Det programenliga bildföredraget om Ungern med Torsten Green-Petersen kommer inte att bli av, åtminstone inte den 18 november (förhoppningsvis blir det bara skjutet på framtiden). I stället kommer Ulf Ahlquist, Fröjel, att visa bilder från några av sina resor. Dessutom kommer det hela att äga rum på en onsdag och inte tisdag som tidigare angivits, det hade blivit fel veckodag i programmet. Väl mött på Ekmansgatan i Visby onsdagen den 18 november, då.

Just nu pågår en fotoutställning i Klintehamn som borde intressera alla sanna fågelvänner. Det är Ulf Ahlquist som ställer ut ett urval fotografier på Klinte bibliotek. Vackert och lite stiliserat som fågelfoto ofta känns. Betraktaren får begrunda frusna ögonblick hämtade vid Runde i Norge, Vadehavet vid tyska nordsjökusten och på Ulfs hemmaplan Fröjel.

Ön Runde utanför Bergen i Norge är mest känd för sin förekomst av lunnefåglar, i synnerhet bland fågelfotografer, och attraktionen är också rikligt representerad i utställningen. Efter en övergång som känns fullt naturlig, tar en rad av gotländska fotografier vid, tagna i Fröjel av några sköna arter som vi här hemma oftast betraktar som tämligen alldagliga.

I övergången mellan Norge och Gotland samsas slumrande svarthakedoppingar sida vid sida med trångbodda havssulor. Foto: Ola Wizén.

Därpå den sista övergången som bjuder på några läckra vadarsvärmar vid Vadehavet, Nordsee i Tyskland, som är klart sevärda. Vadehavet är med på UNESCO:s Världsarvslista liksom vår Hansestad Visby. Passa nu på att slinka in och se utställningen! Den har just passerat halvtid och pågår i knappt två veckor till.

Webbredaktionen

Visby den 3 oktober

Ett underbart sensommarväder mötte oss vid grillplatsen på udden i N delen av Gustavsvik. Det var nästan ingen vind och lite gammal sjö, som lade sig mer och mer. Vi var två personer till en början, en tredje anslöt och till slut blev vi 4 som njöt av solen o värmen. Fåglar var ändamålet med vår närvaro och en del sträckte mot S. Vi hade storlom, alfågel, skäggdopping, sjöorre, gråhäger, grågås, skrattmås, fiskmås, gråtrut, havstrut, småskrak och sädgås. Knölsvan simmade långt ut i V. Efter en dryg timme vandrade vi mot Flundreviken och där var det mer arter. Grågäss kom inflygande från O med vitkindad gås, kanadagås och sädgås i följe. Ett stort antal tofsvipor omkring 300 ex var uppe och flög, steglits, sävsparv, sothöna, kricka, storskarv, gräsand, storskrak, knipa och ringduva. Sedan vandrade vi in i skogen N Åsbergska hagen och vi avslutade vid hagens parkering. Kungsfågel, svartmes, större hackspett och koltrast blev de sista arterna. På artportalen.se finns arterna inlagda.

Lars Brolund, exkursionsledare

Vi var sju förväntansfulla fågelskådare som samlades vid bron till Furilden på söndagsförmiddagen den 4 oktober. Vårt mål var att jaga änder och kustnära fåglar med kikare och kamera. Ornitologiskt är vi nu inne på vinterhalvåret även om temperaturen var runt femton grader och det var meteorologisk sommar. Sextio fågelarter noterades denna förmiddag. Från vägbanken lade vi tid på att lära oss identifiera 500 bläsänder på två kilometers avstånd. Sävsparvar lockade i vassarna och en obestämd storfalk drog förbi bakom skogen. Många arter simänder identifierades på hyggliga avstånd, och flockar med vitkindade gäss drog över Furilden under hela förmiddagen. Framåt niotiden förflyttade vi oss till öns sydspets, Suderudd, för att leta efter felflugna tättingar från Asien. Vi fick uppleva vindstilla och sommarvärme samt mängder med kungsfåglar i den glesa tallskogen. De verkliga rariteterna uteblev men vi belönades med svarthätta, gransångare, mesar, ett par havsörnar, tre prutgäss och mycket annat. En förbiflygande stenfalk sågs bra och i vanlig ordning uppträdde några havsörnar på nära håll. Några sånglärkor och en sjungande trädlärka påminde om sommaren.

