Jag fick besök av tretton intresserade fågelskådare, en skön eftermiddag och som vanligt vid sydostliga vindar så kan det dra kyligt uppe i tornet. Det här med drop in fungerar jättebra uppe i ett fågeltorn då det sällan blir riktigt trångt. Vi använde mestadels min tubkikare och alla som ville fick titta i den.

Såg vi några fåglar? Jodå, några av oss fick se en sträckande fiskgjuse och några fick se två lärkfalkar som jagade sländor. Givetvis sågs många gråhägrar och ägretthägrar, platsen är ju ett eldorado för dessa stora fåglar. Vattenrallen skrek, svarthätta, gök, sävsparv, rödvingetrast och järnsparv sjöng från buskarna runt tornet. Lite märkligt, men inte några grågäss gick att finna!

Många frågor om de fåglar vi såg, och det är alltid trevligt att få dela med sig av den fågelkunskap man besitter. Vid pennan och ledare var

Sven-Olof Lundgren

En alldeles klassisk majmorgon på Gotland, friskt i skuggan men skönt i solen och en måttlig sydostlig vind. Känslan av fågelabstinens var tydlig när vi var tjugo pigga fågelvänner som samlades vid Hoburgsklippan i morse. Till skillnad från flera av de senaste årens vårar, tyckte jag nog att denna var lite mera klassisk med sin sköna friskhet. Sånglärkorna hängde i sina himlatrådar och drillade medan ladusvalor och hussvalor svirrade omkring. Rosenbröstade hämplingar satt i busktoppar, stenskvättor hade sina revir i stenrösena och sädesärlorna struttade omkring. Uppe runt klippans skrevor och små prång for kajor omkring, vilket nog betyder att matning är igång.

Vi parkerade oss på ”hyllan” ovanför ringmärkarboden för att spana vad som rörde sig över havet. Ett stadigt flöde med flockar av alkor, en del ejdrar, småskrakar och alfåglar noterades. Deltagarna fick också lära sig skillnaden mellan silltrut och havstrut (vuxna fåglar). Fredrik var märkare idag och de i gänget som ville följde med på en runda i märkområdet. Sen fick vi fina närobsar på både lövsångare och en riktigt vacker rödstjärtshane.

Nu gick färden vidare längs västra sidan ner mot sydspetsen. Innanför hällarna stannade vi för en behövlig fikarast kombinerad med skådning. Så småningom gick vandringen ner till gamla mistluren där vi kunde studera en fin småspov som behagade stå still tillräckligt länge för att skillnaden mot den större kusinen kunde beskrivas. Kentska tärnor kunde också noteras. Vi vände nu norrut och gick upp genom den vackert betesformade ”Rivethagen”. I lä bakom västra muren var det moln med små flygfän som lockade en del tättingar. I norra delen gick en fin flock med elva småspovar som dock var lite blygare än den vi såg nere vid sjön. På vägen upp till parkeringen tyckte undertecknad att enda minuset i protokollet var avsaknaden av rovfåglar, men just då for en tornfalk förbi över fälten öster om klippan. Tyvärr gick det väl fort för att kunna avnjutas men gruppen verkade ändå nöjda med dagens utflykt. Ledde det hela gjorde

Per Smitterberg.

Denna tisdagskväll samlade sammanlagt sju deltagare i fågeltornet vid Storsunds sydvästra kant. Svag vind, sol och en temperatur som anstår en gotländsk aprilkväll innebar bra förhållanden för både fågelskådning, fika och trevliga samtal. De deltagare som infann sig redan vid utsatt tid för exkursionsstart erbjöds fina observationer på två lärkfalkar som födosökte längs spången ut till tornet. Väl uppe i tornet bjöds vi under kvällen på ungefär de arter vi kunde förvänta oss. Ägretthägrarna var traditionsenligt på plats med minst 3 ex. ute i hägerkolonin. Sannolikt var antalet större men svårt att avgöra då de mest ses när de lyfter ur kolonin då och då.

