Juli har snart passerat och vi befinner oss i starten av den härliga sträcksäsongen. De gamla vadarna från arktis kommer till våra grunda vikar och sen är det dags för ungfåglarna. Om någon dryg månad börjar änder och rovfåglar röra på sig och i september/oktober har vi de små sibiriska sångarna här.

För att hitta ”allt det bästa” är det enklast att ha ”Skåda fåglar på Gotland” med dig. Här finns tipsen och beskrivningarna på 100 av öns bästa fågellokaler, samt en mängd specialkapitel om rovfåglar, sjöfågelsträcket mm mm. För att beställa boken – skicka en epost till adressen forsaljning@blacku.se. Glöm inte att ange namn, postadress och om Du önskar att boken skall vara signerad av författaren. Den kostar 250:- inkl. frakt.

Så small det till rejält igår den 11 maj. Jörgen Petersson var, som så ofta, ute i fält och befann sig vid Närsholm på östra sidan. Hans främsta tanke just då var att leta fram en citronärla i någon lämplig vik med insektsfyllda tångvallar. Det sökandet gav inte de önskade resultaten så då började han spana igenom vad som fanns i Austerviken, som ligger mellan halvöarna/uddarna Närsholm och Hammaren. Det fanns en hel del tärnor som födosökte i den grunda viken, främst fisk- och silvertärna. Efter en stund fick han syn på en mörkare fågel men den var lite för långt bort, problem med värmeflimmer över det kalla vattnet gjorde att det dröjde en stund innan han blev säker på artbestämningen. En SKÄGGTÄRNA!

Nu började tankarna om vad följderna av detta fynd skulle resultera i. I samband med sitt larm beskrev Jörgen klokt nog att all parkering skulle ske vid den f.d.(?) havsbadsparkeringen. Därifrån var det en lagom promenad på ca 500 meter upp till norra stranden. När tärnorna vilade mellan fiskefärderna höll de till på några smärre stenrev utanför stranden, där de bekvämt kunde avnjutas i kikare. Ju längre det dröjde framåt kvällen blev de mer stillasittande och när undertecknad lämnade platsen kring kl. 20 var de mest stationära. Idag onsdag är skäggtärnan fortfarande på samma plats till glädje för de som ej hann dit första dagen.

De två tidigare fynden gjordes av undertecknad tillsammans med min mor Marianne. Första skäggtärnan sågs den 24 juli 1993 i Flisviken, Sundre. Andra fyndet gjordes vid Suderudd på Furilden, Rute den 29 juli 1999. Låt oss hoppas att det inte dröjer så länge innan nästa fynd ramlar in. Tack till Lars och Fredrik för bilderna.

Per Smitterberg

När man läser dagens datum så finns det ju gott hopp om en välsjungande fågelkör i de gotländska markerna. Dock hade många av de tropikflyttande insektsätarna (många sångare och flugsnappare) tagit längre tid på sig upp till oss i Norden. Dessutom hade SMHI varnat för väderomslag med regn denna morgon, men som tur var hade de fel. När en härligt stor skara med fågelvänner, 21 stycken, samlats fylldes undertecknad med gott hopp inför skådarframtiden. Detta tycks definitivt vara en hobby på frammarsch.

Även om de flesta av deltagarna säkert var gotlänningar, kändes det bra att de fick en beskrivning vad som kännetecknar ett gotländskt änge. Utformandet av denna landskapstyp, eller biotop, fick sin början redan under järnåldern och har sedan varit mer eller mindre levande fram till idag. Tidigare fyllde dessa ängen ett viktigt syfte när det gällde djurfoder under den magra vintern. Man tog tillvara hö från slåttern samt lövsly som också blev vinterfoder. Nuförtiden är i stort sett alla ängen, som hålls i detta skick, skötta av hembygdsföreningar och liknande i de olika socknarna. Det är förstås ett mycket viktigt uppdrag och arbete för att bibehålla dessa biologiskt värdefulla biotoper.

