Som så ofta var väderprognosen för denna dag vacklande mellan fint väder eller ”bus med regn”. Trots denna ovisshet om dagens utgång hade glädjande nog nitton personer samlats på Gotlands sydöstra hörn för att få lite ”smak av sjöfågelsträck”. Inget gör undertecknad mer glad än när medskådare vill dela upplevelsen som fåglarna ger. En bit innanför udden låg en tämligen rejäl dimma men ute vid bodarna var sikten god, vinden svag och luften torr. Det där med svag vind skvallrar tyvärr om ett måttligt intresse hos fåglarna att sträcka söderut, men vi fick ändå smakprov på de flesta sorter man bör se. Strax efter att vi startat spanandet drog en pilgrimsfalk ut över udden för att försöka få lite frukost. Faludden är en säker lokal för denna art som ofta kan ses även under vintern härute. Små flockar med sjöorrar från tajgan och tundran drog förbi i långa ”bläckpunktslinjer” med en ”plupp” i spetsen. Den andra typiska arktisemigranten, prutgåsen, visade upp sig fint i några små gäng. Flera gick nära och fint utanför stranden och tack vare den svaga vinden hördes det underbara, knorrande småpratet fåglarna emellan.
Sträckande prutgäss. Foto: Per Smitterberg
På det lilla stenrevet vid uddens nordosthörn rastade ett gäng bläsänder samt skedänder och några snatteränder. På revet födosökte några kärrsnäppor, två svartsnäppor och en gluttsnäppa. Plötsligt uppstod panik när en ung duvhök försökte sig på en jakt (som dock misslyckades). Strax efteråt kom en stenfalk farande i grästoppshöjd och for in i den f.d. fyrträdgården. Lommar tillhör också de fåglar man förväntar sig att se på en sträcklokal och lyckligtvis var det dryga tjoget storlommar som snällt flög söderut, dessutom flera direkt över våra huvuden i makligt vägvinnande flykt. Bland tättingar var det magert denna morgon men ett tjattrigt gäng steglits gladde oss, samt sädesärlor som samlade flugor i tången.
Skådargänget på Faludden. Foto: Maja Ekman Olin.
Efter drygt tre timmars spanande föreslog undertecknad att vi skulle ”ge Sundre en chans” för att få se lite rovfåglar. Lagom när vi parkerade vid Hoburgsklippan började ett tråkigt småregn strila som snart blev lite väl envist. Vi hann dock få se en ung fiskgjuse, en brun kärrhök, några tornfalkar och sparvhökar samt en obestämd ung kärrhök (stäpp- eller ängshök). Trots den snöpliga finalen på grund av tilltagande regn tycktes deltagarna vara nöjda med morgonen och vi skiljdes åt för att fortsätta på egna äventyr. Ledde det hela gjorde
Per Smitterberg