Att kunna njuta av den gotländska naturen in på stadens knutar är härligt. Vilken årstid det än är finns det oftast något trevligt i fågelväg att rikta kikaren emot. Vi var halvdussinet fågelvänner som samlades vid reservatets parkering. Efter en kort beskrivning av området började vi en sakta och skön promenad ut mot klintkanten. Några korsnäbbar, både större och mindre, passerade och kunde hittas tack vare sina ”klippande” lockläten. Bofink, grönfink, grönsiska och bofink kunde också noteras. Väl ute vid klintkanten, med Högklint i söder och Visby hamn i norr, började spanandet över ett tämligen blankt hav. Tyvärr var det inga större mängder eller antal arter. En flock ejdrar rastade och storskarvar drog förbi. Givetvis patrullerade gråtrutar och fiskmåsar och borta på yttre vågbrytaren lyckades Jörgen plocka in några gråhägrar till protokollet.

När fåglarna lurade oss denna morgon passade det bra att beskriva områdets möjligheter under årets olika perioder. Man kan faktiskt alltid stöta på något trevligt i fågelväg härute. I första hand är det nog en sträcklokal, både vår och höst med allt från stora finkflockar och sparvhökar under hösten till långa pärlband med prutgäss i maj månad. Ute längs kanten patrullerar gärna havsörnar. Trots dagens tema ”fåglar” halkade vi över i det botaniska som bjöd på en del trevliga möten. ”Man tager vad man haver…”. Åter vid parkeringen tog några fram matsäcken medan tog tag lördagens göromål. Ledde det hela gjorde

Per Smitterberg.

Uttrycket dimma tjockt som ärtsoppa stämde bitvis väl in på färden mot Nisseviken. Jag var väldigt fundersam om vi skulle se några fåglar överhuvudtaget! Men på vägen ner till Nisseviken så möttes vi av strålande sol, ingen dimma och i stort sett vindstilla. En ”lagom” låg vattennivå bjöd in en hel del vadare att rasta i viken. Det var elva sugna skådare som genast började kolla i handkikare och tubkikare.

De förväntade vadarna och änderna var på plats: myrspov, småspov, kärrsnäppa, gluttsnäppa, enkelbeckasin, snatterand och stjärtand för att nämna några. Vid det medhavda kaffet och mackan kom det ett femtiotal tranor in och landade, en ägretthäger på skådarvänligt avstånd kunde avnjutas.

När vi sedan hade förflyttat ”skådarstyrkorna” till Näsudden var det faktiskt ganska vadartomt. Däremot var det desto fler rabbisjägare på plats. Några gick ut på udden och några valde att åka vidare. Själv åkte jag till Klase fiskeläge i Sproge för eftermiddagskaffet och fick se fyra snygga prutgäss som rastade utanför fiskeläget. Trevlig avslutning och höstpåminnelse för dagens utflykt.

Ledare och rapportör.

Sven-Olof Lundgren

Vi gläntar nu på höstens dörr i fåglarnas värld. Därför kändes det spännande att se vad denna fina rastlokal kunde bjuda på. Närmare 15 fågelsugna dök upp när vi samlades vid grinden till Asundens lammbetade ängar. Vädret var perfekt med halvklart och en mild, svag bris från öster. Redan från parkeringen kunde vi (med tubkikarnas hjälp) konstatera att det var fina ansamlingar med blandade fågelgäng ute på Norderudde och ute i Bodviken. En art som vid denna tid samlas i riktigt stora flockar här ute är ljungpiparna som kommer från sina nordliga häckplatser. Uppskattningsvis bestod flockarna av närmare 1000 exemplar. Betydligt färre men väl så vackra var de grafiskt svartvita kustpiparna. Vidare i artlistan för vadare fick vi förstås se kärrsnäppor och större strandpipare i stora flockar, men också småsnäppa, spovsnäppa, kustsnäppa, gluttsnäppa, grönbena och svartsnäppa. På ett litet skär nordväst om Norderudde satt en gammal havsörn som upptäcktes av en skarpögd deltagare. Eftersom den satt stilla ansåg tydligen änderna att den var ofarlig eller ”osynlig”.

