En ganska frisk nordvästvind skapade en typisk oktoberinramning på dagens utflykt. Glädjande nog höll sig regnen borta och vi hade närmast molnfria förhållanden. Dussinet fågelsugna personer mötte upp vid Hoburgsklippan. Mitt i samlingen med mina planer för utflykten, kom en varfågel (morgonens enda) som en ”kanonkula” över burgen norr om parkeringen. Tyvärr blev det ett kort möte med en art som annars är värd att beskåda länge.

När vi så började promenaden längs östra kanten av Hoburgsklippan kom en ung havsörn förbi. Den visade sig faktiskt lite längre än varfågeln men tyvärr blev det utflyktens ENDA örn. Jag har nog aldrig sett så få örnar vid ett Hoburgenbesök i oktober! I den solbelysta klippbrantens buskage hördes och sågs berg- och bofink, talgoxe, blåmes, gärdsmyg, rödhake och gransångare. Nere på Hoburgsåkrarna stod drygt 1500 vitkindade gäss och även enstaka bläsgäss samt sädgäss. Dagens talrikaste rovfågel var sparvhöken men även duvhök och tornfalk kunde noteras. Några såg även en hona blå kärrhök som drog lågt över åkrarna.

Väl framme vid backen ovanför Sundregruppens fågelstation satte vi ner ”bopålarna” (eller tubkikarna och stativen) för att hålla span på det som ville passera. Vi fick veta att, trots den friska nordvästvinden, fångades en hel del fåglar i fångstnäten. Därför lät vi bli att be om en ”guidning”, men personalen var bussiga och visade en individ av de sparvhökar som vimsade runt i området. En vacker ungfågel, det är alltid fascinerande att se fåglar på armslängds avstånd. Ute över Östersjön var det inga större fågelmängder som rörde sig, det mesta som sträckte ut var nog ring- och skogsduvor samt vitkindade gäss. Förmiddagen började närma sig lunch och när inga fler bredvingade fåglar (örnar) behagade visa sig drog vi oss åter till bilarna och väntande matsäckar. Ledde det hela gjorde

Per Smitterberg.

Rätt väder vid rätt tillfälle är skillnaden mellan elände och skådarglädje. Tidigare i veckan varnades det om regn och rusk för idag, men när jag rullade in på parkeringen vid Kuppen var det klar morgonhimmel och närmast ett spegelblankt hav. Vilken lycka! Tolv deltagare ville uppleva vad denna välkända sträcklokal skulle bjuda på. Tillsammans med bröderna Hjalmarsson så ”tjuvstartade” undertecknad redan 06:15. När alla sen var samlade kunde vi börja räkna in de olika sjöfåglar som ville söderut. Det kändes ganska tidigt att några maxsiffror inte skulle produceras men vi fick en variation av olika andfåglar. Lustigt nog vann vitkindad gås (1080) över prutgås (900). Övriga arter som passerade var: bläsgås (45), sjöorre (840), bergand (310), småskrake (95), kricka (134, stjärtand (37), skedand (41), snatterand (7), bläsand (150), knipa (4), storlom (13) och brushane (2). 

Ute över holmen såg vi två olika havsörnar och givetvis fanns en del måsfåglar i omlopp. Dagens rejäla överraskning blev dock den härfågel som kom insträckande österifrån. Sam Hjalmarsson upptäckte fågeln när den var halvvägs in till oss på Kuppen. Stort jubel i gruppen till denna rejäla överraskning! Den landade kort på ett av de högsta klippblocken på Kuppen, innan den granna fågeln försvann in i strandskogen. Vilken final på en underbar morgon och förmiddag på öns östra hörn. Ledde det hela gjorde

Per Smitterberg

Det ljuvliga förhöstvädret lockade ut dussinet fågelskådare med siktet inställt på vad denna ytterdel av ön kunde bjuda på. Efter inledande småprat fick deltagarna en beskrivning av området och dess potential under olika tider av året. För flera var det faktiskt en ny plats för skådning. Redan vid starten kunde vi pricka in en av platsens karaktärsarter (om än på lite långt avstånd), nämligen en gammal havsörn som satt på Flisens fyr. Vi såg senare en ungfågel samt ytterligare en gammal örn. Det var så stilla i luften att gråsälarnas sång tydligt hördes in till oss. Tack vare det låga vattenståndet var det fina förhållanden för vadare. Dock fanns inga stora flockar men det bjöds på en fin blandning av olika arter. Kärrsnäppor, sandlöpare, småsnäppor, en kustsnäppa, en kustpipare och några enkelbeckasiner bjöd på fina stunder av spaning.

