Klinteviken med sitt inflöde från Sandaån är ett säkert vintertillhåll för rördrom, denna skygga och kamouflagemönstrade hägerfågel som man oftare hör än ser. I förmiddags passerade jag söderut och slängde som vanligt ett öga åt väster. Minsann, där stod en alldeles i utloppet från Sandaån. Tyvärr hade jag ingen möjlighet att stanna, hal och ispucklig väg med trafik, men svängde av mot hamnen för att kunna skicka ut ett larm. Fredrik Gustafsson snappade upp larmet och när han spanade in området var det två fåglar på platsen! På väg hem från söder svängde jag ut för en fika på hamnen och med hopp om en pilgrimsfalk på silon. Visst, där satt en gammal individ och putsade sig. Hampus Carlberg hade lockats av mitt rördromslarm och tillsammans med sin pappa åkte de för att spana i viken. Mycket riktigt, där gick drommarna. Extra kul att han hann med att få bilder på den skygga fågeln. Som bonus fick de också se pilgrimsfalken. Även en ruggig decemberdag kan få guldkant, molntäcket till trots.

Rördrommen i Klinteviken. Foto: Hampus Carlberg.

Nu har höstnumret av vår tidskrift skickats iväg för tryckning, så förhoppningsvis kommer den i god tid före jul.

I snålblåsten från nordväst samlades femton deltagare för att se vad som Närsholmen hade att erbjuda i fågelväg. Förhoppningarna var inte så stora på grund av den vind som var,  men vi gick till solsidan av talldungen där vi fick lite lä från vinden och kunde konstatera att fågel fanns det. Vi kunde på nära håll se kungsfågel, talgoxe, blåmes och svartmes födosöka i tallgrenarna. En kungsörn stod i stort sätt stilla i motvinden och spanade efter något ätligt.

Kungsörnen låter vinden “göra jobbet”. Foto: Per Smitterberg.

En sparvhök med medvind i ryggen for förbi som en pil och en tornfalk flög över dungen mot norr säkerligen till fältet med enar norr om talldungen.

Efter rundvandring tog vi oss till fyren för att söka lä och njuta av medhavd matsäck. Fem prutgäss rastade nedanför fyren och en ensam svärta drog förbi. Alla var nöjda med dagen och för någon var det första gången som kungsfågel sågs.

Ledare och skribent Sven-Olof Lundgren som till sin hjälp hade Sivert Söderlund och Johan Lundgren.

Nu finns vårt senaste yttrande angående ansökan om vindkraftsparken Aurora tillgängligt på sidorna: “Havsbaserade fågelstudier” och “Remissvar och yttranden“. Vi har i dagarna lämnat in det tillsammans med BirdLife Sverige.

Området som OX2 vill exploatera är synnerligen olämpligt med tanke på att det passerar många miljoner fåglar genom området varje vår och höst. Dessutom fyller området en viktig ekologisk funktion för havsfåglar som sillgrissla och tordmule.

Friska höstvindar från västsektorn mötte oss vid samlingen norr om Hoburgsklippan. Vinden till trots så var det en skön morgon som skulle utveckla sig till en härlig dag i socknen. Till att börja med höll jag på att få en chock när alla hade rullat in på parkeringen. Vi var 29 pigga skådare, ett nytt deltagarrekord för mig, men till min stora glädje var Sivert Söderlund också med. Han ställde glatt om som medledare och det blev genast lättare att ge deltagarna god service. Redan under samlingen flög tre snygga storlommar förbi i vackert morgonljus. Ganska snart insåg vi att det skulle utveckla sig till ”finkarnas morgon” vid klippan. Tyvärr så visade sig inte en enda(!!) örn vid klippan, möjligen ett nytt rekord för mig. Nåväl, under promenaden i lä bakom klippan kunde vi njuta av en strid ström med bofink samt grönfink, hämpling, sånglärka och mindre korsnäbb. Bara för att nämna de vanligaste. Några i den bakre delen av gruppen lyckades tack vare Siverts skarpa hörsel plocka in en tajgasångare. Tittar vi tillbaka en handfull år var det en raritet, men som nu har ökat starkt i antal fynd. Väl framme vid klippans södra hörn fattade vi posto i hyggligt lä bakom busk- och trädridåer och spanandet kunde komma igång. Strömmen av finkar fortsatte men de flesta valde att vända åter och invänta bättre vindar. Det gällde en majoritet av tättingarna och inga av de många sparvhökarna vi såg drog heller ut. Bättre att spara krafterna. En ung aftonfalk, som hittades redan igår, kunde ses på kraftledningen som går ner från norr. Långt håll, javisst, men ändå en rovfågel till i protokollet. Sundregruppen bedrev ringmärkning denna morgon, men kombinationen av mycket fågel i nät, frisk blåst och få personal gjorde att vi givetvis lämnade dem ifred. Medhavda fikakorgar smakade förstås gott.

                      När bristen på större rovfåglar höll i sig beslutades att vi flyttade upp på höjden vid Hoburgens fyr, varifrån man har en vid sikt i alla vädersträck. Här kunde vi bättra på listan med rovfåglar. Flera kungsörnar, ormvråk och rödglada noterades. Den tredje och sista etappen för de som ännu ville ”ha mer” gick till Muskmyr, med hopp om fler rovfåglar. Här fick vi äntligen se flera av de arter som saknats. En handfull olika kungsörnar, ormvråkar, två rödglador och till allas glädje en brunglada som ”grädde på moset”. Som final i artlistan fick de sista tappra på lååångt håll se den numera ”riksbekanta” större skrikörnen, när den en kort stund visade sig någon kilometer norr om myren. Trots en del ”hål” i artlistan kändes det som en lyckad dag på sydspetsen. Ledde det hela gjorde Sivert Söderlund och

Per Smitterberg.