Det är alltid ett lotteri att få ”rätt” förhållanden för fågelskådning i Lausvik. Beroende på vattennivån erbjuder lokalen lämpliga förutsättningar för olika artgrupper. Vi hade förstås hoppats på blottlagda sandrevlar för att attrahera vadare, men dagsläget erbjöd en ”andlokal” istället. Ett tiotal skådarsugna mötte upp vid det nordvästra tornet och strategin för besöket lades upp. Vi tågade ut längs trätrottoaren och tog fågeltornet i besittning.
Foto: Per Smitterberg
Ganska stora flockar med krickor och gräsänder kunde räknas in, med enstaka skedänder och stjärtänder inblandade. De riktigt stora ansamling-arna med simänder kommer dock inte förrän om en dryg månad. I övrigt sträckte några ljungpipare förbi medan tofsvipor, gluttsnäppor samt en kvar-dröjande skärfläcka sågs. Några småspovar drog förbi och två unga bruna kärrhökar flög längs vassbältena. På avstånd över skogen sågs två kung-sörnar och en ung duvhökhona. Lockläten från gulärlor och ängspip-lärkor hördes i vinden och ladusvalor födosökte i små flockar.
I ett försök att hitta lite fler vadare föreslogs en förflyttning till Närsholmen. Väl där gick vi ut på strandängen vid udden Kroken och kunde trots glimmande motljusblänk hitta lite fler arter. Några kustpipare, kärrsnäppor, en sandlöpare och några brushanar blev ”bytet”. Nu kände sig de flesta nöjda med förmiddagens skådning och utflykten avslutades. Ledde det hela gjorde
Per Smitterberg