Söndagen 6 augusti fortsatte vi på det nya konceptet att besöka några lokaler i föreningens bok Skåda fåglar på Gotland. Denna gång hade vi valt Bandlundeviken och Hummelbosholm i Burs och Ålarvereservatet i Rone. Samling skedde vid grinden till Hummelbosholm där fjorton deltagare, många nya ansikten vilket är särskilt roligt, anlände på morgonen för att parkera på det goda utrymmet innanför grinden. Efter en kort redogörelse av dagens upplägg och presentation av lokalerna gick vi den korta vandringen till östra delen av Bandlundeviken förbi sommar-stugorna. I den friska vinden var det helt tomt på fågel där, men med tubkikarna kunde vi se att längst inne i viken stod det mängder med fåglar. Några hundra tofsvipor stod blandade med några hyfsat stora flockar ljungpipare och glutt-snäppor. En myrspov, större strandpipare och flockar med starar fanns där också. En kungsörn var uppe över skogen en liten stund.

Tillbaka till grinden gick vi till den sydvästra delen av Hummelbosholm, där det finns en liten göl. Här blåste det så friskt att få fåglar stod att se på marken. Grönbenor hördes dock när vi kom medan tornseglarna jagade lågt runt våra huvuden. Längst in mot skogen jagade mängder med hussvalor och ladusvalor i lä för vinden. En havsörn kom upp från skogen och förgyllde skådandet.

Havsörnen spanar. Foto: Per Smitterberg

Resan fortsatte till Ronehamns camping för parkering och fika vid bord och bänkar som står där. Därefter vandrade vi på den fina vägen ut i reservatet där familjeflockar av de gotländska vitkindade gässen stod på strandängen. Även ute mot Getorskär kändes den friska vinden vilket gjorde att det var tunnt med fåglar. Trots detta var vi nöjda med upplevelserna från förmiddagen och den fina natur vi vandrat i, för flera var det första gången på dessa lokaler.

Sivert Söderlund ledde resan.

Femton vadarsugna skådare slöt upp på morgonen vid sjöräddningsmuseet, Ekeviken på Fårö. Det fanns både ärrade veteraner och relativa nybörjare i gruppen – en fruktbar blandning, som kom för att delta i en av GOF:s verkligt traditionsbundna exkursioner. I karavan körde vi ut till det vanliga utgångsläget och jobbade oss etappvis upp mot bodarna, där fikat skulle intas. Vädret var behagligt varmt, om än lite blåsigt.

Bland alla gräsänder noterades även kricka, snatterand och gravand. Några grågäss flög in från Tällevika och det fanns gott om vitkindade gäss, i allt c:a 400. Måsar och trutar var talrika och vi hade riktigt fina obsar av ett par skräntärnor och ett 10-tal kentska tärnor. Lite längre ut i Tällevika låg en magnifik flock på c:a 100 skäggdoppingar och fiskade. I detta myller lyckades Björn Wester vaska fram en smådopping åt oss.

Men hur var det då med vadarna? Jo, till att börja med var det lite magert, men det tog sig på slutet, kan man säga. Sammanlagt blev det 14 vadararter. Tofsvipor, kärrsnäppor, rödbenor och gluttsnäppor dominerade förstås, men vid gladdes lite extra åt ett blandat gäng myrspovar och kustpipare samt en grann kustsnäppa. En storspov flög varnande omkring bortom bodarna. Sparvhök var ensam rovisart på vår lista. Totalt noterade vi 53 arter under fem timmars skådning. Exkursionens clou var nog ändå den mycket vackra rostand, som lite avmätt hängde i Varpvät. Det blev rent av ett livskryss för somliga deltagare!

Ordinarie exkursionledare sedan urminnes tider, Tord Lantz, hade p.g.a. konkurrens från ett tungt kulturevenemang nödgats avstå i år. GOF tog det modiga beslutet att utse en västgöte som stand-in för Tord. Undertecknad accepterade uppdraget med bävan och ödmjukhet och gjorde så gott han kunde.

Spaning mot Tällevika från Norsholmens västra strand.

Åke Anderson

Här är Fredrik Anmarks ord och bilder om dagens stora händelse.

Tillsammans med ett gäng fågelskådare befinner vi oss på Aurriv i Hamra, för att med Lars Jonsson som guide skåda vadare. Mitt under vadarskådningen hör jag ”GÖK” från höger, jag får in fågeln i sikte med kikaren. ”Skatgök!” ropar Lars Jonsson ut i samma veva som jag ser att gök inte stämde. Helt fascinerad av fågeln så fortsätter jag bara kolla med kikaren. ”Men fotar någon fågeln?!” eller något i den stilen gapar Lars Jonsson. ”OJ!” tänker jag, släpper taget om kikaren och slänger fram kameran för att dokumentera händelsen. Helt skakis fångar jag några bilder som jag kommer minnas länge. Därefter svängde skatgöken i sydvästlig riktning och försvann bortåt.
Jag skickade iväg en bild till Fågelskådning på Gotland och skrev kort ”Skatgök Stockviken just nu!”, Aurriv hade varit ett bättre val. Samtidigt skickades larm iväg men med fel riktning, vilket förbryllade en del skådare men det korrigerades efter ett tag. Efter vadarexkursionen bidrog jag och min far till med sökandet i passande biotoper. Vi sökte bland annat vid Aurriv och fälten omkring, Salmundsudd och norrut samt Muskmyr. Tyvärr ej återfunnen i skrivande stund (lördag kl 18). Det har tidigare setts en godkänd skatgök på Gotland, nämligen på Tofta skjutfält den 7 juli 2004.

Skatgöken vid Aurriv.

Här försvinner den underbara fågeln mot väster över strandängarna.

De lyckliga skatgöksskådarna. Foto: Patrik Claesson.

Fågelvänner delar ofta in året efter olika artgruppers eller arters ankomst. Det kan vara vårens första vipor och spovar, de magnifika gåsflockarna från arktiska marker i september/oktober eller vinterns första snösparvsflockar. Här på Gotland är vi just nu mitt i högsommaren men många fåglar har redan ”höst” inmatat i agendan. De vadare som häckar på arktis tundror har börjat komma söderut och kan ses längs våra kuster. Det är fortfarande mest de vuxna fåglarna men om några veckor börjar de första årsungarna också komma hit. Försök att hitta en långgrund vik med sand- eller dyrevlar och gärna tångvallar. Har du tur med valet av strand kan du ledigt pricka av ett tiotal vadararter. Kolla in programmet så ser du att de kommande utflykterna i föreningen har just denna typ av skådning som tema. Njut av det gotländska fågellivet!

Småspov

Kärrsnäppor

Ägretthägern som flög över ringmärkningsområdet vid Hoburgen den 26 maj var märkt. Via foto gick det att läsa av ringen. Denna information skickades till Naturhistoriska Riksmuseet som nu har återkommit med rapport. Det visade sig att hägern märktes för ett år sedan i Minsk i Vitryssland, ungefär 700 km från Hoburgen.

Har du hittat någon ring eller fotograferat en fågel som möjliggjort avläsning av ring? Lämna i så fall gärna en rapport över fyndet. Det gör du via denna länk.