Kanske har du en fågelintresserad syster, farbror, kusin eller kamrat. Då finns det perfekta julklappstipset här. Föreningens guidebok ”Skåda fåglar på Gotland” för att hitta ”allt det bästa” är det enklast att ha den boken med dig. Här finns tipsen och beskrivningarna på 100 av öns bästa fågellokaler, samt en mängd specialkapitel om rovfåglar, sjöfågelsträcket mm mm. För att beställa boken – skicka en epost till adressen forsaljning@blacku.se. Glöm inte att ange namn, postadress och om Du önskar att boken skall vara signerad av författaren. Den kostar 250:- inkl. frakt.

Åtta personer dök upp vid Holmudden/Fårö fyr lagom till den spektakulära soluppgången vid 07:00. Sträcket över havet var magert, bara några svärtor och tordmular, alfåglar och vitfåglar noterades. Något bättre fart var det över land. En 2K hane svart rödstjärt satt på muren till fyrträdgården, en vardera gransångare, gråsiska, större korsnäbb och trädkrypare plus en del sädesärlor, småflockar med grönsiskor, kungsfåglar, mesar och gulsparvar rörde sig i strandskogen.

Framme vid Skär hade deltagarantalet nu växt till tio personer. Där kunde exkursionsledaren briljera med att hitta en honfärgad ringtrast i en grantopp som samtliga fick se. Runt Skärsände rörde sig en del bläsänder samt enstaka stjärtänder, skedand och svärta. En kustpipare rastade och en havsörn satt ute på sjömärket vid Salvorev. 

Vid fiskebodarna innanför hamnen hittades en blek ung/första vinterdräkt gulärla, troligen av östligt ursprung. Bland mängderna av kungsfåglar och mesar kunde även en gransångare hittas.

Ytterligare en gransångare sågs vid Fifang innan exkursionen avslutades vid badplatsen i Ajkesträsk. Där fick finalen flera celebra arter såsom åtta ägretthägrar, fyra skäggmesar (trolig familj med adult hane och hona samt två juvenila) som sågs och hördes på nära håll i vassen. En sista trevlig fågel blev den svarthakedopping som hittades bland dykänderna i västra delen av träsket. Ledde det hela gjorde

Tord Lantz.

Den här morgonen kändes det att hösten hade anlänt till ön. Det började dock med en blek sol men den doldes snart till stor del bakom grå skyar. En bitande sydostvind tryckte sig upp mot Hoburgsklippan, så det bjöds måttligt med läpositioner. Men det som värmde desto mer var att det var tjugosex fågelsugna som möttes norr om klippan. Fantastiskt vilket intresse det finns på ön för vår hobby! Efter inledande samling med vad vi kunde förvänta oss började en långsam promenad längs den grusväg som leder söderut längs Hoburgsklippans östra sida. På grund av blåsten var de enda tättingar som hördes de blandade flockar med bo- och bergfink, hämpling, grön- och gråsiska samt små flockar av sånglärkor. En fin gammal havsörn kom svepande norrut över fälten efter sin morgon runda runt Rivet. Efter en stund hittades även en kungsörn, uppe över Majstrebackarna dit havsörnen drog. Efter envist spanande hittades även ett exemplar av en klassisk rovfågelsgäst på hösten, nämligen en liten stenfalk. Med sin gråbruna ovansida är den närmast osynlig när den sitter på ett nyplöjt fält. I östra delen av fälten gick en flock vitkindade gäss och ett fint gäng med ett trettiotal bläsgäss passerade. Några smärre flockar sädgäss sågs också fint. Hösten är verkligen gässens årstid.

Helgmärkningen var igång vid Sundre fågelstation och fångsten bestod av de klassiska senhöstfåglarna, Mesar, trastar, rödhakar och en del sena svarthättor, trädgårdssångare och ärtsångare. Vi satte upp kikarna på kanten ovanför märkboden varifrån man har den bästa utblicken i all vädersträcken. Tyvärr var det den envisa vinden från sydsektorn som hämmade de större flockarna av sydflyttande fåglar vi önskat oss. Men då blir man desto gladare för de vi fick uppleva.

