På lördagen blåste en frisk och inte alls tilltalande vind över södra Gotland, men när sexton morgonpigga fågelvänner samlades vid Hoburgsklippan klockan sju bjöds blå himmel och nästan vindstilla. Magiskt! Redan vid parkeringen hördes det ivriga pipandet från gängen med kungsfåglar som födosökte i träd och buskage. Rödhakar, gärdsmygar och diverse trastar fyllde på i kören av lockläten. Plötsligt slog det om till skarpa varningsläten när någon av de talrika sparvhökarna kom farande likt missiler längs klippkanten. Promenaden längs klippan bort till södra hörnet där spaning över havet och luftrummet väntade, tog som vanligt en god stund. Det var många nya läten eller glimtar av spännande fåglar som skulle redas ut till säkra artbestämningar. Vad härligt det är med vetgiriga och skarpögda deltagare!
Rastande rödhake (Erithacus rubecula). Foto: Per Smitterberg
När vi kom fram till klippans slut och Östersjöns vida yta bredde ut sig där Gotland tar slut, var det flera fikapackningar som kom fram och avnjöts. Under de kommande morgontimmarna kunde vi i lugn och ro notera den ena arten efter den andra. Det fina sträckvädret gjorde att främst sädesärlor, trädpiplärkor och bofinkar lämnade ön i stora flockar. I brantens skyddande buskage kunde vi hitta svarthättor, trädgårdssångare, enstaka rödstjärtar och svartvita flugsnappare. Över klippkanten lekte kajorna tafatt eller skrek upprört när sparvhökar drog förbi. Plötsligt kom en vacker gammal havsörn upp över det södra klipphörnet och drog majestätiskt österut över våra huvuden.
Nu var det dags för etapp två av denna sträckmorgon och vi förflyttade oss därför upp till Muskmyr i socknens norra kant. Där möts besökaren av agmyrens vida yta inramad av tallskog i öster och norr, medan alvar-markernas enbuskklädda golv breder ut sig i söder. En perfekt plats att spana rovfåglar under deras sydsträck. Vädret var perfekt för att locka de storvingade fåglarna upp i det blå. Vi fick njuta av tre röda glador, många sparvhökar, två duvhökar, två kungsörnar, tolv havsörnar, två tornfalkar, några ormvråkar samt två bivråkar. Det fyllde de flesta skådarnas sinnen och nöjda med en ljuvlig höstdag på sudret sade vi farväl till varandra.
Per Smitterberg