Den snart traditionella sträckskådningen vid Hammarudd i Eksta avlöpte i söndags. Trots att sommartiden inföll den dagen, med risk för att missa ändra klockan kom det ett femtontal intresserade.  Det hade lovats ordentlig värme den dagen, därför laddade vi upp med extra antal korv och bröd. Det blev inte riktigt så, utan det var mulet och blåste en frisk vind från sydost, så därför fick vi söka lä när grillen skulle tändas.

            Något sträck som vi såg blev det inte i den vinden utan de flög nog längre ut. Det enda sträck vi såg var två ägretthägrar som flög söderut direkt när vi kom. I stället var sjön jämn och utan vågor så att vi hittade rastande fåglar i stället. Det var minsann inte dåligt, för vi fick se en smålom ganska nära, några tobisgrisslor, sjöorre, svärta, ejder, kricka, gravand, ett par stjärtand, bläsand, småskrake, storskrake. Längs stranden sprang större strandpipare och vårens första sädesärlor sprang också där till allas glädje.

Ledare och korvgrillare var Sivert Söderlund

Det går aldrig att slappna av som skådare, vilket datum det än är. Idag hade några skarpögda skådare turen att besöka Lummelundsbruk. Vad hittas där om inte en tajgablåstjärt! Den så mytiska och sägenomspunna arten som under senare år blivit en alltmer regelbunden gäst här i vår del av Skandinavien. Men det spelar ingen roll, ett riktigt läckert fynd och grattis till upptäckarna!

Tajgablåstjärten i Lummelundsbruk den 21 mars 2024. Foto: Per Smitterberg.

Väderprognosen för dagen kunde väl varit lite mer skimrande, men den här vintern har ju varit väldigt instabil och vacklande vädermässigt. Mulet, någon plusgrad och en frisk västlig kuling men regnet höll sig borta tills vi var färdiga. Åtta fågelsugna skådare möttes på Karlsökajen, varav några nya ansikten. Mycket roligt att även nya skådare lockas ut till fåglarna. Vi startade med att spana västerut medan det var uppehåll. De riktigt stora vigg- och bergandsflockarna var någon annanstans men desto lättare att kunna studera fåglarna när de inte är ett ”gytter”. Brunänder, där hanarnas kastanjebruna huvuden lyser upp det grå vädret, samsades med kusinerna. Ute vid Vivesholmes inre strand simmade en gravand, detta säkra vårtecken blir bara tidigare för varje år som går. Smådoppingar ser man ofta här och idag hade de sällskap av en skäggdopping och en svarthakedopping. Kul!

Smådopping är en riktig tuffing, storleken till trots. Foto: Per Smitterberg.

Nu var det dags att få vinden i ryggen så vi gick in mot Klinteviken, som hade förlorat en del av sitt istäcke jämfört med någon vecka tillbaka. En rejäl blandflock med simänder sökte skydd bakom vassarna vid Varvsholm, mest gräsänder men även ett tiotal snatteränder och några krickor. Gråhägrarna stod och tjurade med uppdragna axlar. Tyvärr var den annars trogna pilgrimsfalken någon annanstans. Lagom när vi började känna oss nöjda och kaffetermosen hägrade, kom ett försiktigt regn i vinden. Det blev en god signal för att avsluta utflykten med en god fikastund i lä bakom en av bodarna. Ledde det hela gjorde

Sven-Olof Lundgren.

Tidigare under januari har ön bjudits på ovanligt rejält vinterväder, men nu i slutet av månaden har det mesta av snön försvunnit och även isen i vikarna. Dock var inre delarna av Vägumeviken samt halva Lännalagunen isbelagd. Vi var sju fågelsugna som möttes vid fiskebodarna i Lännalagunen. Nästan vindstilla, sakta uppklarnande och någon minus blev fint skådarväder. Det bjöds inga tusenhövdade flockar med ”vinteränder” men då blev det desto lättare att spana igenom och finna de olika arterna. Som väntat blev viggarna talrikast och där hittades även några bergänder samt brunänder.

De läckert svartvita salskrakehanarna är alltid sevärda. Foto: Per Smitterberg.

Roligt att vi fick se alla tre arterna skrak samtidigt: sju storskrakar, åtta salskrakar och en småskrake. Några gråhägrar stod och kurade med ”axlarna uppdragna” och ett gäng storskarvar stod på norra pirens spets. Givetvis fanns några gäng med sothöns som dök efter sjögräs och annat godis. Inte så mycket måsfågel fanns att finna men en gammal havstrut, några gråtrutar samt skrattmåsar rastade i lagunen. De stora mängderna uteblev men det gav bättre möjligheter att i lugn och ro titta igenom flockarna och lära sånt som var nytt. Glädjande att flera av deltagarna sade sig vara ”nybörjare”. Hoppas att vi ses på kommande utflykter! Ledde det hela gjorde

Per Smitterberg.

Dagens vandring på Gråbo blev av flera orsaker en mycket trevlig sådan. Dels för att vi blev tolv deltagare som ville ut i gråvädret för att umgås, för att det kom tre nya ansikten, där två av dessa hade kört ganska långt, varav en gick med sin barnvagn och den tredje som rastade sin lilla hund anslöt till vår grupp. Så blir fågelvandringarna svårslagna.

Det blev en bra start för snart passerade vi en mindre fågelmatning i Furulundskogen där våra tre mesarter fanns, en större hackspett, nötväcka, några kajor, en kråka och tre ringduvor på marken. Därefter lyssnade vi på blåmesen som startat sin vårsäsong, det var då en åskådare blev intresserad och bjöds med av en av våra deltagare.  Bra initiativ!

Nötväckan är en fågel som man ofta ser även under vintern. Den enda tättingen som kan “gå” med huvudet nedåt på en trädstam. Foto: Per Smitterberg.

Förbi Krookska dungen fick vi höra den energiske gärdsmygen, ny för vissa. Där fanns även en stor flock med gulsparvar och femtio tamduvor på ett villatak. I Kvarteret Skäran satt både gulsparvar, några grönfinkar, gråsparvar, domherrar och dagens ”lilIa” överraskning turkduvan. Även den ny för någon. 

I nästa kvarter, Lien, satt fyra domherrar väldigt nära. Avslutningsvis nära Bogen 1 jagade fem skrattmåsar en fiskmås som hittat något som den hade i näbben. Drygt tjugo arter såg och hörde vi på det begränsade området. Det är mycket bra med tanke på den hårda vinter vi har, där småfåglarna annars är betydligt färre än tidigare ”höstvintrar.”

Den som ledde denna glada vandring var Sivert Söderlund