Trots närmast tropisk värme redan till frukost hade drygt tjugo fågelsugna medmänniskor beslutat sig för att skåda på Asunden idag. Härligt! Dessutom många nya ansikten, vilket alltid är extra positivt. Efter inledande presentation av lokalen, vad man kan vänta sig under olika årstider, travade vi iväg ut på den numera högsommartorra strandängen vid Norderudde. Den grunda Bodviken, mellan vägbanken och udden, är populär som rast- och matlokal för främst gäss, simänder och vadare av flera arter. Just nu befinner vi oss mellan de tidiga vuxna fåglarna (främst arktiska vadare) och de stora ungfågelflockarna som kommer i september. Större och mindre gäng med olika tärnor födosökte i viken, med silvertärna och kentsk tärna som talrikast men även fisk- små- och skräntärna noterades. En liten försmak av de stora septemberflockarna bjöd ett par 100-gäng med ljungpipare, som kommit ner från häckplatserna i norr. Vid ett besök i september eller början av oktober, kan antalet vara uppe och nosa på femsiffrigt. Även en läckert svartvit hane kustpipare hittades. Simänderna fanns förstås, men i mycket små antal ännu. Gräsand, skedand och några enstaka krickor skrevs upp.

Vi fortsatte ut mot uddens norra del under trevligt småprat om ”stort och smått”, men oftast var spaningsögat påkopplat och fler arter kunde noteras. En ensam kustsnäppa visade att vi, som tidigare sagts, befinner oss i ett mellanläge när de vuxna fåglarna snart passerat och årsungarna ännu ska komma. Tidigt under promenaden utlovade jag (nästan) att det skulle komma någon havsörn, och visst kom den. En fin vuxen individ som sakta skruvade sig norrut längs Vägumeviken. Till sist hittade den enträget spanande Jörgen P en sandlöpare, en individ som redan bytt till den vita vinterdräkten. Några storspovar petade i sandbotten efter borstmaskar, någon småspov flög förbi och just när vi började återtåget mot det efterlängtade fikat, flög en hona brun kärrhök norrut. Nu lockade den hägrande fikakorgen och återmarschen till parkeringen gick tämligen raskt. Min förhoppning är att detta besök skall locka till fler kommande skådningar på Asunden. Ledde det hela gjorde

Per Smitterberg.

Med denna utflykt gjorde GOF ett av de första besöken till en bevattningsdamm. Det var Botvardsdammen i Hablingbo, som är en av de största bevattningsdammarna på Gotland och som hyser mycket fågel av flera arter. Samlingen skedde vid ”Margus hantverksbod” med Margareta och Gustav Robertsson som markägare. Vi blev femton deltagare som efter sedvanlig presentation  om dagens innehåll, även  fick en kort redogörelse av Gustav Robertsson om dammens tillkomst och miljönytta. Den byggdes för tjugo år sedan och pumpar in vatten från diken som rinner av åkrarna och som annars skulle rinna ut i Östersjön. Gustav ledde sen bilkaravanen (kunde inte samåka p.ga av rådande situation) till en rymlig parkeringsplats för oss. 

Deltagarna blev mäkta förvånade när de uppkomna på den höga och breda vallen fick se storleken på vattenytan och med tre små öar som hyser alla häckare. Det tog nästan två timmar innan vi hade gått varvet runt. Då hade jag noterat 26 olika arter i och runt dammen. 

Vi såg bl.a gråhakedopping, svarhakedopping och smådopping men skäggdoppingen saknades. Knölsvan, gräsand, gravand, skedand och snatterand, fiskmås med unge, en mindre skrattmåskoloni och varnande silvertärna. Bland vadare sågs strandskata, rödbena, skogssnäppa, skärfläcka med unge och större strandpipare. Runtom sjöng flera sångare och över seglade de båda svalorna hus och ladu samt tornseglarna. Avslutningsvis kan man säga att studera fåglar i sådana dammar, innebär möjligheten att se dem på ganska nära håll och att de flesta är stationära.

Ledare var Sivert Söderlund

Så var det dags för ännu ett fynd av denna högbenta vadare. Styltlöparen hör närmast hemma i Holland men finns främst runt Medelhavet. I förrgår (fredag den 29 maj kl 06) skådade Mikael Larsson vid Västergarnsviken och gjorde då det häftiga fyndet. Några lyckliga skådare hann fram innan fågeln lyfte och försvann söderut. Det letades vid Kovik och runt Klintehamn, men Gannarveviken i Fröjel blev nästa rastplats för fågeln. Men den blev inte långvarig där heller, utan drog vidare söderut längs kusten. Först nere vid lagunerna innanför Rullen i Sproge valde den att landa. Där kunde den avnjutas av många tillresta skådare resten av fredagen. På lördag morgon kunde den åter beskådas av bland annat undertecknad. Men redan vid 6-tiden lyfte den och flög vidare söderut. Vi trodde att den bara skulle flyga till viken söder om Klase fiskeläge, men den var som uppslukad när flera skådare letade under lördagen. Men idag söndag kom det glädjande beskedet att den återfunnits i Nisseviken (Havdhem/Hablingbo).

De två tidigare fynden på Gotland är följande. Det första gjordes 14 maj 1978 i Koviken, Sanda. Nästa hittades vid Rullen(!), Sproge den 20 maj 2008.

