Trots att turisterna (de flesta) har lämnat vår ö så är det mycket som händer ute i bygderna. Nu under höstlovet har vår förening varit inbjudna till Naturum vid Vamlingbo prästgård för att tipsa om fågelmatning mm. Sivert Söderlund och Sven-Olof Lundgren fick fullt upp bland de höstlediga ungarna. Härligt inför framtiden att det finns nya intresserade generationer som vill ta över efter oss ”gamla”.

Sivert Söderlund på höstlovsevenemanget. Foto: Sven-Olof Lundgren.

Trots innerliga önskningar kan man konstatera att ingen (inte ens amerikanska presidenter) styr över vädret. Vid samlingen ute vid det gamla sjömärket på Kuppen möttes undertecknad och sju tappra deltagare av frisk vind och sakta tilltagande regn. Nåväl, är det utlovat sträckfåglar så skall det också spanas efter dylika! Vi hittade hyfsat lä bakom några låga martallar och till att börja med var regnet mest ”strittande”. Redan från början stod det klart att det var ejdern som skulle vinna i antal passerade individer. 1130 räknades medan vitkindad gås kom tvåa med 50, följt av 42 sjöorrar, 33 småskrakar, 23 bläsänder, 15 alfåglar, 14 knipor, 10 gräsänder, 2 storlommar mm.

Ejdrar som kämpar i höstblåsten. Foto: Per Smitterberg.

Dessutom kämpade en stilig gammal havsörn ut mot Östergarnsholm i den friska motvinden. Ytterligare två havsörnar sågs hastigt inne över strandskogen. Vi gjorde ett försök att höra vad det fanns i småfågelväg i skogen men den friska blåsten gjorde uppdraget svårt. En flock med 5 större korsnäbbar visade sig snyggt och kungsfåglar, svartmesar och blåmesar kunde höras inne under träden. Efter fruktlösa försök att medelst kaffepaus locka fram finvädret gav vi upp och tackade varandra för god kamp och fint umgänge. Ledde äventyret i blåsten gjorde

Per Smitterberg

Nu är det full fart på fåglarna som ännu vill söderut. De stora volymerna med arktiska gäss och änder är ännu på gång, liksom många rovfåglar som blå kärrhökarna från nordliga myrmarker. Passa på om du har möjlighet att spana från någon av öns utmärkta sträcklokaler. Holmudden på Fårö, Kuppen i Östergarn, Närsholmen och Faludden i Öja är alla lika givande och spännande för detta syfte. Packa en rejäl matsäck, klä dig varmt och ha nåt skönt att sitta på. Sen är det bara att sätta igång räkneverket!

Blå kärrhökens årsungar är nu på sitt livs första långresa. Foto: Per Smitterberg.

Det underbara ”mumlet” från prutgässen när de ”slickar” kusten på väg söderut. Foto: Per Smitterberg

Med skräckblandad glädje rullade jag in på parkeringen vid Hoburgsklippan kl. 06:50 och möttes av 32 fågelsugna personer! Sällan jag haft en sådan uppslutning på en utflykt. Vädergudarna var nästan med oss, det regnade färdigt under gårdagen och vindarna var nästan OK. Efter en rask inledning och beskrivning av schemat vandrade vi ner längs Hoburgsklippan och satte/ställde oss tillrätta på ”gubbhyllan”. Därifrån har man fin koll på läget både över havet och in över backarna. En stadig ström med sparvhök passerade, en del sträckte medan några fegade ur och vände inåt. Av småfåglar var det (som väntat) sånglärkor och bofinkar som stod för majoriteten av sträckarna, men en hel del skogsduvor var nere och ”luktade på vattnet”. En försmak av vintern fick vi av de bergfinkar som drog över. Efter någon timme kom det rapport från södra udden Rivet att en ung stäpphök sträckt ut mot Öland. Förstämning, nu minskar ju chansen till denna godbit. Men vi kämpade vidare och spanade in en gammal kungsörn uppe över ”tredjeburg”, rödglada över fyrberget och en utsträckande fiskgjuse. Efter några timmar var det läge för platsbyte och vi återvände till parkeringen där många fyllde på näringen med välbehövlig fika.

En del av gänget vid Hoburgsklippan. Foto: Per Smitterberg

Nu omgrupperades utflykten till Hoburgens fyr där man har en vid sikt över stora delar av Sundre. Vi fick tämligen skönt lä från den friska sydvästvinden på nordsidan av den ståtliga fyren. Två vackra rödglador, fler sparvhökar, tornfalkar och översträckande gulärlor noterades. Nere på Udden sågs tre havsörnar. Nu kom larm om två unga stäpphökar som jagade runt på Barshageudd. Hoppet tändes hos gruppen! Men bristen på den utlovade brungladan gjorde att vi efter ett tag beslutade att flytta upp mot Alvret och Muskmyr. Några som åkt i förväg kunde glatt ringa och meddela att brungladan var sedd uppe runt Muskmyr. När vi kom upp mot kyrkan möttes undertecknad och några andra deltagare av brungladan när den seglade lågt över fältet söder om kyrkan. Stor lycka och flera kunde notera ett nytt Sverige-X. Gruppen var nu ganska splittrad, några tackat för sig och övriga på olika platser i Sundre. Vi var en handfull som ställde oss längs Skogevägen i Alvrets västkant. Efter en kort stund kom plötsligt en ung stäpphök förbiflygande framför våra lyckliga ansikten. Till detta kunde vi sen räkna in några havsörnar, brun kärrhök samt lite fler ormvråkar över Alvret. Dagen kan nog sammanfattas som lyckad om man lyssnade på flera av deltagarna. Tack för ett härligt umgänge hälsar

Den unga stäpphöken vid Alvret. Foto: Per Smitterberg

Per Smitterberg.

Hur såg fågelfaunan och landskapet ut ”förr”, dvs på medeltid, järn- brons- och stenålder? Att fundera och samtala om det, var tanken för GOF-utflykten de 8 september. Vi, tio personer, samlades vid gravfältets parkering kl 10 och promenerade runt i gravfältet en timme innan det var dags för kaffepaus. Förutom samtal om historia och forntida landskap kunde vi också se en och annan fågel, bl.a. flera vråkar och örnar. Plötsligt kom en brun glada cirklandes förbi!

Observationerna föranledde diskussion om hur man kan veta något om fåglar i forntiden. Benrester i gamla sophögar (s.k. Kökkenmöddingar), som den i Stora Förvar på Stora Karlsö, är ett exempel. Där har man bl.a. hittat förvånansvärt mycket örnfötter. Det verkar ha varit gott om örnar på stenåldern! Även i gravar hittar man ibland gamla fågelben. I Gålrums gravar från yngre bronsålder har ett enda fågelben av okänd art hittats.

Foto: Per Smitterberg

Vi förvånades också över den omblomning som många växter har i år efter den heta och torra sommaren. Ett stort slånbärssnår var helt översållat av vita blommor! Efter fikapausen tittade vi närmare på det stora bronsåldersröse som ligger nära vägen. Mycket av gravfältet har en gles betad tallskog. Ett landskap som nog var vanligt under bronsåldern och järnåldern). Det lämpade sig för olika arter, liksom att stora delar av ön var våtmarker med ett vimmel av änder och varade. Så småningom avslutades utflykten med att sparvhök och tornfalk snabbt passerade förbi, arter som fanns även i Gotlands forntid. Utflykten var också en del i ”kulturarvsdagen” en nationell/europeisk dag med Riksantikvarieämbetet.

Tomas Carlsson