Som avslutning vandrade vi söderut längs grusvägen som leder längs uddens västra sida. Buskmarkerna var ganska tömda på småfåglar, men när vi kom ner till Hällarna fanns en del trevliga sjöfåglar och vadare att spana in. Bläsänder och krickor gick och nasslade på algerna på hällarna, ett fint gäng ejdrar guppade ute i bränningarna medan tre sjöorrar flög söderut. Ett gäng kärrsnäppor pilade förbi medan sex kustpipare gick bland bläsänderna. Nu kurrade det rejält hos majoriteten av skådarna, då de flesta fikapackningar fanns uppe på parkeringen. Därför gick vi åter till Hoburgsklippan och vi kunde summera en fin höstutflykt. Ledde det hela gjorde

Per Smitterberg.

Efter fredagens och lördagens bitande kuling vaknade vi idag till en underbar höstdag med svag bris samt sol från en klarblå himmel. Det svänger verkligen fort vädermässigt. Vid samlingen utanför Hall kyrka visade det sig att 24 personer slutit upp till utflykten. Fullständigt underbart! Efter lite introduktionsprat om socknen och främst området vi skulle vandra igenom, förflyttade sig sällskapet ner till parkeringen vid Harudd. Vi började med lite spaning västerut från staketgränsen vid beteshagen. Ett hav med endast svaga krusningar där flockar med storskrake, gräsand, skedand, bläsand, stjärtand och kricka beskådades. Tack vare den ganska svala luften kunde de tre havsörnar som höll till nere vid Hasselriv beskådas fint. Efter ett tag valde de att dra sig österut in över strandskogen.

Vi gick nu in genom hagen och drog oss över ängen upp för den gamla strandvallen, till ”våning två” på sträckan genom den glesa strandskogen. Komna en bit söderut har man fri sikt ner till viken och havet. Här stod ett litet gäng gråhägrar samt tofsvipor och ljungpipare. Vi fortsatte söderut och fick höra en spillkråkas varnande inne från skogen. Det mesta som hördes och sågs var kungsfåglar, blåmes, svartmes och enstaka rödhakar. Ute på det första öppna fältet seglade två fina sparvhökar samt en tornfalk. Alltid kul med rovfåglar.

Stigen gick nu neråt mot stranden igen och efter att vi passerat det sumpiga agkärret, nu i stort sett torrt gudskelov, kom vi ut på stranden vid Hasselriv. Eftersom vandringen gått i maklig takt var det många magar som kurrade varför gänget satte sig på den fina yttre strandvallen. Men innan vi fick ner våra ändor svepte dagens överraskning raskt förbi. En kungsfiskare! Den satte sig en kort stund på en större sten innan den flög vidare norrut längs stranden. Läckert och överraskande! Under fikapausen flög en ung silltrut söderut. De är verkligen trutarnas fullblod, smäckra i kroppsformen. En lång och härlig rast med slöspaning och mycket prat avslutades sen med återtåg till parkeringen, förutom ett litet nyfiket gäng som ville se hur det ”såg ut bakom hörnet av udden”. Vi andra vandrade åter och det tycktes som att gruppen var nöjda med en fin och skön söndag i naturen. Ledde det hela gjorde

Per Smitterberg.

Idag bjöd Gotland inte enbart på bitande, ganska kyliga, höstvindar. Lennart Wahlén slog till med öns sjunde tjockfot! Tack vare att han skulle leta svamp(!!) ute på halvön Viveshom nordväst om Klintehamn, fick ett stort antal lyckliga skådare se denna säregna vadare. Till att börja med var den ganska varsk och lyfte på långt avstånd. När fler skådare anlände lade vi, tillsammans med Lennart, upp en varsam strategi att finna fågeln. Efter ungefär 15 minuter kunde den återfinnas på det kortbetade området ner mot Varvsholm och Karlsökajen. Den lyfte spontant två gånger men sen kände den sig förmodligen nöjd med läget och avståndet till den växande åskådarskaran. Disciplinen var förstås god och tjockfoten utsattes inte för någon stress.

Närmast oss häckar arten lite glest utspridd i Tyskland, Holland och England. Den är betydligt mer allmän när man kommer ner till Medelhavsområdet. Senast arten sågs på ön var vid Vändburg i Hamra den 2 maj 2018.

Per Smitterberg