Vårens andra kvällsutflykt till fågeltornet i Storsund lockade sammanlagt arton personer med undertecknad inräknad. Roligt att även besökande skådare hittar till våra utflykter. Ett par från Närke samt ett par från Tyskland deltog och flera barnfamiljer ger fint hopp om återväxten bland fågelskådarna. Vi fick se två lärkfalkar, havsörnar, ett par bruna kärrhökar, närmare tio tranor sågs och hördes samt förstås en mängd gråhägrar samt ägretthägrar. Den senare valde ju Storsund som startpunkt för etableringen som svensk häckfågel och nu finns snart ett dussin par här.

Fisktärnor, snatteränder, krickor, gräsandhona med nio dunungar, viggar och sothöns räknades in samt sjungande svarthätta, ärtsångare, törnsångare, lövsångare och gransångare. Närmare åttio tornseglare trålade ”luftplankton” tillsammans med ladu- och hussvalor medan vattenrallar hördes från vassarna. Inne från skogen hördes spillkråkans galna skri. Utflykten kunde verkligen summeras som lyckad och det bjöds på alla de arter man kan hoppas på i Storsund. Ledde det hela gjorde

Lars Brolund.

På första maj samlades nio deltagare vid Bottarvegården, för att gemensamt åka ner till Snäckviken i Vamlingbo och göra en strandvandring. Det var premiär för GOF på den lokalen. Redan vid samlingen fick vi se dagens första rödglada, de är ju numera ganska vanliga på Sudret. Årets för flera av oss första ladusvala dök upp och snart kom några till samt flera hussvalor snurrade också omkring. En kaja kom med bomaterial till ett hål i det stora valnötsträdet vid P-platsen.

Nere vid Snäckviken var det mycket fågel, de flesta ute på den långa reveln Bejfält. Konstigt namn tycker jag och man kan undra vad det syftar på. Där rastade 40 skärfläckor och kolonin med silvertärnor var på plats tillsammans med skrattmåsar. En knölsvan ruvade, vilket jag tidigare har noterat vid inventering där. Många gravänder, ett par snatterand, gräsänder och några krickor.

Vandringen gick sakta mot norr och Killingholm där vi skulle vända. I en liten vät stöttes en skogssnäppa som drog iväg och ställde sig på långt avstånd men den gick att se. Grönbena stöttes också.

Årets första gök hoade vilket hör första maj till och dagens andra rödglada sågs i motljuset. Taltrastar och lövsångare hördes intill. I en större vät stod några gluttsnäppor, tofsvipor, rödbenor samt några grågäss.

På Killingholm stod en flock vitkindade gäss, sju småspovar lättade flöjtande och drog åt norr, en roskarl hördes men hittades dock inte. Bland buskarna flög hämplingar och en ärtsångare sjöng några gånger tillsammans med en gransångare. 

Dagens extraupplevelse blev väl de tjugo gråsälar som låg ute på skäret och sjöng ibland.

Avslutningen med fika i det fina och ganska varma vädret med utsikt över reveln var väl dagens höjdpunkt. Platsen är väl värd ett besök, där ett begränsat antal bilar hänvisas till en P-skylt.

Ledare var Sivert Söderlund

Väderrapporten för söndagen lovade frisk NO vind, vilket är bland det sämsta för fågelskådning vid Hoburgen. Per Smitterberg som brukar leda besöken i Sundre var förhindrad och därför hade jag fått uppdraget. Trots att jag leder många utflykter kändes det lite extra att få ta över Pers specialare och just då skulle vinden vara så ovänlig.

Jag blev lite överraskad att så många som 15 deltagare samlades vid P-platsen vilket tyder på ett fantastiskt intresse. Det lovade gott. Vandringen längs branten gav inte många fåglar förstås, en rödhake en stenskvätta på lite håll var det som sågs tydligt.

Väl framme vid märkboden fick jag löfte av dagens ringmärkare Jens Bardtrum att han var beredd att ta emot oss. Han samlade oss vid boden och stod själv på trappan och berättade om ringmärkningen i Sundre. Han visade upp några fåglar som fångats bl.a. gransångare, gärdsmyg, talgoxe, grönfink och visade på fjädrarna hur de åldersbestämmer dem. Han berättade om hur fåglarna lagrar sitt fett och visade på den största ringen hur texten ser ut. Vi fick gå med till första nätet och se när han plockade ur en gransångare som han sedan visade hur man satte på ringen.

Jens gjorde en engagerad, pedagogisk och lysande presentation av deras ideella jobb som alla medverkande gör i vid Sundre Fågelstation. Alla vi besökare var mäkta imponerade och nöjda med allt vi fick veta. Ett Stort Tack!

Avslutningsvis gick vi till Rivet i medvinden, men där var det väldigt lite fågel, en skräntärna, två fisktärnor en snatterand stack ut lite. Vägen tillbaka blev riktigt motig och utan fåglar, väl inne bland enebuskarna fick vi några hämplingar och en rödglada drog sakta förbi. Sist blev det samling kring fikat uppe vid ruinen.

Ledare för vandringen var Sivert Söderlund

Dagens väder runt om på ön antydde att det skulle kunna bli en behaglig kväll att ägna åt fågelskådning vid Storsund. Denna aning kom dock på skam en aning när en svag men ändå kall vind från ostsektorn mötte oss när vi kom upp i fågeltornet. Hur var och en upplevde temperaturen kommer nog an på klädsel och köldkänslighet men vi som deltog kan nog gemensamt konstatera att det, trots sol, var ypperliga siktförhållanden helt utan värmedaller. Fågelmässigt kan man däremot anse att lokalen bjöd ungefär på det man kan förvänta sig. Gråhägrarna hade intagit boplatserna i salix-buskagen ute i sjön och bland de grå visade sig ibland enstaka ägretthägrar. Exakt hur många ägretter som fanns i kolonin var svårt att avgöra men minst fem individer kunde ses samtidigt. De som sågs tillräckligt bra bedömdes vara adulta och en av fåglarna visade sina ägrettplymer.

I övrigt sågs ett par bruna kärrhökar som vid ett tillfälle hade sällskap av ytterligare en honfärgad individ. På vattnet låg ca 2-300 vigg med ett par brunänder insprängda. Artmässigt var det lite klent på simandsfronten då vi bland annat saknade skedänder. Däremot kunde minst 96 snatteränder räknas in vilket är en rätt bra siffra för arten. Ett par vattenrallar skrek ibland till i snåren kring tornet och vid ett tillfälle fick ett par deltagare se en individ som for över ett smalt sund i agen. Troligtvis drog vinden och kylan ner aktiviteten en aning på fåglarna vilket resulterade i att det var rätt tysk i skogen kring tornet. Ett par gärdsmygar sjöng hela kvällen men annars fick man ge sig till tåls för att lyckas höra gransångare och järnsparv som par sjöng kort ett par gånger. Sammanlagt gästades tornet under kvällen av ca 15 personer. För de som höll ut längst, fram till strax före 20-tiden, belönades väntan med en skräntärna som oväntat drog in över sjön i den tidiga skymningen. 

Kvällens ledare och författare av dessa rader var Fredrik Gustafsson.

Den härliga vårsäsongen, med fågelsång och fågelsträck, drar igång. Hittar du till de bästa lokalerna, eller letar du efter någon särskild art? De flesta svaren finns i vår guidebok “Skåda fåglar på Gotland”. Beskrivning av 100 lokaler samt ett block med specialkapitel om olika fågelgrupper eller typer av skådning. Köp den direkt av oss för 250:- inklusive frakt. Skriv om du vill ha den signerad. Skicka din beställning till forsaljning@blacku.se.