Friska höstvindar från västsektorn mötte oss vid samlingen norr om Hoburgsklippan. Vinden till trots så var det en skön morgon som skulle utveckla sig till en härlig dag i socknen. Till att börja med höll jag på att få en chock när alla hade rullat in på parkeringen. Vi var 29 pigga skådare, ett nytt deltagarrekord för mig, men till min stora glädje var Sivert Söderlund också med. Han ställde glatt om som medledare och det blev genast lättare att ge deltagarna god service. Redan under samlingen flög tre snygga storlommar förbi i vackert morgonljus. Ganska snart insåg vi att det skulle utveckla sig till ”finkarnas morgon” vid klippan. Tyvärr så visade sig inte en enda(!!) örn vid klippan, möjligen ett nytt rekord för mig. Nåväl, under promenaden i lä bakom klippan kunde vi njuta av en strid ström med bofink samt grönfink, hämpling, sånglärka och mindre korsnäbb. Bara för att nämna de vanligaste. Några i den bakre delen av gruppen lyckades tack vare Siverts skarpa hörsel plocka in en tajgasångare. Tittar vi tillbaka en handfull år var det en raritet, men som nu har ökat starkt i antal fynd. Väl framme vid klippans södra hörn fattade vi posto i hyggligt lä bakom busk- och trädridåer och spanandet kunde komma igång. Strömmen av finkar fortsatte men de flesta valde att vända åter och invänta bättre vindar. Det gällde en majoritet av tättingarna och inga av de många sparvhökarna vi såg drog heller ut. Bättre att spara krafterna. En ung aftonfalk, som hittades redan igår, kunde ses på kraftledningen som går ner från norr. Långt håll, javisst, men ändå en rovfågel till i protokollet. Sundregruppen bedrev ringmärkning denna morgon, men kombinationen av mycket fågel i nät, frisk blåst och få personal gjorde att vi givetvis lämnade dem ifred. Medhavda fikakorgar smakade förstås gott.

                      När bristen på större rovfåglar höll i sig beslutades att vi flyttade upp på höjden vid Hoburgens fyr, varifrån man har en vid sikt i alla vädersträck. Här kunde vi bättra på listan med rovfåglar. Flera kungsörnar, ormvråk och rödglada noterades. Den tredje och sista etappen för de som ännu ville ”ha mer” gick till Muskmyr, med hopp om fler rovfåglar. Här fick vi äntligen se flera av de arter som saknats. En handfull olika kungsörnar, ormvråkar, två rödglador och till allas glädje en brunglada som ”grädde på moset”. Som final i artlistan fick de sista tappra på lååångt håll se den numera ”riksbekanta” större skrikörnen, när den en kort stund visade sig någon kilometer norr om myren. Trots en del ”hål” i artlistan kändes det som en lyckad dag på sydspetsen. Ledde det hela gjorde Sivert Söderlund och

Per Smitterberg.

Tjock dimma hela vägen från Visby! Hur ska det här bli? Men i höjd med Kräklingbo lättade det i ett trollslag och det blev en underbar brittsommarförmiddag ute på öns östra hörn. Vi var sju fågelvänner som tog plats på stranden innanför Östergarnsholm, med hopp om att få se de arktiska invånarna passera söderut. Nåväl, vi som förde protokoll fick inte skrivkramp men det mesta i artväg bjöd på sig. Som oftast på hösten håller det till ett gäng havsörnar i olika åldrar ute på holmen och idag var det 8 ex som hoppades på frukost. Endast 3 prutgäss sträckte men lite talrikare arter fyllde på. Dykänder och lommar hör till och vi noterade 440 sjöorrar, 4 svärtor, 50 knipor, 29 småskrakar, 10 bläsänder, 33 krickor, 11 ejdrar, 7 storlommar och 4 smålommar.

Nu i september är det även kentska tärnornas tid och det noterades 35 ex. Av flyttande rovfåglar såg vi 7 sparvhökar. Några ljungpipare flög in över kuppen och en spillkråka skrek inne i strandskogen. Tättingarna var det ganska magert med men det fanns en del mesar av tre arter inne i tallarna. Det roligaste på tättingfronten var de två skärpiplärkor som visade upp sig fint nere på strandklipporna. Även däggdjuren ville vara med och en stor gråsäl sågs fint på nära håll utanför stranden. Fördelen att det var hyfsat lugnt på sträckfronten gjorde att vi hade gott om tid till diskussioner, beskrivningar och fågelsnack. Ledde dagens utflykt gjorde

Per Smitterberg.

Att kunna njuta av den gotländska naturen in på stadens knutar är härligt. Vilken årstid det än är finns det oftast något trevligt i fågelväg att rikta kikaren emot. Vi var halvdussinet fågelvänner som samlades vid reservatets parkering. Efter en kort beskrivning av området började vi en sakta och skön promenad ut mot klintkanten. Några korsnäbbar, både större och mindre, passerade och kunde hittas tack vare sina ”klippande” lockläten. Bofink, grönfink, grönsiska och bofink kunde också noteras. Väl ute vid klintkanten, med Högklint i söder och Visby hamn i norr, började spanandet över ett tämligen blankt hav. Tyvärr var det inga större mängder eller antal arter. En flock ejdrar rastade och storskarvar drog förbi. Givetvis patrullerade gråtrutar och fiskmåsar och borta på yttre vågbrytaren lyckades Jörgen plocka in några gråhägrar till protokollet.

