Med anledning av utbrottet av fågelinfluensa har GOF initierat ett kartläggningsarbete. I korthet handlar det om att inventera kuststräckor längs västra Gotland. Syftet är att få en bättre bild av utbredningen av döda och sjuka fåglar. Parallellt kommer vi samla in de döda individer som påträffas för att minska risken för smittspridning till friska fåglar som uppehåller sig vid kusterna. Särskilda restriktioner gäller för denna hantering och allmän upplysning ges via Länsstyrelsens hemsida. Har du möjlighet att inventera någon kuststräcka så hör av dig för mer information och utrustning. Kontakta Måns Hjernquist 070- 225 32 91.

Senaste dagarna har flera vuxna sillgrisslor påträffats döda eller svårt sjuka runt Karlsöarna. Ännu vet vi inte orsaken men vi är angelägna om rapporter av döda eller sjuka sillgrisslor och andra sjöfåglar (i första hand vuxna individer).

Kontakta Länsveterinären via Länsstyrelsen eller skicka ett meddelande till gof@blacku.se eller ring 070 225 32 91 vid fynd av sjuka eller döda sjöfåglar. För att försöka fastställa orsak behöver vi få in fåglar för analyser.

Vårens andra kvällsutflykt till fågeltornet i Storsund lockade sammanlagt arton personer med undertecknad inräknad. Roligt att även besökande skådare hittar till våra utflykter. Ett par från Närke samt ett par från Tyskland deltog och flera barnfamiljer ger fint hopp om återväxten bland fågelskådarna. Vi fick se två lärkfalkar, havsörnar, ett par bruna kärrhökar, närmare tio tranor sågs och hördes samt förstås en mängd gråhägrar samt ägretthägrar. Den senare valde ju Storsund som startpunkt för etableringen som svensk häckfågel och nu finns snart ett dussin par här.

Fisktärnor, snatteränder, krickor, gräsandhona med nio dunungar, viggar och sothöns räknades in samt sjungande svarthätta, ärtsångare, törnsångare, lövsångare och gransångare. Närmare åttio tornseglare trålade ”luftplankton” tillsammans med ladu- och hussvalor medan vattenrallar hördes från vassarna. Inne från skogen hördes spillkråkans galna skri. Utflykten kunde verkligen summeras som lyckad och det bjöds på alla de arter man kan hoppas på i Storsund. Ledde det hela gjorde

Lars Brolund.

På första maj samlades nio deltagare vid Bottarvegården, för att gemensamt åka ner till Snäckviken i Vamlingbo och göra en strandvandring. Det var premiär för GOF på den lokalen. Redan vid samlingen fick vi se dagens första rödglada, de är ju numera ganska vanliga på Sudret. Årets för flera av oss första ladusvala dök upp och snart kom några till samt flera hussvalor snurrade också omkring. En kaja kom med bomaterial till ett hål i det stora valnötsträdet vid P-platsen.

Nere vid Snäckviken var det mycket fågel, de flesta ute på den långa reveln Bejfält. Konstigt namn tycker jag och man kan undra vad det syftar på. Där rastade 40 skärfläckor och kolonin med silvertärnor var på plats tillsammans med skrattmåsar. En knölsvan ruvade, vilket jag tidigare har noterat vid inventering där. Många gravänder, ett par snatterand, gräsänder och några krickor.

Vandringen gick sakta mot norr och Killingholm där vi skulle vända. I en liten vät stöttes en skogssnäppa som drog iväg och ställde sig på långt avstånd men den gick att se. Grönbena stöttes också.

Årets första gök hoade vilket hör första maj till och dagens andra rödglada sågs i motljuset. Taltrastar och lövsångare hördes intill. I en större vät stod några gluttsnäppor, tofsvipor, rödbenor samt några grågäss.

På Killingholm stod en flock vitkindade gäss, sju småspovar lättade flöjtande och drog åt norr, en roskarl hördes men hittades dock inte. Bland buskarna flög hämplingar och en ärtsångare sjöng några gånger tillsammans med en gransångare. 

Dagens extraupplevelse blev väl de tjugo gråsälar som låg ute på skäret och sjöng ibland.

Avslutningen med fika i det fina och ganska varma vädret med utsikt över reveln var väl dagens höjdpunkt. Platsen är väl värd ett besök, där ett begränsat antal bilar hänvisas till en P-skylt.

Ledare var Sivert Söderlund

Väderrapporten för söndagen lovade frisk NO vind, vilket är bland det sämsta för fågelskådning vid Hoburgen. Per Smitterberg som brukar leda besöken i Sundre var förhindrad och därför hade jag fått uppdraget. Trots att jag leder många utflykter kändes det lite extra att få ta över Pers specialare och just då skulle vinden vara så ovänlig.

Jag blev lite överraskad att så många som 15 deltagare samlades vid P-platsen vilket tyder på ett fantastiskt intresse. Det lovade gott. Vandringen längs branten gav inte många fåglar förstås, en rödhake en stenskvätta på lite håll var det som sågs tydligt.

Väl framme vid märkboden fick jag löfte av dagens ringmärkare Jens Bardtrum att han var beredd att ta emot oss. Han samlade oss vid boden och stod själv på trappan och berättade om ringmärkningen i Sundre. Han visade upp några fåglar som fångats bl.a. gransångare, gärdsmyg, talgoxe, grönfink och visade på fjädrarna hur de åldersbestämmer dem. Han berättade om hur fåglarna lagrar sitt fett och visade på den största ringen hur texten ser ut. Vi fick gå med till första nätet och se när han plockade ur en gransångare som han sedan visade hur man satte på ringen.

Jens gjorde en engagerad, pedagogisk och lysande presentation av deras ideella jobb som alla medverkande gör i vid Sundre Fågelstation. Alla vi besökare var mäkta imponerade och nöjda med allt vi fick veta. Ett Stort Tack!

Avslutningsvis gick vi till Rivet i medvinden, men där var det väldigt lite fågel, en skräntärna, två fisktärnor en snatterand stack ut lite. Vägen tillbaka blev riktigt motig och utan fåglar, väl inne bland enebuskarna fick vi några hämplingar och en rödglada drog sakta förbi. Sist blev det samling kring fikat uppe vid ruinen.

Ledare för vandringen var Sivert Söderlund