Höststreck på Östergarnsholm

Vid befarat dåligt väder, kontrollera med Tord kvällen innan eller på morgonen. Båten tar max 12 personer först till kvarn gäller. Ring Sven-Olof för kostnad, se nedan. Tag med lämpliga kläder för årstiden, tag med något att äta och dricka. Samling vid hamnen i Herrvik, avfärd kl.08:00 – ca. 15:00

Ledare: Tord Lantz Tel. 070-669 50 00

Anmälan till Sven-Olof Lundgren på mail: sven-olof.lundgren@telia.com eller SMS på 070-26 77 324

Äventyr och ovanliga möten på den sibiriska tundran

Sommaren 2016 gjorde Mattias Gerdin en resa till den ryska tundran tillsammans med Alexander Hellqvist och Mats Waern. Det slutliga målet var Olenekdeltat där den Nordamerikanska prutgåsen och den sibiriska prutgåsen möts sida vid sida. En plats som nästan aldrig har besökts av fågelskådare. Här häckar stora mängder vadare, såsom sibirisk tundrapipare, tuvsnäppor och rödhalsade snäppor. Med tur kan man även hitta den mytsomspunna rosenmåsen som häckar på ett fåtal ställen. Mattias kommer att visa bilder och berätta om fåglarna som han mötte under resan.

Plats och tid: Vita Huset på Ekmansgatan klockan 18:00.

Sensommarutflykten till den här lokalen får nog numera betraktas som en tradition. När det dessutom är en av öns bästa ”åretruntleverantörer” av fågelupplevelser, känns ett besök som ett självklart val. Vid sjutiden var vi ett tiotal pigga fågelskådare samlade uppe vid Sproge kyrka, som efter undertecknads snabba genomgång av morgonens utflykt förflyttade sig ner till kusten och Klase fiskeläge. Precis som de flesta dagar i sommar möttes vi av en ganska frisk vind från sydväst och drygt medelhögt vatten. Det är förstås inte de allra bästa förutsättningarna för vadarskådning, men skam den som ger sig. Efter lite försnack så begav vi oss den korta vägen söderut över en vackert lammbetad strandäng, där vi placerade kikarna innanför strandmuren och med bästa utsikt över viken och holmen utanför. Småflockar med gräsänder och krickor låg och födosökte längs stranden, en fin flock gravänder vilade ute på en sandrevel tillsammans med ett stort gäng större strandpipare. Till allas glädje fanns det även kvar tre skärfläckor, en art som annars ”har bråttom iväg” och ofta är svår att hitta vid denna tid.

Undertecknad försökte få till det pedagogiska och peka på skillnaderna mellan gluttsnäppa, skogssnäppa och grönbena. Förutom gluttsnäppan som skiljer ut sig på grund av sin större kropp, är det främst lätena man skall ha koll på. Ganska många enkelbeckasiner smög omkring inne bland strandstenarna och försökte vara ”osynliga”. På långt håll sågs även en ung havsörn uppe i norr, som tyvärr vägrade att visa upp sig bättre än så! En liten familj med stenskvättor höll till i strandmuren. Nu var det dags för den behövliga fikarasten med morgon/förmiddagskaffe och tillhörande fågelsnack i skönt lä bakom strandbodarna. En ung sparvhökshona kom farande med en faslig fart och ”välte nästan kaffekopparna”.

Efter energipåfyllningen var vi laddade för sista delen av denna skådarmorgon. Redan under fikat märkte vi hur det började komma tornseglare från norr i den friska vinden. I alltmer välfyllda små gäng födosökte de ganska lågt över marken. Troligen var de på väg söderut och tyvärr så har vi snart sett årets sista individer av dessa underbara fåglar. Som avslutning gick vi en liten bit norrut från fiskeläget för att spana runt den ofta spännande lagunen söder om Rullen. Här finns ofta en fin blandning av vadare som kan ses på fint avstånd. Idag bjöds vi främst på en stor flock med större strandpipare, men flera brushanar, några kärrsnäppor, småsnäppor och en mosnäppa gladde oss. En ensam svartsnäppa flög över och bjöd på karaktäristiska snärtiga lockläte. Fyllda med dessa upplevelser kände sig gänget nöjda och vi skiljdes åt efter en fin morgon med gott fågelumgänge. Ledde det hela gjorde

