Fågelvandringen i dag, den 28 april, vid Petesområdet i Hablingbo blev en frisk fläkt i den friska vinden, som dock kom från rätt håll med tanke på hur kall den kunde ha varit  om den kommit från väster. Den första fågel jag såg när jag klev ur bilen vid Petesgården var en hane svart rödstjärt, som dock inte visade sig för de andra deltagarna när de anlände. Den var även den sista jag såg när jag åkte därifrån sist av alla, fast då sjöng den också.

Vi blev arton deltagare som vandrade ut mot Midården och Grunnen. På vägen dit kunde vi på avstånd se en flock på cirka tvåtusen vitkindade gäss som betade på en grön vall. Midården var fylld av vita fåglar, mest tärnor, skrattmås, fiskmås och ett femtiotal skärfläckor.

På Grunnen stod det mest gråtrut, några silltrutar och ett tiotal havstrutar, flera häckande knölsvanar och några grågäss som häckar där. Vid Boviken i södra delen stod sex ljungpipare, i övrigt var det ont om vadare förutom rödbena och strandskata samt ett par större strandpipare.

På Gjausården utanför stod dagens fynd, en roskarl som flera inte hade sett tidigare och tre kärrsnäppor. Där hittade vi även lä för fikastunden bakom en gammal strandbod. En trana och ett par hämplingar fick avsluta dagens fynd.  

Ledare var Sivert Söderlund

Utflykten till Tomsarve kvarn vid Ekstakusten den 7 april lockade femton deltagare varav några nya vilket är extra roligt. Vädret var ut mänsklig synpunkt helt perfekt, ingen vind med fint solsken över havet så att fåglarna som låg där syntes mycket bra. En flock alfåglar låg ganska nära och kunde studeras ordentligt, vissa med häckdräkt vilket skiljer sig ordentligt jämfört med dem vi ser mitt i vintern. Annars låg de vanliga fåglarna där. Småskrake och knipa som hade börjat sitt vårspel, storskarvar, några ejdrar som troligen skall häcka på Lilla Karlsö, gravänderna inne vid stranden, en havstrut och två tobisgrisslor blev det lilla extra som inte alla sett tidigare. 

I dungen bakom oss sjöng bofink, rödhake, kungsfågel och järnsparv. Det enda sträcket var nog tre sädesärlor som flög över, vilket blev årskryss för flera.

Efter korvätandet och den sedvanliga pratstunden, som är minst lika viktigt som skådandet, gick vi ut på fältet öster om vägen och letade efter tättingar. Många trastar hade observerats där på morgonen men det var inte så många kvar. En rödvingetrast och en taltrast satt så länge i varsin topp att de flesta hann se dem. Stenknäck, sånglärkor, starar, en nötskrika, två sjungande gransångare blev skörden.

Sivert Söderlund

Ikväll fick vi följa med Zsombor Károly till två av norra Centralamerikas mer spännande och sällan besökta länder med sikte på dess spännande fågelliv. Mångfalden här är enastående med färgsprakande fjärilar och orkidéer, blixtsnabba kolibrier och underliga guaner. Det blev en fascinerande resa där han pedagogiskt visade upp inte bara vackra och rara fåglar, fjärilar och kräldjur utan också berättade om det volontärarbete han varit och gjort i nationalparken Cusuco i Honduras. Trots att det är en ”nationalpark” är den utsatt för illegal skövling som på sikt förstås kan påverka det rika livet negativt. Vi fick dock bekanta oss med den närmast legendariska Quetzalen, ett skimrande fågelsmycke i den dunkla skogen. Sen for vi vidare till västra Guatemala där vi besökte täta molnskogar, gamla tempel mitt i regnskogen och som avslutning fick se vulkanerna spegla sig i världens kanske vackraste sjö, Atitlán. Spår av jaguar i leran tillsammans med mängder av vackra och rara fågelarter fick säkert flera av besökarna att börja drömma om en resa dit. Vi var nitton fågelsugna åhörare som fick lystmätet fyllt.

Nu är det dags att ta reda på hur berguvarna har det på Gotland. Det leds på riksnivå av Birdlife Sverige och här på vår ö är det GOF som håller i det praktiska. Gå in på fliken “inventering”, som du hittar under “fågelskydd & forskning” längst upp här på sidan. Där finns tips och goda råd hur det bör genomföras. Undertecknad är koordinator för det gotländska arbetet. Kontakta gärna mig med frågor eller fynd, per.smitterberg(at)telia.com.