Det har cirkulerat rykten och sträcksiffror gällande aftonfalkar runt norra Europa och Skandinavien en tid nu. Under senaste veckan har det börjat ”ramla in” fynd från flera ställen i södra och mellersta Sverige. Glädjande nog börjar det även rapporteras aftonfalkar här på Gotland. Områden/socknar som ofta drar till sig denna art är Sundre (Muskmyr), Gothem (Storsund), alvarmarkerna och träsken runtom på ön. Efter lyckade häcksäsonger kan det handla om avsevärda antal av denna vackra falk som ger sig ut på äventyr från de klassiska häckområdena främst i sydöstra Europa.

GOF vill påminna fågelskådare att det åter är stängt för allmänheten på Tofta skjutfält. Följande saxar vi från Helagotland.se. ”Skjutfältet hölls öppet under sommarveckorna då de flesta soldater och officierar haft semester och inga övningar har genomförts på fältet. Men nu är semestertiderna över och skjutfältet har åter igen stängts. På sin Facebooksida uppmanar Gotlands regemente därför allmänheten att respektera det tillträdesförbud som råder, att passera en nedfälld bom till ett skjutfält kan innebära livsfara. Skjutfältet har hållit öppet sedan midsommarveckan och många gotlänningar och hitresta har passat på att njuta av de många naturupplevelser som skjutfältet erbjuder när det inte är stängt för övningar”.

Den 25 juli är Sundregruppens märkstart för hösten och Robert Kavhed (ansvarig märkare), Peter Sylvén, Johan Törnvall och Anders Nissling, Pelle Kavhed och ….var gänget som drog igång säsongen. Själv var jag nere på semester men går på som märkare den29 juli.Men nattsömnen var inte den bästa och i stället för att ligga och åma mej åkte jag ner för socialisering och kalibrering. Fångsten hade pågått i drygt en timme när jag på burgkantens sydvästkrön tubar in vad jag först upplever som en skärpiplärka. Solen har just gått upp och skuggorna är långa och ljuset långtifrån optimalt. Fågeln sitter väl stilla på kanten med ryggsidan mot men med huvudet i profil och någonting i proportionerna känns fel för en skärpiplärka. Jag börjar fundera på alternativ och tänker ganska snabbt på alpjärnsparv och kollar extra noga på om jag kan se något ljust vid näbbroten trots det dåliga ljuset.

När den vrider upp och jag anar en ljus näbb bas och rostfärgade stråk på bukflankerna säger jag att jag tror att det kan vara en alpjärnsparv jag ser. Gänget, som inte varit särskilt intresserade av min ”skärpip” får nu fart och kan konstatera samma sak som jag och fler artkaraktäristika kan säkras. Efter 10 minuter lättar fågeln och försvinner nerför klippkanten och är borta. En härlig ”high five” med ringmärkargänget även om Robert, med all rätta, tyckte att fågeln stulit uppmärksamhet från hans intressanta unga talgoxar som utsatts för fjäderparasitangrepp.

Fågeln larmas ut efter mycket om och men (väldigt dålig mobiltäckning där nere). Allt fler skådare anlände men först efter två timmar återfinner jag fågeln nu i sydostbranten i betydligt bättre ljus och alla närvarande kan njuta av alpjärnsparven som fint födosöker i burgkanten. //Roger Mellroth

Under våren 2019 har GOF inlett en inventering av tornuggla på Gotland. Syftet är att få en bild av artens population på ön samt att prata med berörda markägare om tornugglan och vilken nytta den gör så att lämpliga boplatser hålls öppna. Eftersom tornugglan är nattaktiv och gärna bosätter sig i mänsklig bebyggelse kommer samtliga observationer att hanteras diskret och med sekretess.

Inom projektet är vi mycket intresserade av de uppgifter som kanske just Du har kunskap om. Tveka inte att kontakta oss i projektet så att bilden av en av Sveriges sällsyntaste häckfåglar kan bli lite klarare. Kontakta oss via mejl, Tornuggla@blacku.se eller ring oss. Mattias Andersson 073 318 44 91 och Per Smitterberg 070 568 53 68.

En härlig försommarkväll lockade ett 25-tal nyfikna fågelvänner till denna fina våtmarkslokal mitt på Gotland. Under årens lopp har dessa smärre och större dammar både ökat i antal samt blivit mer artrika. Sen är det inte heller något ”äventyr” att besöka utan mer eller mindre drive in! Lokalen är främst känd för sina doppingar och vi fick se tre arter: 2 par gråhakedopping, minst 2 par smådopping och 12-15 par svarthakedopping. Detta gav fina möjligheter till jämförande studier. Vidare fanns det gott om vigg, flera par gräsand, kanadagås, grågås, gravand och givetvis sothöns. Härliga gäng med insektsjagande tornseglare drog över dammarna tillsammans med skrattmåsar. Mot slutet av utflykten kom en trollsländejagande lärkfalk och visade upp sina flygkonster. Det är verkligen skönt att som fågelskådare ha möjlighet att få kombinera fågeltittandet med givande samtal och kunskapsutbyte i lugn och ro. Att vara fågelintresserad och utöva sin hobby en vardagskväll behöver inte vara mer komplicerat än såhär. Vi som hjälptes åt att leda och lära var

Åsa Björnholm och Per Smitterberg