Per Smitterberg

Söndagen 6 augusti fortsatte vi på det nya konceptet att besöka några lokaler i föreningens bok Skåda fåglar på Gotland. Denna gång hade vi valt Bandlundeviken och Hummelbosholm i Burs och Ålarvereservatet i Rone. Samling skedde vid grinden till Hummelbosholm där fjorton deltagare, många nya ansikten vilket är särskilt roligt, anlände på morgonen för att parkera på det goda utrymmet innanför grinden. Efter en kort redogörelse av dagens upplägg och presentation av lokalerna gick vi den korta vandringen till östra delen av Bandlundeviken förbi sommar-stugorna. I den friska vinden var det helt tomt på fågel där, men med tubkikarna kunde vi se att längst inne i viken stod det mängder med fåglar. Några hundra tofsvipor stod blandade med några hyfsat stora flockar ljungpipare och glutt-snäppor. En myrspov, större strandpipare och flockar med starar fanns där också. En kungsörn var uppe över skogen en liten stund.

Tillbaka till grinden gick vi till den sydvästra delen av Hummelbosholm, där det finns en liten göl. Här blåste det så friskt att få fåglar stod att se på marken. Grönbenor hördes dock när vi kom medan tornseglarna jagade lågt runt våra huvuden. Längst in mot skogen jagade mängder med hussvalor och ladusvalor i lä för vinden. En havsörn kom upp från skogen och förgyllde skådandet.

Havsörnen spanar. Foto: Per Smitterberg

Resan fortsatte till Ronehamns camping för parkering och fika vid bord och bänkar som står där. Därefter vandrade vi på den fina vägen ut i reservatet där familjeflockar av de gotländska vitkindade gässen stod på strandängen. Även ute mot Getorskär kändes den friska vinden vilket gjorde att det var tunnt med fåglar. Trots detta var vi nöjda med upplevelserna från förmiddagen och den fina natur vi vandrat i, för flera var det första gången på dessa lokaler.

Sivert Söderlund ledde resan.

Femton vadarsugna skådare slöt upp på morgonen vid sjöräddningsmuseet, Ekeviken på Fårö. Det fanns både ärrade veteraner och relativa nybörjare i gruppen – en fruktbar blandning, som kom för att delta i en av GOF:s verkligt traditionsbundna exkursioner. I karavan körde vi ut till det vanliga utgångsläget och jobbade oss etappvis upp mot bodarna, där fikat skulle intas. Vädret var behagligt varmt, om än lite blåsigt.

Bland alla gräsänder noterades även kricka, snatterand och gravand. Några grågäss flög in från Tällevika och det fanns gott om vitkindade gäss, i allt c:a 400. Måsar och trutar var talrika och vi hade riktigt fina obsar av ett par skräntärnor och ett 10-tal kentska tärnor. Lite längre ut i Tällevika låg en magnifik flock på c:a 100 skäggdoppingar och fiskade. I detta myller lyckades Björn Wester vaska fram en smådopping åt oss.

Men hur var det då med vadarna? Jo, till att börja med var det lite magert, men det tog sig på slutet, kan man säga. Sammanlagt blev det 14 vadararter. Tofsvipor, kärrsnäppor, rödbenor och gluttsnäppor dominerade förstås, men vid gladdes lite extra åt ett blandat gäng myrspovar och kustpipare samt en grann kustsnäppa. En storspov flög varnande omkring bortom bodarna. Sparvhök var ensam rovisart på vår lista. Totalt noterade vi 53 arter under fem timmars skådning. Exkursionens clou var nog ändå den mycket vackra rostand, som lite avmätt hängde i Varpvät. Det blev rent av ett livskryss för somliga deltagare!

Ordinarie exkursionledare sedan urminnes tider, Tord Lantz, hade p.g.a. konkurrens från ett tungt kulturevenemang nödgats avstå i år. GOF tog det modiga beslutet att utse en västgöte som stand-in för Tord. Undertecknad accepterade uppdraget med bävan och ödmjukhet och gjorde så gott han kunde.

Spaning mot Tällevika från Norsholmens västra strand.

Åke Anderson