Hårdspaning vid Suderudd, Furilden. Foto: Per Smitterberg.

Söndagsförmiddagens andakt firade vi med kaffe och smörgås i den glesa tallskogen. Sommarvarmt, vindstilla och mycket nära naturen när den är som bäst och mycket tid för eftertanke! Mot middagstid förflyttade vi oss norrut mot öns norra del längs den bra grusvägen utmed öns östra kust. Vid Fitudden finns nu en ny parkering och en handikappanpassad gångväg 800 meter fram till nya fågeltornet. I det nära spegelblanka vattnet mellan Furilden och Skenholmen rastade hundratals vitkindade gäss i väntan på avresa till vinterkvarteren. Efter en stunds spaning över Skenholmen upptäcktes en rovfågel sittande i skuggan bakom en torrtall. Efter tio minuter lättade fågeln och det visade sig vara en yngre pilgrimsfalk. Strax var det två pilgrimsfalkar som jagade runt över knipor, gäss, måsar och trutar. Fågelskådning på Gotland när det är som bäst!

Utförligare rapport kommer i nästa nummer av Bläcku.

Sten Wikström, exkursionsledare

På lördagen blåste en frisk och inte alls tilltalande vind över södra Gotland, men när sexton morgonpigga fågelvänner samlades vid Hoburgsklippan klockan sju bjöds blå himmel och nästan vindstilla. Magiskt! Redan vid parkeringen hördes det ivriga pipandet från gängen med kungsfåglar som födosökte i träd och buskage. Rödhakar, gärdsmygar och diverse trastar fyllde på i kören av lockläten. Plötsligt slog det om till skarpa varningsläten när någon av de talrika sparvhökarna kom farande likt missiler längs klippkanten. Promenaden längs klippan bort till södra hörnet där spaning över havet och luftrummet väntade, tog som vanligt en god stund. Det var många nya läten eller glimtar av spännande fåglar som skulle redas ut till säkra artbestämningar. Vad härligt det är med vetgiriga och skarpögda deltagare!

Rastande rödhake (Erithacus rubecula). Foto: Per Smitterberg

När vi kom fram till klippans slut och Östersjöns vida yta bredde ut sig där Gotland tar slut, var det flera fikapackningar som kom fram och avnjöts. Under de kommande morgontimmarna kunde vi i lugn och ro notera den ena arten efter den andra. Det fina sträckvädret gjorde att främst sädesärlor, trädpiplärkor och bofinkar lämnade ön i stora flockar. I brantens skyddande buskage kunde vi hitta svarthättor, trädgårdssångare, enstaka rödstjärtar och svartvita flugsnappare. Över klippkanten lekte kajorna tafatt eller skrek upprört när sparvhökar drog förbi. Plötsligt kom en vacker gammal havsörn upp över det södra klipphörnet och drog majestätiskt österut över våra huvuden.

Nu var det dags för etapp två av denna sträckmorgon och vi förflyttade oss därför upp till Muskmyr i socknens norra kant. Där möts besökaren av agmyrens vida yta inramad av tallskog i öster och norr, medan alvar-markernas enbuskklädda golv breder ut sig i söder. En perfekt plats att spana rovfåglar under deras sydsträck. Vädret var perfekt för att locka de storvingade fåglarna upp i det blå. Vi fick njuta av tre röda glador, många sparvhökar, två duvhökar, två kungsörnar, tolv havsörnar, två tornfalkar, några ormvråkar samt två bivråkar. Det fyllde de flesta skådarnas sinnen och nöjda med en ljuvlig höstdag på sudret sade vi farväl till varandra.

Per Smitterberg