Idag samlades vi, fjorton skådarsugna, till en härligt frisk vårdag med mycket måttlig bris och skinande sol. Jag hann knappt avsluta informationen vad som promenaden borde bjuda på, när plötsligt en rödglada kommer uppseglande rakt över våra huvuden. En bra start! När den sen glidit vidare kunde vi börja promenaden och valde att gå åt sydväst genom tallskogen. Det var tämligen tyst bland småfåglarna men gransångare, gärdsmyg, skogsduva, ringduva och större hackspett noterades. När vi kom ut ur skogen började vi ivrigt spana i alla buskage och träd, men de ”stora mängderna” saknades. Nåväl, inte blev vi besvikna för det. Desto viktigare att försöka kolla in så många av fåglarna vi väl såg. Koltrast, björktrast, rödhake, kråka och skata skrevs in i boken. När vi kom ut mot klintkanten tillkom förstås lite måsar. Gråtrut, havstrut, östersjötrut (f.d. silltrut), fiskmås och skrattmås sågs tillsammans med flera kentska tärnor och silvertärnor. Sträcket med sjöfåglar uteblev helt denna morgon, enbart smärre flockar med ejdrar rastade och storskrakar höll på med parbildandet.
Däremot var det mera tättingar i rörelse ute mot kanten. Bofink, bergfink, grönfink, hämpling, gråsiska och steglits vimsade omkring i tämligen stora gäng. Nu började längtan av fikastunden växa sig starkare, så vi vände åter in mot parkeringen och kaffekorgarna. Vi hade precis kommit in vid de yttersta tallarna när en hona blå kärrhök kom susande rakt över våra huvuden. Undertecknad höjde därvid rösten för att de som var lite längre fram inte skulle missa finalfågeln. När det skedde flög två förskräckta morkullor upp ur gräset 10-12 meter framför våra fötter. Snacka om finaldrama. Nu smakade fikat extra gott. Ledde utflykten gjorde Per Smitterberg.