Lokalen är också en bra magnet för simänder och gäss av många arter. Förutom gräsand kunde vi skriva ner stjärtand, skedand, bläsand, kricka och snatterand. Mindre gäng med grågäss fanns också men inga vitkindade gäss, vilket annars brukar rasta i rejäla flockar. Därför sjönk mina förhoppningar att vi skulle få se den granna rödhalsade gås som funnits här sedan försommaren. Nåväl, vi fortsatte vandringen ut över den tuviga ängen och plötsligt får jag se ett par rejäla flockar med just vitkindade som kom inflygande norrifrån. De hade förstås varit på morgonbete uppe i Lärbrodalen. Förhoppningen steg raskt att vi återfått chansen på rödhalsad gås och det tog inte lång stund innan den upptäcktes när fåglarna landade längst ut på udden. Givetvis till allas stora glädje! Vi kunde sen njuta av den färggranna gåsen både länge och väl, men det är märkligt hur lätt en så färggrann fågel kan försvinna i myllret av kusiner!

Slutligen spanade vi igenom den lilla viken innanför uddens nordvästhörn. Där fanns en riktigt fin ansamling av blandade vadare som vi kunde studera och leta igenom, dock utan att hitta något extra rart. Gänget började nu (precis som undertecknad) att känna sig tillfreds med de funna arterna och vi vände åter mot de hägrande matsäckarna. Som så ofta går man nöjd ifrån denna fina fågellokal och ledde det hela gjorde

Per Smitterberg.

Jag fick besök av tretton intresserade fågelskådare, en skön eftermiddag och som vanligt vid sydostliga vindar så kan det dra kyligt uppe i tornet. Det här med drop in fungerar jättebra uppe i ett fågeltorn då det sällan blir riktigt trångt. Vi använde mestadels min tubkikare och alla som ville fick titta i den.

Såg vi några fåglar? Jodå, några av oss fick se en sträckande fiskgjuse och några fick se två lärkfalkar som jagade sländor. Givetvis sågs många gråhägrar och ägretthägrar, platsen är ju ett eldorado för dessa stora fåglar. Vattenrallen skrek, svarthätta, gök, sävsparv, rödvingetrast och järnsparv sjöng från buskarna runt tornet. Lite märkligt, men inte några grågäss gick att finna!

Många frågor om de fåglar vi såg, och det är alltid trevligt att få dela med sig av den fågelkunskap man besitter. Vid pennan och ledare var

Sven-Olof Lundgren

En alldeles klassisk majmorgon på Gotland, friskt i skuggan men skönt i solen och en måttlig sydostlig vind. Känslan av fågelabstinens var tydlig när vi var tjugo pigga fågelvänner som samlades vid Hoburgsklippan i morse. Till skillnad från flera av de senaste årens vårar, tyckte jag nog att denna var lite mera klassisk med sin sköna friskhet. Sånglärkorna hängde i sina himlatrådar och drillade medan ladusvalor och hussvalor svirrade omkring. Rosenbröstade hämplingar satt i busktoppar, stenskvättor hade sina revir i stenrösena och sädesärlorna struttade omkring. Uppe runt klippans skrevor och små prång for kajor omkring, vilket nog betyder att matning är igång.

Vi parkerade oss på ”hyllan” ovanför ringmärkarboden för att spana vad som rörde sig över havet. Ett stadigt flöde med flockar av alkor, en del ejdrar, småskrakar och alfåglar noterades. Deltagarna fick också lära sig skillnaden mellan silltrut och havstrut (vuxna fåglar). Fredrik var märkare idag och de i gänget som ville följde med på en runda i märkområdet. Sen fick vi fina närobsar på både lövsångare och en riktigt vacker rödstjärtshane.

Nu gick färden vidare längs västra sidan ner mot sydspetsen. Innanför hällarna stannade vi för en behövlig fikarast kombinerad med skådning. Så småningom gick vandringen ner till gamla mistluren där vi kunde studera en fin småspov som behagade stå still tillräckligt länge för att skillnaden mot den större kusinen kunde beskrivas. Kentska tärnor kunde också noteras. Vi vände nu norrut och gick upp genom den vackert betesformade ”Rivethagen”. I lä bakom västra muren var det moln med små flygfän som lockade en del tättingar. I norra delen gick en fin flock med elva småspovar som dock var lite blygare än den vi såg nere vid sjön. På vägen upp till parkeringen tyckte undertecknad att enda minuset i protokollet var avsaknaden av rovfåglar, men just då for en tornfalk förbi över fälten öster om klippan. Tyvärr gick det väl fort för att kunna avnjutas men gruppen verkade ändå nöjda med dagens utflykt. Ledde det hela gjorde

Per Smitterberg.