Per Smitterberg

Lyckligtvis höll sig väderprognosen till vad som sades igår kväll, lätta skyar och mest soligt samt en måttlig västvind. Detta lockade ut sexton pigga fågelvänner till parkeringen vid ”vägens slut”, Hoburgsklippan i Sundre. När kalendern kommit hit brukar det mesta av våra sydflyttande arter kommit, givetvis med några undantag som t.ex. rosenfink, lundsångare och höksångare. Vi vandrade sakta längs klippans östra sida där det var fint lä vilket lockade många fåglar att födosöka. Törnsångare, ärtsångare, svarthätta samt en blåhake tillhörde utbudet. Hussvalor och ladusvalor snurrade längs klippan. Jörgen P hade snappat upp ett rykte om blåhake vilket förstås ökade spaningsfrekvensen. Efter en stund kunde just Jörgen ropa ut att den satt på en av de låga murarna öster om grusvägen. Knappt hann några få in den granna fågeln i kikaren så for den in bakom staketet under branten. Hm? En kort glimt och sen vidare in i snåren, typiskt blåhakebeteende.

Vi fortsatte ner mot söder och parkerade oss och tubkikarna vid Sundregruppens ringmärkarbod. Nu fortsatte blåhakedramat när ryktet om en som just genomgick märkning nådde våra öron. Men ve och fasa, några minuter senare meddelas att fågeln ”tappades”. Hm! Skulle vi snuvas på närbilder av denna nordens juvel? Men strax ändrades tonläget när blåhaken återfanns i ett fångstnät söder om boden. Hurra! Nu kunde den studeras på nära håll till gruppens lycka. Innan vi fortsatte vandringen fick även den diskret tecknade, men ack så vackra, trädgårdssångaren också ses på armslängds avstånd.

Utflykten gick vidare längs vägen väster om märkområdet, enstaka kentska tärnor avslöjade sig med det ”klassiska amalgamlätet”. Annars var fågellivet över sjön ganska magert. Halvvägs ner på sydspetsen vek utflykten in i norra delen av ”Rivethagen”. Stenskvättor, sånglärkor och revirhävdande gulsparvar noterades. Ibland är det skönt att fågelvolymerna är lite måttliga så det finns tid för prat och umgänge. Vi vek sedan av uppåt och gick genom ”gödselstackhagen” där delar av gruppen övergick till botanik! Väl åter vid parkeringen fick kroppen sitt och fikastunden klarades av. Nu kom äntligen några rovfåglar in i protokollet. Några ormvråkar, en brun kärrhök samt en kungsörn (på väldans långt avstånd). Som sista art på dagens utflykt kunde faktiskt några tornseglare skrivas in, tack vare Jörgens envetna letande. ”De ska komma till Gotland runt det här datumet”! Ledde vårutflykten gjorde

Per Smitterberg.

Den här våren har Gotland haft både isiga och härligt ljumma perioder. Idag vaknade ön till en ganska bitande och isig nordlig vind. När undertecknad parkerade ute vid talldungen på Närsholmen bet morgonvinden rejält i kinderna, Hur många fågelvänner skulle lockas ut i den bisterheten? ”Det blir nog en handfull, som mest” tänkte jag. Tji vad jag bedrog mig! När sista skådaren klivit ur sin bil var vi tjugofyra skådare samlade. Vilken lycka att våra arrangemang kan locka så många till denna underbara (och virusfria) utomhushobby. Efter inledande information om lokalen och vilka arter vi kunde hoppas att få se, startade vi i den härligt soluppvärmda(?) läsidan inne mellan talldungarna. Tämligen bra antal av diverse tättingar: gransångare, lövsångare, bofink, rödstjärt, hämpling mm. Två ladusvalor kom kvittrande över dungen. I den lilla väten flög det upp ett gäng gluttsnäppor som rastat inför kommande flygning norrut. Över våra huvuden drog smärre flockar med vitkindade gäss och en ensamt flöjtande småspov struntade i att rasta hos de större kusinerna.

Dags för förflyttning ut till stranden med utsikt över revet Kroken. Vattennivån är fortfarande hög så det ”saknas” ganska mycket av fina sand- och grusrevlar som bland annat skärfläckorna gillar. Några fläckor fick vi ändå se tillsammans med en myrspov, gravänder, vipor mm. Plötsligt blev det liv och hallå bland strandens fåglar och i god medvind passerade en fin gammal havsörn, som förmodligen skulle till havs och fixa lunchen. Bland annat undertecknads mage började nu knorra, så vi bröt för andra frukost och drog oss åter till parkeringen.

Uppfyllda med näring och värmande drycker gick vi slutligen en sväng över de böljande f.d. strandvallarna som formar backarna ut till fyren. Lärkor drillade friskt över oss och flera stenskvättor höll på att dra upp revirgränserna. Ute vid fyren var det lite för blåsigt för att tättingarna skulle trivas i större antal. En rolig final blev en mörk fas kustlabb som i klassisk, drivande flykt passerade mot öster. När den följdes i kikarna hittades en till som anslöt hos kompisen. Nu kände sig förmodligen alla nöjda med vår förmiddag på denna fågelskådarpärla på östra Gotland. Ledde det hela gjorde

Per Smitterberg.