För de flesta av oss var några ladu- och hussvalor årets första och i en sälg precis nedanför tornet visade två lövsångare upp sig fint. Skäggdoppingar som normalt ses med något par lyste med sin frånvaro. Istället låg ett par smådopping ute på klarvattenytan bland något hundratal vigg. Två skräntärnor gjorde några lovar över Storsund och till och från under kvällen sågs ett par bruna kärrhökar. Hanen som kom nära tornet visade sig vara 2K, det vill säga född förra året, och inte helt utfärgad så som en adult hane. Klockan sju var fikat slut och temperaturen hade sjunkit något. Vi som var kvar kände oss nöjda och vände hemåt.

Fredrik Gustafsson

I söndags var det åter dags för ett besök i Petesområdet i Hablingbo. Vi var femton förhoppningsfulla som samlats i försommarvärmen där. Området tillhör mina absoluta favoriter bland Gotlands strandängar. Det är ett stort välbetat område med bra sikt runtom, t.o.m. ändå till Karlsöarna. Det bästa med området så här års är att det är väldigt mycket fågel. Det som lockar fåglarna dit är de små öarna Skäret, Midården och Grunnet, som ligger på sådant avstånd från stranden att fåglarna inte störs av oss besökare, men de går ändå bra att ses med handkikare. De används som både rast och häcklokaler.

På den närmsta, Midården, som är låg och med lågvuxna växter häckar en stor flock skrattmåsar tillsammans med ett mindre antal fiskmåsar. Nu fanns också c:a tjugofem skärfläckor och några nykomna fisktärnor, de kommer att bli många fler när alla kommit. Där kan man se ruvande fåglar. Skäret är lägre och med mindre växtlighet, den blir mera som en rastlokal, där stod sextiofyra skärfläckor.

Grunnen är högre och nästan helt gräsbeväxt, där ser man inte den norra sidan och är därmed svårare att uppskatta häckningarna på. På Grunnen stod vid vårt besök både havstrut och silltrut som vi kunde jämföra, några par silltrut häckar där. Dessutom fanns det gråtrutar och fiskmåsar förstås. Två knölsvanar med trolig häckning, ett tiotal grågäss sågs även där. Av vadarna sågs ännu bara rödbena och större strandpipare. 

I den västra delen bland alla stenar noterade vi alla arter simänder t.o.m. årta, bara det gör lokalen värd besöket. Utanför låg ett gäng ejderhanar. En ensam nykommen småtärna stod på en sten ganska nära. Ett par stenskvättor fanns i området tillsammans med den mäktiga kören av sånglärkor och några ängspiplärkor som hördes.

På återvägen till det väntande fikat och eftersnacket vid bodarna hördes årets första småspov. Vid Sandskallen, den norra stranden av Petesvik stod sju storspovar på rad.

Ledare för vandringen var Sivert Söderlund.

Fåglarnas vårflyttning är nu uppe i god fart, med många arter som redan kommit i fina antal medan andra ännu knappt passerat Medelhavet. Fågelvåren är en utdragen historia. Denna härliga morgon ”mitt i våren” var vi arton fågelvänner som samlats för en promenad över Södra hällarnas karga marker med direkt anslutning till Östersjön. Det lockade från bofinkar, blåmesar, svartmesar och taltrastar i talldungarna som inramar parkeringen till området. Stararna flög redan kors och tvärs och många har nog redan börjat med häckbestyren. När vi kom ut på den öppna marken möttes vi av en karaktärsfågel härute, nämligen den underbara (men diskreta) sånglärkan. Fågeln som verkligen kan jubla in denna årstid. 

Fågeln som tillbringar vinterhalvåret i nilkrokodilernas gap, sädesärlan, trippade glatt omkring även här hos oss. Sträcket av gäss och änder ute över havet var högst måttligt denna dag, men några smärre flockar med ejdrar och vitkindade gäss drog mot norr. Några vackra silltrutar visade också upp sig längs klippkanten. När skådningen bedrivs i detta behagliga tempo hinner man mötas, dela tankar och bara ta in vad naturen bjuder. Åter vid entrén var vi ett fikasuget gäng som avslutade denna härliga söndagsmorgon med fika i solsken. Ledde det hela gjorde

Per Smitterberg.