I söndags var det åter dags för ett besök i Petesområdet i Hablingbo. Vi var femton förhoppningsfulla som samlats i försommarvärmen där. Området tillhör mina absoluta favoriter bland Gotlands strandängar. Det är ett stort välbetat område med bra sikt runtom, t.o.m. ändå till Karlsöarna. Det bästa med området så här års är att det är väldigt mycket fågel. Det som lockar fåglarna dit är de små öarna Skäret, Midården och Grunnet, som ligger på sådant avstånd från stranden att fåglarna inte störs av oss besökare, men de går ändå bra att ses med handkikare. De används som både rast och häcklokaler.
På den närmsta, Midården, som är låg och med lågvuxna växter häckar en stor flock skrattmåsar tillsammans med ett mindre antal fiskmåsar. Nu fanns också c:a tjugofem skärfläckor och några nykomna fisktärnor, de kommer att bli många fler när alla kommit. Där kan man se ruvande fåglar. Skäret är lägre och med mindre växtlighet, den blir mera som en rastlokal, där stod sextiofyra skärfläckor.
Grunnen är högre och nästan helt gräsbeväxt, där ser man inte den norra sidan och är därmed svårare att uppskatta häckningarna på. På Grunnen stod vid vårt besök både havstrut och silltrut som vi kunde jämföra, några par silltrut häckar där. Dessutom fanns det gråtrutar och fiskmåsar förstås. Två knölsvanar med trolig häckning, ett tiotal grågäss sågs även där. Av vadarna sågs ännu bara rödbena och större strandpipare.
I den västra delen bland alla stenar noterade vi alla arter simänder t.o.m. årta, bara det gör lokalen värd besöket. Utanför låg ett gäng ejderhanar. En ensam nykommen småtärna stod på en sten ganska nära. Ett par stenskvättor fanns i området tillsammans med den mäktiga kören av sånglärkor och några ängspiplärkor som hördes.
På återvägen till det väntande fikat och eftersnacket vid bodarna hördes årets första småspov. Vid Sandskallen, den norra stranden av Petesvik stod sju storspovar på rad.
Ledare för vandringen var Sivert Söderlund.