En vädermässigt blandad start på hösten gjorde att man funderade på om det skull bli badväder eller regnkuling idag. De modiga hade säkert kunnat bada men vind- och molnmässigt var det en perfekt skådardag. Hela tjugotvå personer samlades ute vid talldungen för att ta reda på hur långt fågelhösten var kommen. Undertecknad hade redan kollat igenom stora talldungen och tättingmässigt var det nästan tomt. Därför ägnade vi skådandet åt stranden och havet. I sakta mak gick vi över enbackarna ner mot fyren. Vid den här årstiden är storspovens och silvertärnans revir tomma så det är längs stranden vi får spana. Några mindre flockar med småskrakar flög förbi och nedanför fyren födosökte några större strandpipare. Trivsamma fågelsamtal om allt ifrån bestämningstips, över till flyttningsmysterier till minskningen bland de häckande vitkindade gässen. Det finns mycket att fördjupa sig i.
Vi fortsatte österut och på grusrevlarna i viken vid Kroken fanns det äntligen en hel del arter att spana in. En tight flock med drygt tvåhundra kärrsnäppor kryddade med några spovsnäppor, en sandlöpare, en kustsnäppa, en myrspov gladde oss. Stora flockar med måsar rastade också på revet med fiskmås i topp, men även goda antal med skrattmås, gråtrut samt enstaka havs- och silltrutar. Några kentska tärnor höll också till med måsarna. Det rastade även ett blandat gäng med olika simänder. Gräsand, kricka, bläsand och stjärtand fyllde ut anteckningsboken. Som grädde på moset visade sig också fyra unga dvärgmåsar som på lätta vingar letade kräftdjur och flygfän över grundvattnet. Trots frånvaron av rovfåglar (inte en enda örn!) var det ändå en nöjd skara fågelvänner som skingrades efter en härlig söndag tillsammans. Ledde det hela gjorde
Per Smitterberg.