nu är nr 2 2021 av föreningen tidskrift på väg, förhoppningsvis med innehåll som förgyller den mörka årstiden. Vi hoppas förstås att Du är nöjd med vad medlemsskapet erbjuder och vill vara medlem även 2022. Då passar det fint att du betalar in medlemsavgiften för kommande år. Vi vill också passa på att be Dig om en sak till. För våra kontakter med medlemmarna är det mycket värdefullt om vi har aktuella e-postadresser till Er, så att Ni kan få viktig information med kort varsel. Enklast når Du föreningen med frågor och information via e-postadressen medlem@blacku.se. Vi har ju ett drygt år med inställda inneträffar mm bakom oss där det är värdefullt att snabbt nå ut med informationen. Sen bidrar ju en ökad digital kommunikation till färre fysiska brev/utskick, vilket blir till miljönytta.

Ett riktigt Gott slut på 2021 och ett Gott nytt 2022 önskar GOF!

Vad gör man en ledig dag i kalla december? Lite planlöst blev det en promenad till Almedalen. Kände mig inte gammal nog för att mata änderna så fortsatte ner mot hamnen för att se om där kunde finnas några övervintrande änder. En smådopping samt en flock vigg fanns på plats. Bestämde mig för att kolla av dessa lite närmare och gick längs Skeppsbron mot gamla färjeterminalen. Vid planteringen av oxel såg jag en flock trastar födosökande, även några ringduvor mumsade i sig av delikatesserna.

En trast stack av med sitt tydliga ögonbrynsstreck, tänkte först att det var en rödvingetrast. Tyvärr flög den direkt upp mot träden vid gamla fängelset men kände att fågeln stämde bra med bruntrast men var inte säker. Fick en släng av den berömda “rarrisfrossan”, tvekade först över vad jag egentligen sett. Kontaktade Carl och Ann-Mari Tholin som snabbt kunde komma för assistans, även utlarmning av fågeln som trolig bruntrast. Som tur var så återkom den strax därpå till oxelträden och då stod det klart, en vacker bruntrast! Fler skådare kom till platsen och fick fina obsar i det ljus som fortfarande fanns kvar av dagen.

Sebbe Nilsson

Bruntrasten är kvar på samma plats idag den 10 december. Detta är andra fyndet på Gotland och det femte fyndet i landet. /Redaktionen