När fåglarna lurade oss denna morgon passade det bra att beskriva områdets möjligheter under årets olika perioder. Man kan faktiskt alltid stöta på något trevligt i fågelväg härute. I första hand är det nog en sträcklokal, både vår och höst med allt från stora finkflockar och sparvhökar under hösten till långa pärlband med prutgäss i maj månad. Ute längs kanten patrullerar gärna havsörnar. Trots dagens tema ”fåglar” halkade vi över i det botaniska som bjöd på en del trevliga möten. ”Man tager vad man haver…”. Åter vid parkeringen tog några fram matsäcken medan tog tag lördagens göromål. Ledde det hela gjorde

Per Smitterberg.

Uttrycket dimma tjockt som ärtsoppa stämde bitvis väl in på färden mot Nisseviken. Jag var väldigt fundersam om vi skulle se några fåglar överhuvudtaget! Men på vägen ner till Nisseviken så möttes vi av strålande sol, ingen dimma och i stort sett vindstilla. En ”lagom” låg vattennivå bjöd in en hel del vadare att rasta i viken. Det var elva sugna skådare som genast började kolla i handkikare och tubkikare.

De förväntade vadarna och änderna var på plats: myrspov, småspov, kärrsnäppa, gluttsnäppa, enkelbeckasin, snatterand och stjärtand för att nämna några. Vid det medhavda kaffet och mackan kom det ett femtiotal tranor in och landade, en ägretthäger på skådarvänligt avstånd kunde avnjutas.

När vi sedan hade förflyttat ”skådarstyrkorna” till Näsudden var det faktiskt ganska vadartomt. Däremot var det desto fler rabbisjägare på plats. Några gick ut på udden och några valde att åka vidare. Själv åkte jag till Klase fiskeläge i Sproge för eftermiddagskaffet och fick se fyra snygga prutgäss som rastade utanför fiskeläget. Trevlig avslutning och höstpåminnelse för dagens utflykt.

Ledare och rapportör.

Sven-Olof Lundgren

Vi gläntar nu på höstens dörr i fåglarnas värld. Därför kändes det spännande att se vad denna fina rastlokal kunde bjuda på. Närmare 15 fågelsugna dök upp när vi samlades vid grinden till Asundens lammbetade ängar. Vädret var perfekt med halvklart och en mild, svag bris från öster. Redan från parkeringen kunde vi (med tubkikarnas hjälp) konstatera att det var fina ansamlingar med blandade fågelgäng ute på Norderudde och ute i Bodviken. En art som vid denna tid samlas i riktigt stora flockar här ute är ljungpiparna som kommer från sina nordliga häckplatser. Uppskattningsvis bestod flockarna av närmare 1000 exemplar. Betydligt färre men väl så vackra var de grafiskt svartvita kustpiparna. Vidare i artlistan för vadare fick vi förstås se kärrsnäppor och större strandpipare i stora flockar, men också småsnäppa, spovsnäppa, kustsnäppa, gluttsnäppa, grönbena och svartsnäppa. På ett litet skär nordväst om Norderudde satt en gammal havsörn som upptäcktes av en skarpögd deltagare. Eftersom den satt stilla ansåg tydligen änderna att den var ofarlig eller ”osynlig”.

Lokalen är också en bra magnet för simänder och gäss av många arter. Förutom gräsand kunde vi skriva ner stjärtand, skedand, bläsand, kricka och snatterand. Mindre gäng med grågäss fanns också men inga vitkindade gäss, vilket annars brukar rasta i rejäla flockar. Därför sjönk mina förhoppningar att vi skulle få se den granna rödhalsade gås som funnits här sedan försommaren. Nåväl, vi fortsatte vandringen ut över den tuviga ängen och plötsligt får jag se ett par rejäla flockar med just vitkindade som kom inflygande norrifrån. De hade förstås varit på morgonbete uppe i Lärbrodalen. Förhoppningen steg raskt att vi återfått chansen på rödhalsad gås och det tog inte lång stund innan den upptäcktes när fåglarna landade längst ut på udden. Givetvis till allas stora glädje! Vi kunde sen njuta av den färggranna gåsen både länge och väl, men det är märkligt hur lätt en så färggrann fågel kan försvinna i myllret av kusiner!

Slutligen spanade vi igenom den lilla viken innanför uddens nordvästhörn. Där fanns en riktigt fin ansamling av blandade vadare som vi kunde studera och leta igenom, dock utan att hitta något extra rart. Gänget började nu (precis som undertecknad) att känna sig tillfreds med de funna arterna och vi vände åter mot de hägrande matsäckarna. Som så ofta går man nöjd ifrån denna fina fågellokal och ledde det hela gjorde

Per Smitterberg.