I ett försök att göra av med lite skink- och grötkalorier lockade vi med en stilla vandring i Visby den 30 december. Trots ett gråmulet och småkyligt väder lockades ett trettiotal personer till samlingen utanför Almedalens bibliotek, något som gladde undertecknad. Många tror att man måste vandra till ”världens ände” för att få se fina och spännande fåglar. Den villfarelsen är dock något som jag ständigt försöker att motbevisa. Visst finns det även spännande fåglar ”där borta” men även våra vardagskvarter kan bjuda på fina och inspirerande stunder med våra bevingade vänner. Med det som mål för vandringen började vi med alla fåglar som, bokstavligen, stod framför våra fötter. På grönytorna samt i dammen vid Almedalen finns alltid mycket spännande att titta på och lära av. Stora gäng med gräsänder kunde beskådas tillsammans med drygt 30 bläsänder. De senare är verkligen vackra fåglar speciellt när de kan studeras på närhåll, när de går och betar gräs runt dammen. Almedalen är också en utmärkt plats när man vill studera måsfåglar på nära håll. Som så många andra arter blir de tämligen tama och kan ses på nära håll tack vare alla snälla ”fågelmatare”. Vi kunde lära oss skillnaden mellan skrattmåsar, fiskmåsar och de större gråtrutarna, samt se hur de skiljs åt mellan unga och gamla individer.
Nötväcka, Visby, 2016. Foto: Per Smitterberg
Deltagarna hade ständigt nya spännande undringar och frågor, som undertecknad skulle bena ut svaren på. Det är en syssla som jag finner mycket stimulerande. Saker som man som lite mer rutinerad fågelskådare knappt tänker på kan för en nybörjare te sig som ett mysterium innan det reds ut. Vi vandrade nu vidare ut till strandkanten vid Kruttornet. Det blåste inte allt för mycket men vattnet var ändå tämligen fågelfattigt. Dock fick vi se fina gäng med knipor som dök i bränningarna samt måsar och trutar som hängde över och försökte snappa upp något godis. Några knölsvanar flög förbi innan vi vandrade vidare in genom Kärleksporten och Botaniska trädgården som ligger i skydd bakom ringmuren. Tack vare sin placering är det många fåglar som kan hitta mat och skydd härinne, trots närheten till bitande vindar från Östersjön. Med andra ord kan man hitta många spännande fågelarter inte bara på vår och sommar, utan även när de bistraste vintervindarna viner. På grund av att vintern ännu saknades här på ön, har inte så många fåglar behövt söka mat vid fröautomaten eller i buskar och snår inne i trädgården. Men det hindrade inte att vi fick se många fina fåglar. På gräsmattorna spankulerade både skator, kajor, kråkor samt några råkor omkring. Koltrastar sprätte i löven under snåren, ringduvor, gärdsmygar och grönfinkar skrevs in i boken. Plötsligt blev det oro bland fåglarna och när vi tittade upp hittades orsaken till tumultet, nämligen en sparvhökshona som gjorde några lovar över trädkronorna men utan att jaga efter några av fåglarna. Vi fick även se två av platsens specialare, nämligen stenknäck och nötväcka. Stenknäcken med sin enorma kraftiga näbb och nötväckans lustiga teknik att kunna klättra med huvudet före ner längs en trädstam imponerar var för sig. De flesta kände sig nog nöjda med denna stillsamma motionsrunda och vi promenerade åter mot Almedalen där utflyktsdeltagarna skiljdes åt. Ledde det hela gjorde
Per Smitterberg