Efter en nästan obefintlig vinter längtade vi alla efter den härliga tidiga fågelvåren, med solljus och lärksång. Detta låg till grund för undertecknads vilja att dra ut folk den här söndagen i tidiga mars. Men vädret svänger fort och efter flera ovanligt milda veckor, slog det förstås om under lördagskvällen. Vid samlingen i Burgsviks hamn, där nio skådarsugna mötte upp, tjöt nordosten hårt men tack och lov var det uppehåll. Det konstaterades snabbt att något besök på den östra kusten inte var att tänka på, så vi satte kursen söderut för att se vilka fåglar som Sundre och Hoburgen bjöd på.
Transportsträckan ner till Sundre gick raskt i medvinden men vid Västergårde nordost om fyrberget blev det vägkantsstopp. Två fina havsörnar, tonåringar, lekte i den friska uppvinden vid klintkanten. Det kändes som ett fint välkomnande till socknen! Nöjda med detta fortsatte vi till parkeringen vid Hoburgsklippan där ännu en havsörn passerade (lite fortare) och några korpar var också pigga på att snurra runt i byvindarna. Väl rustade med rejäla klädlager och kikare började vi vandringen ner förbi klippan. Det mesta av tättingar höll sig förstås i skydd men enstaka sånglärkor fladdrade förbi över fälten. När vi kommit ner till ett relativt lä sydost om klippan, började spaningen ut över havet. Men knappt hade kikarna ställts upp förrän undertecknad ”tvingades” ropa ut: ”Pilgrimsfalk över klippan”. En stilig hona av denna mäktiga rovfågel bjöd oss på några fina, men lite korta, svängar i den hårda vinden innan hon försvann väster om berget. Som tur var hann en av fotograferna med och fick några riktigt läckra bilder. En fin ormvråk kom och satte sig i vindskydd på ett av blocken nedanför kanten och kunde detaljstuderas fint av oss.
Pilgrimsfalk, Hoburgen, 2017. Foto: Hasse Tholin
I hyfsat lä från den nordostliga kulingen fortsatte vi promenaden längs den västra stranden och ejder, sjöorre, alfågel, bergand, gräsand och knölsvan kunde skrivas in i artlistan. Ett gäng med gråtrutar samt en ensam havstrut stod och höll i sig på sandstenhällarna. Med tanke på den friska vinden avstod vi från svängen runt Rivets sydspets med mistluren, utan tvärade österut genom beteshagen på vår väg mot det sista ”lockbetet” jag utlovat. Sedan slutet på december ifjol har det nämligen hållit till en svarthakad buskskvätta vid en halm/gödsel/tångstack på fälten väster om Digrans gård. Vi hade tur och som final innan återtåget kunde även denna lilla goding ”stoppas in i säcken”. Nu kändes det att vi var nöjda med dagens bravader och efter återtåget till parkeringen, kunde en mycket välförtjänt och värmande fikarast avnjutas. Sen var det dags att ta adjö för denna gång till ett härligt gäng medskådare. Ledde det hela gjorde
Per Smitterberg