När tundran och tajgan har frusit samman får våra breddgrader besök av flera spännande och vackra fåglar. Bland sjöfåglarna är salskraken en av mina favoriter. De två kusinerna, stor- och småskrakarna, har vi som häckfåglar på Gotland medan salskraken håller till här främst under vintertiden. Alla tre arterna lever på fisk så de ofta grunda havsvikarna och kusttrakterna längs den östra kusten har en stor dragningskraft. Så länge dessa platser är isfria har man goda chanser att njuta av de vackra fåglarna. Lergrav i Rute, Kyllaj i Hellvi, Bandlundviken i Burs och Ronehamn är ofta väldigt säkra områden som de dras till. På öns västra kust är Klintehamn och Burgsviken bra områden.

Per Smitterberg

En fin förmiddag mötte de fjorton fågelsugna deltagare som tagit sig till hamnen och Karlsökajen, vindstilla och fint skådarljus mötte oss på årets första utflykt. Dagens ”målarter”, det vill säga de fåglar vi helst ville se, var såklart rördrommen som setts samma dag inne i viken bland vassen. Skäggmes är även den en självklar fågel att spana efter när man är vid de stora bladvassarna. En annan fin fågel som älskar de grunda och fiskrika vikarna är den fina salskraken. Nåja, två av tre var inte så dåligt, skäggmesen och salskraken, den skygga och välkamouflerade rördrommen får vänta till nästa gång.

Vad såg vi mera? Klinteviken är en riktigt fin vinterlokal för änder, både dykänder och simänder. Bergand, vigg, brunand, sångsvan och en ensam grågås för att nämna några. I mitt anteckningsblock blev det arton arter.

Sven-Olof Lundgren

Det finns många fågelarter på Gotland som är väldigt enkla att få syn på eller höra. Sen finns det flera arter som lever ett mer diskret liv, däribland våra ugglor där berguven är den allra största arten. Det har ofta tvistats mellan oss fågelskådare ifall berguven kommit hit av sig själv. För drygt fyrtio år sedan tog man hit uvar från fastlandet och födde upp avkommor i voljärer (stora burar) för att sedan släppa ut i frihet. Troligen är en stor majoritet av de berguvar vi nu har på Gotland ättlingar till dessa individer. Personligen är jag säker på att vi även fått berguvar som kommit till ön på ”egna vingar”. Som namnet säger har de en förkärlek till ”berg” men här på Gotland dras de till våra klintar, som är de rester av korallreven som byggde Gotland. Vår kalkindustri har ju också skapat artificiella ”klintar” som de även i perioder dragits till. De etablerade paren hålls i sitt revir året runt men det är nu, från ”mitt i vintern” och fram genom våren, det är störst chans att få uppleva deras magiska konserter.

Per Smitterberg

Sedan ett antal år bedriver föreningen under vintermånaderna en ”fågelrestaurang” i sumpskogen bakom Leva kungslador söder om färjeleden. Terrängen med både höga träd, snåriga och skyddande områden samt våtmarker drar till sig mängder med fåglar. Fröautomaterna lockar till sig talgoxar, blåmesar, svartmesar, grönfinkar, bo- och bergfinkar. Talgbollarna lockar förstås mesarna samt större hackspett. När det nu blivit vinter ”på riktigt” ökar behovet av mat, senaste leveransen bestod bl.a. av 40 kg frö av bästa kvalitet samt en låda talgbollar. Känner du för att hjälpa oss med dessa inköp för att hålla fåglarna vid liv, är förstås bidrag till detta mycket välkomna! Använd gärna föreningens swish (se bifogade swishbilden) och skriv ”fågelmatning” i meddelanderutan. Fåglarna tackar på förhand!

En av de tyngre traditionerna vad gäller programpunkterna i föreningen är Luciafikat. Den träffen sätter oftast punkt på årets evenemang och det är ju faktiskt skönt att umgås inomhus vid denna årstid. På grund av Lasses fullbokade almanacka blev det en krock förra året, men nu gick vi i mål och fick samlas kring fikabord och glöggkastruller. Tjugo medlemmar satt ”som tända ljus” under ett mycket spännande och medryckande föredrag. Lasse tog oss med på en resa där han berättade hur kärleken till fåglarna blev ”hans livsgärning”. Som vi alla känner till är han skaparen av serien ”Fåglar i naturen”, fem böcker som var starten på den moderna fågelboken. Det projektet tog upp all hans tid under många år, men parallellt målade han även ”fritt” och hans sätt att visa fåglarna i sin omgivning har gett honom ryktet som ”den bäste i världen”. Utan tvekan en höjdpunkt som avslutning på fågelåret 2025. Nu samlar vi kraft och ses i markerna nästa år!

Per Smitterberg