Föreningens medlemmar kallas till föreningens ordinarie årsmöte kl. 18.00  på Vita Huset Ekmansgatan 11, Visby.  I år skall vi bl.a prata om och besluta om nya stadgar. SOF- Birdlife Sverige jobbar med en integrering av regionalföreningarna som kallas Kedjan. Den har varit uppe till diskussion tidigare i föreningen, så nu är det dags att fortsätta att höra medlemmarnas åsikter. Vår fantastiske berättare Tomas Carlsson kommer under kvällen att berätta lite lättsammare anekdoter och annat skoj, kanske med anknytningar till fåglar. Sedvanlig fika eller förtäring. Kontaktpersson: Måns Hjernquist, tel. 070-2253291.

Det är inte första gången som vädergudarna småflinar och pekar finger åt undertecknad. Lördagen bjöd på ett härligt väder men vid reveljen idag söndag låg den gråfuktiga ”yllefilten” lågt över landskapet. Men skam den som ger sig och en utlovad utflykt SKALL fullbordas. När klockan slagit nio hade, till min glädje, ett dussintal fågeltörstande personer samlats vid hamnen i Kappelshamn. Tyvärr låg den enda större flocken med fåglar, mest vigg med inblandade bergänder, vid Storugns tvärsöver viken. Men vi kunde ändå tillsammans leta fram många spännande fåglar. På lyktstolparna vid det f.d. färjeläget satt ett gäng storskarvar och vilade efter sin fisketur. En rejäl flock, närmare fyrtio stycken, med gråhägrar kunde räknas in och utanför piren låg ett fint litet gäng med smådoppingar. Längre norrut i viken hittades skäggdopping. En minikurs i åldersbestämning av havstrut ”genomfördes” då både vuxen och tonårig individ kunde spanas in. Innanför fiskehamnen upptäcktes plötsligt en gammal havsörn som satt på en sten i strandkanten. Vi hann knappt få in den i kikarna innan den lyfte och skrämde alla andra fåglar på vingarna. En fin flock med sidensvansar påminde oss att det faktiskt fortfarande är vinter! Efter stärkande och värmande fika med mycket fågelprat flyttades styrkorna till Slite och Lännalagunen med hopp om bättre sikt och mer fåglar.

Foto: Per Smitterberg (arkivbild från 2012)

Väl framme ”såg vi längre” och fler arter och individer kunde skrivas in i boken. Viggar och bergänder visade sig pedagogiskt, precis som de tre skrakarterna stor-, små- och salskrake. De är verkligen vackra i sina fräscha parningsdräkter som redan är anlagda. Förutom viggarnas bamseflock fanns ett rejält gäng med gräsänder. Några alfåglar gladde oss och spelade lite. När vi gick åter till bilarna kunde vi konstatera att man kan njuta av en januarisöndag på många andra sätt än genom fågelskådning. Några av lokala bastuföreningens medlemmar klev nämligen lugnt och tillsynes frivilligt ner i Lännalagunen för ett avkylande dopp, medan vi huttrade och värmde fingrarna runt kaffekopparna. Som sagt, Gotland en januarisöndag kan avnjutas på olika sätt. Ledde det pigga och tappra gänget gjorde

Per Smitterberg.

Vinterns andra snöoväder hindrade inte de som är speciellt intresserade av örnar att lyssna på föredraget om kungsörn. Bröderna Mårten och Måns Hjernquist har studerat kungsörnar i många år. Det har bl.a. resulterat i en studie av åldersbestämning. Vi fick en detaljerad redovisning om örnarnas ruggning, byte av vingfjädrar. Kunskapen om detta är avgörande för bestämning om fågelns ålder från årsunge till en fem år gammal örn. Sedan är alla gamla (adulta) och nästan omöjliga att åldersbestämma. Måns utsökta akvareller underlättade för oss att förstå det som vi egentligen inte borde förstå. Det var pedagogik på högsta nivå. Med föredraget i minne skall jag äntligen försöka bestämma åldern på de kungsörnar som jag ser.  Förmodligen kommer jag använda åldrarna årsunge, subadult och adult för att inte göra några felbestämningar. Så svårt är det.

