Gotlands Ornitologiska Förening firar 50 år och inbjuder dig som är medlem i GOF till vår jubileumsfest lördagen den 5 oktober 2024. Festen är kostnadsfri för alla medlemmar. Anmäl dig gärna redan idag!

Samling skedde vid Sproge kyrka denna fina och vindstilla söndagsmorgon, innan vi åkte mot Klase.  Åtta deltagare samlades där och fick höra en liten strof av en mindre hackspett, troligen en årsunge som letade runt i talldungen intill. Det är inte så ovanligt med deras läten så här på eftersommaren när de söker sin föda.

Vid ankomsten till Klase som är en del av de fina strandängar och grunda vikar som finns på den SV delen av ön, hördes direkt några kentska tärnor, som sen hördes hela tiden. Vid viken norr om bodarna började vi spaningen där grönbenor var ganska många förutom en större samling tofsvipor ute på stenrevet. Snart ropades en skräntärna ut, de är ju inte alltför vanliga på Gotland. Världens största tärna är alltid härligt att få möta.

Vi fortsatte sen mot Snoderviken där starar först dominerade. Väl framme vid viken sågs till vår glädje många fåglar. En stor flock grågäss, fjorton skärfläckor, åtta större strandpipare, två tranor, fyra gråhägrar och några brushanar i sina grå dräkter så här års. Kustpipare, rödbenor, två myrspovar och fyra inflygande storspovar kunde också noteras. Över oss hördes ett skriande läte som blev fyra lärkfalkar, föräldrarna med två tiggande ungar kan man tänka.

Vi återgick efter någon timme till Klase för att fika och efterprata. Vid skådningen där upptäcktes en flygande skogssnäppa som landade bland stenarna. Vid detta eftersök upptäckte jag en diffus lite större vadare bland stenarna. Den kunde inte artas direkt utan alla deltagarna blev involverade med att skåda och leta i böckerna. Jag hade sett att den hade en ganska lång smal näbb som var uppåtböjd och korta ben. Efter ett antal minuter med bl.a. fotande där den då mestadels gömde näbben i fjädrarna blev det ett litet uppflog och den försvann bakom stenarna. Jag hade sett den så pass bra att jag rapporterade den som en tereksnäppa. Min andra på den SV kusten. Ledare för den trevliga vandringen var Sivert Söderlund.

Vi erbjuder boken Skåda fåglar på Gotland till priset av 250:- inkl. frakt. Beskrivningar av 100 lokaler samt flera specialkapitel: rovfåglar, sträckskådning mm. Dessutom finns en överraskning som ingår i beställningen.

För att beställa boken – skicka en epost till adressen forsaljning@blacku.se. Glöm inte att ange namn, postadress och om Du önskar att boken skall vara signerad av författaren.

Kanske hittar du en tajgablåstjärt vid nån av lokalerna! Lummelundsbruk 21 mars 2024. Foto: Per Smitterberg.

Som mest var vi 9 stycken uppe i tornet, och som jag misstänkte drog det svala vindar från havet i den sydostliga vinden. Fåglar då? Jo totalt fick vi in 29 arter och fick lära oss hur gärdsmygens varningsläte låter. 

Roligast var nog trana med två ungar och en lärkfalk jagande trollsländor, som båda hade vänligheten att visa upp sig nära tornet. 

Lärkfalk på trollsländejakt i Storsund. Foto: Per Smitterberg.

Tornets undre plan är knappt användbart för att buskar täcker utsikten, något steg i den övre trappen börjar bli dåligt, och den en gång så trevliga spången har sett sina bättre dagar tyvärr. Enligt rykten från Länsstyrelsen är åtgärder på gång när pengarna anländer. Men allt som allt en bra dag, vinden mojnade och med solen i ryggen blev det ett fantastiskt ljus över Storsund. Väderutsikten var lite oroande men nederbörden stannade vid ”24 droppar regn”. 

Ledare var Sven-Olof Lundgren.

En härlig dag mitt i våren med klar himmel och nästan vindstilla mötte det dussin skådarsugna fågelvänner som samlades vid Hoburgen denna söndagsmorgon. Väderförhållandena kan tyckas fina för skådning men gör också att de fåglar som sträckt under natten haft en enkel ”överfart”, vilket gjort att de orkat längre in på ön. Det var inte tomt i buskarna men heller inget överflöd av individer. I den frodiga östra kanten på klippan sjöng törn- och ärtsångare medan några tornseglare fångade frukost. Som ”seden kräver” fattade vi posto på höjden ovanför Sundregruppens märkbod, där man har en ypperlig översikt på det som flyger förbi. Alfåglarna som sågs hade nu tagit på sig sommardräkten och i sällskap hade de några svärtor och sjöorrar. Under morgonen kom det flera fina flockar med vitkindade gäss som raskt fortsatte på nordost. Det fortsatte sen under resten av dagen och kvällen att passera gäss, när undertecknad skådade på öns östra kant.

Svärta, en läcker hane med sammetssvart dräkt och vita vingspeglar. Foto: Per Smitterberg.

Plötsligt kom en smäcker kärrhök farande in från väster, delvis skymd av trädridåerna längs fälten. Genast misstänkte vi ängs- eller stäpphök men fick ingen bra koll på detaljerna. Lyckligtvis såg även delar av Sundregruppen fågeln och de kunde bestämma den till ängshök. Kul! Sen anslöt vi oss till gänget runt boden och deltagarna fick se några fina fåglar på närhåll, bl.a. ärtsångare och rödstjärt.

Nu var det dags för utflyktens sista etapp, vandringen ner till mistluren på Rivet. I de bitvis väldigt täta buskmarkerna smattrade ärtsångare medan stenskvättan bevakade oss från en busktopp. Halvvägs ner tog vi ett välbehövligt fikastopp innanför Hällarna. Här brukar de oftast finnas många olika arter av änder, måsar och/eller vadare att titta. Inget undantag idag. Här fick vi njuta av svärtorna på närhåll och kunde se de vita vingspeglarna som skiljer den från kusinen sjöorre. Hela tiden kom fler flockar med vitkindade gäss förbi. En svartkråka har setts i området en längre tid och vi hade glädje att få fina obsar av den. Den är ju numera en egen art från att tidigare varit en ras av vår gråkråka. Vi avslutade utflykten med att skriva in fyra gråsälar i boken och sen var det dags att återvända upp till parkeringen där vi skiljdes åt. Ledde det hela gjorde

Per Smitterberg.