Vi startade nu vandringen längs den markerade stigen som leder besökarna genom änget. En fasan markerade sitt revir redan vid parkeringen medan en korp flög förbi. Som jag skrev i inledningen saknades flera av de klassiska sångrösterna så vi fick hålla tillgodo med det som bjöds. Trädpiplärkan hördes på flera ställen, ute över de omgivande fälten drillade och sågs sånglärkor medan taltrast och koltrast fanns lite varstans i änget. I vart och vartannat hålträd var det bebott av kajor, en riktig karaktärsart i ängena. Skogsduvan tillhör också den skaran tillsammans med stararna. En av lilleputtarna bland fåglarna har en desto kraftigare sång, nämligen gärdsmygen och den fanns lite överallt i änget. Efter en stillsam vandring var vi åter vid parkeringen där en lärkfalk raskt flög förbi och den fick bli det sista som skrevs in i obsboken. Ledde det hela gjorde

Per Smitterberg.

I söndags stod Grötlingboudd på tur för en vandring till de fina fågelmarkerna som finns där. Samlingen skedde vid P-platsen längst ut på udden, där sexton deltagare slöt upp i den snåla nordvästvinden. 

Turen skulle gå ner mot Tuttar, som är en holme utanför Austerviken. Hela stranden är låglänt med vikar och holmar, bra betat och väldigt fint för måsar, tärnor, vadare och simänder. 

Ner till stranden går en vacker och lättgången strandväg genom ett enbusklandskap. Här stötte vi på några nyanlända stenskvättor, hämplingar och sädesärlor som följde oss på vägen och snart mötte vi årets första tornfalk. 

Där stranden öppnade sig sågs alla vita fåglar som häckar där, gråtrut, fiskmås, skrattmås och olika tärnor. Bland vadare som anlänt var rödbena, större strandpipare och två gluttsnäppor. Både kungs- och havsörn visade upp sig liksom vitkindade gäss och stora flockar med ljungpipare, efter att en pilgrimsfalk hade fått dem på vingarna.

På hemvägen kunde några få se ringtrast tillsammans med andra trastar bland enbuskarna. Den obligatoriska fikastunden togs ute i lä av gömslet, där vi kunde spana ut mot Vadet och Innerholmen.

Ledare var Sivert Söderlund

Helt enligt ”önskemål och förhoppning” så möttes deltagarna av ett strålande väder med en nordostlig vind när vi samlades norr om Hoburgsklippan. Hela tjugo fågelsugna hade valt öns sydspets till söndagsutflykt. Redan vid samlingen kunde den för platsen karaktäristiska stenskvättan visas upp med flera pigga exemplar. Vi vandrade sakta längs klippans östra sida och redan på första fältet hittades en svart rödstjärt. Tyvärr försvann den bakom en mur men efter fem minuter hittades ytterligare två stycken uppe på klippkrönet. Även de var väldigt ”rörliga” men de flesta fick nog en bra glimt av dem. Överallt sjöng sånglärkorna medan korpen drog sina spaningsrundor runt ”sitt” berg.

Vi parkerade oss sen på backen ovanför Sundregruppens station. De hade sin första märkdag för året men på grund av den friska motvinden, nordostlig, blev det inte några höga fångstsiffror. Men deltagarna blev glada av att få se två av landets minstingar på armlängds avstånd, nämligen kungsfågel och gärdsmyg. Spanandet ut över havet gav små gäng med ejder, stor- och småskrake samt alkor i långa band lågt över vågorna.

Dags att visa ”resten” av lokalen så vi promenerade söderut längs grusvägen. Buskmarkerna var inte lika välfyllda som under hösten, men en fin grönfink sjöng in sitt revir bland de täta enbuskarna, små gäng med starar flög omkring. Som väntat är denna tid inte rovfåglarnas ”bästa” men vad gör väl det i trevligt umgänge. Väl framme vid Hällarna var det dags att leta igenom änderna vilket resulterade i gräsand, bläsand, snatterand och kricka. Tre större strandpipare letade mat och några storspovar sträckte österut.

Nere vid sydspetsen var det ganska tomt ute på vattnet men silvertärnor, några kentska tärnor och vackert svarryggade silltrutar drog omkring. Dags att vända norrut (man kommer inte längre utan båt!) så vandringen gick upp genom beteshagen till ackompanjemang av många spelande sånglärkor. Väl åter på parkeringen kunde vi äntligen pusta ut och njuta en god fika i lä och solsken. Ledde utflykten gjorde

Per Smitterberg.