Clas Hermansson

Det finns många spännande och fågelrika lokaler på öns norra kant. Vintertid kan många vikar och hamnar samla rejäla flockar med änder och andra sjöfåglar, något som förstås havsörnarna gillar. Vi väljer besöksmål utifrån framkomligheten, beroende på hur mycket snö som eventuellt kommit. Samling vid hamnen i Kappelshamn kl 10:00. Glöm inte matsäcken. Ledare: Per Smitterberg, tel. 070-5685368

I ett försök att göra av med lite skink- och grötkalorier lockade vi med en stilla vandring i Visby den 30 december. Trots ett gråmulet och småkyligt väder lockades ett trettiotal personer till samlingen utanför Almedalens bibliotek, något som gladde undertecknad. Många tror att man måste vandra till ”världens ände” för att få se fina och spännande fåglar. Den villfarelsen är dock något som jag ständigt försöker att motbevisa. Visst finns det även spännande fåglar ”där borta” men även våra vardagskvarter kan bjuda på fina och inspirerande stunder med våra bevingade vänner. Med det som mål för vandringen började vi med alla fåglar som, bokstavligen, stod framför våra fötter. På grönytorna samt i dammen vid Almedalen finns alltid mycket spännande att titta på och lära av. Stora gäng med gräsänder kunde beskådas tillsammans med drygt 30 bläsänder. De senare är verkligen vackra fåglar speciellt när de kan studeras på närhåll, när de går och betar gräs runt dammen. Almedalen är också en utmärkt plats när man vill studera måsfåglar på nära håll. Som så många andra arter blir de tämligen tama och kan ses på nära håll tack vare alla snälla ”fågelmatare”. Vi kunde lära oss skillnaden mellan skrattmåsar, fiskmåsar och de större gråtrutarna, samt se hur de skiljs åt mellan unga och gamla individer.

Nötväcka, Visby, 2016. Foto: Per Smitterberg

Deltagarna hade ständigt nya spännande undringar och frågor, som undertecknad skulle bena ut svaren på. Det är en syssla som jag finner mycket stimulerande. Saker som man som lite mer rutinerad fågelskådare knappt tänker på kan för en nybörjare te sig som ett mysterium innan det reds ut. Vi vandrade nu vidare ut till strandkanten vid Kruttornet. Det blåste inte allt för mycket men vattnet var ändå tämligen fågelfattigt. Dock fick vi se fina gäng med knipor som dök i bränningarna samt måsar och trutar som hängde över och försökte snappa upp något godis. Några knölsvanar flög förbi innan vi vandrade vidare in genom Kärleksporten och Botaniska trädgården som ligger i skydd bakom ringmuren. Tack vare sin placering är det många fåglar som kan hitta mat och skydd härinne, trots närheten till bitande vindar från Östersjön. Med andra ord kan man hitta många spännande fågelarter inte bara på vår och sommar, utan även när de bistraste vintervindarna viner. På grund av att vintern ännu saknades här på ön, har inte så många fåglar behövt söka mat vid fröautomaten eller i buskar och snår inne i trädgården. Men det hindrade inte att vi fick se många fina fåglar. På gräsmattorna spankulerade både skator, kajor, kråkor samt några råkor omkring. Koltrastar sprätte i löven under snåren, ringduvor, gärdsmygar och grönfinkar skrevs in i boken. Plötsligt blev det oro bland fåglarna och när vi tittade upp hittades orsaken till tumultet, nämligen en sparvhökshona som gjorde några lovar över trädkronorna men utan att jaga efter några av fåglarna. Vi fick även se två av platsens specialare, nämligen stenknäck och nötväcka. Stenknäcken med sin enorma kraftiga näbb och nötväckans lustiga teknik att kunna klättra med huvudet före ner längs en trädstam imponerar var för sig. De flesta kände sig nog nöjda med denna stillsamma motionsrunda och vi promenerade åter mot Almedalen där utflyktsdeltagarna skiljdes åt. Ledde det hela gjorde

Per Smitterberg