Som väntat höll det till rejäla gäng med hämplingar som letade frö i vegetationen. Jag tipsade deltagarna vad ett vinterbesök kan ge i tättingväg. Snösparvar, grå- och snösiskor samt berglärkor älskar denna plats. Numera kan man gå torrskodd från Lillgrunn/Bodudd ut till Storgrunn. Lagom vi kom över till Storgrunn hittades två fina skärpiplärkor som bjöd på fina närstudier. Ett försök att få fram en dvärgbeckasin ur den lilla våtmarken misslyckades, men några enkelbeckasiner rastade där. Utanför sydvästhörnet av Storgrunn rastade fina flockar med simänder som kunde studeras. Talrikast var krickor, skedänder och gräsänder men vi såg även bläsänder, några stjärtänder och någon snatterand. I övrigt var skrattmåsarna den i särklass talrikaste vitfågeln. Några kentska tärnor rastade också.

På återvägen bjöds vi på fler närstudier av vadarna och en fin avslutning i artlistan blev två rödstrupiga piplärkor. Efter rundvandringen i närmast sommarväder smakade fikat mycket gott. Ledde det hela gjorde

Per Smitterberg.

Hösten, en riktigt spännande fågeltid, står för dörren. Arktis töms på gäss, änder och vadare medan våra ”egna” örnar nu kan ses som allra bäst, Sen får vi inte glömma guldkornen från tajgan: tajgasångare, kungsfågelsångare, tajgablåstjärt mm. Hur ska man lägga upp skådningen, vilka lokaler är bäst på hösten och var ser man sträcket allra bäst?

De flesta svaren finns i vår guidebok ”Skåda fåglar på Gotland”. Beskrivning av 100 lokaler samt ett block med specialkapitel om olika fågelgrupper eller typer av skådning. Köp den direkt av oss för 250:- inklusive frakt. Skriv om du vill ha den signerad. Skicka din beställning till forsaljning@blacku.se.

Ett hotande oväder med stora regnmängder höll sig snällt inne över mellersta Götaland, vilket vi mottog med tacksamhet. Femton skådarsugna fågelvänner mötte upp vid parkeringen. Efter den obligatoriska inledningen, med tänkt ”krigslist”, gick vi knappa 50 meter från bilarna och ”slog läger” vid de sista buskagen innanför Koviken. Härifrån kunde vi på mycket bekvämt avstånd njuta av alla de fina fåglar som nyttjade den grunda viken för rast och födosök. Tack vare de begränsade volymerna med individer, fanns det gott om tid att lugnt titta på och lära sig det mesta som fanns där. Några av de sista skärfläckorna, fem stycken, ägnade sig åt frukost. Ett trettiotal kärrsnäppor, två spovsnäppor, två brushanar, tio enkelbeckasiner, drygt femton grönbenor och tre svartsnäppor skrevs in i boken. I den bortre vasskanten fick några skarpögda medskådare syn på en liten familj med vattenrall, en vuxen och två ungar. Det är vid denna tid som man har hyfsade chanser att se dessa annars skygga fåglar. Oftast hör man bara deras grisgrymtande inifrån växtligheten. Simänderna har nu övergett sin vårdräkt och har den mer anonyma eklipsdräkten, där även hanarna blir mer lika honor till utseendet. Kricka, snatterand och gräsand kunde noteras samt några gravänder.

Rovfågellistan blev inte särskilt lång men en ung brun kärrhök, några sparvhökar samt två duvhökar kunde noteras. En fräsch gök kom farande över våra huvuden, vilket gav ett ögonblick av oro bland tättingarna. Bland sädesärlorna i vattenbrynet hittades en fin gulärla. Som avslutning gick vi ut till ”basen” av Rumpan och undertecknad beskrev områdets stora potential vid ett vinterbesök, vilket verkade locka flera till ett framtida ”kylslaget” besök. Vid den avslutande spaningen ute vid udden fick vi notera åtskilliga hundra ljungpipare på väg söderut, samt två vackert tecknade kustpipare som rastade. Nu började de flesta känna sig nöjda och även undertecknad kunde sätta punkt i protokollet för dagens utflykt till denna lilla lättskådade pärla. Ledde det hela gjorde

Per Smitterberg.