Vi gläntar nu på höstens dörr i fåglarnas värld. Därför kändes det spännande att se vad denna fina rastlokal kunde bjuda på. Närmare 15 fågelsugna dök upp när vi samlades vid grinden till Asundens lammbetade ängar. Vädret var perfekt med halvklart och en mild, svag bris från öster. Redan från parkeringen kunde vi (med tubkikarnas hjälp) konstatera att det var fina ansamlingar med blandade fågelgäng ute på Norderudde och ute i Bodviken. En art som vid denna tid samlas i riktigt stora flockar här ute är ljungpiparna som kommer från sina nordliga häckplatser. Uppskattningsvis bestod flockarna av närmare 1000 exemplar. Betydligt färre men väl så vackra var de grafiskt svartvita kustpiparna. Vidare i artlistan för vadare fick vi förstås se kärrsnäppor och större strandpipare i stora flockar, men också småsnäppa, spovsnäppa, kustsnäppa, gluttsnäppa, grönbena och svartsnäppa. På ett litet skär nordväst om Norderudde satt en gammal havsörn som upptäcktes av en skarpögd deltagare. Eftersom den satt stilla ansåg tydligen änderna att den var ofarlig eller ”osynlig”.
Lokalen är också en bra magnet för simänder och gäss av många arter. Förutom gräsand kunde vi skriva ner stjärtand, skedand, bläsand, kricka och snatterand. Mindre gäng med grågäss fanns också men inga vitkindade gäss, vilket annars brukar rasta i rejäla flockar. Därför sjönk mina förhoppningar att vi skulle få se den granna rödhalsade gås som funnits här sedan försommaren. Nåväl, vi fortsatte vandringen ut över den tuviga ängen och plötsligt får jag se ett par rejäla flockar med just vitkindade som kom inflygande norrifrån. De hade förstås varit på morgonbete uppe i Lärbrodalen. Förhoppningen steg raskt att vi återfått chansen på rödhalsad gås och det tog inte lång stund innan den upptäcktes när fåglarna landade längst ut på udden. Givetvis till allas stora glädje! Vi kunde sen njuta av den färggranna gåsen både länge och väl, men det är märkligt hur lätt en så färggrann fågel kan försvinna i myllret av kusiner!
Slutligen spanade vi igenom den lilla viken innanför uddens nordvästhörn. Där fanns en riktigt fin ansamling av blandade vadare som vi kunde studera och leta igenom, dock utan att hitta något extra rart. Gänget började nu (precis som undertecknad) att känna sig tillfreds med de funna arterna och vi vände åter mot de hägrande matsäckarna. Som så ofta går man nöjd ifrån denna fina fågellokal och ledde det hela gjorde
Per Smitterberg.