En värmande sol till trots fick ändå 33 nyfikna fågelintresserade att den 18 mars bänka sig på Almedalsbiblioteket, för att få veta mer om den del av fågelforskningen där man håller på med ringmärkning. Thord Fransson, förste intendent på Naturhistoriska Riksmuseet och ansvarig för Ringmärkningscentralen, besökte Gotland för att delge oss både historik och nya spännande rön i detta fack av ornitologin. Det var faktiskt på Göteborgs naturhistoriska museum som man 1911 startade upp svensk ringmärkning, men två år senare fanns verksamheten på Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm. Sedan 1960 är det Ringmärkningscentralen (RC) som har det nationella ansvaret. Sedan starten har närmare 15 miljoner fåglar ringmärkts i Sverige och drygt 300 000 fåglar får en ring varje år. Majoriteten av fåglarna märks på ett antal fågelstationer, varav Ottenby och Falsterbo är de största. Sen finns ett stort antal mindre fågelstationer varav vi har Sundre fågelstation som sedan mitten på 1970-talet årligen bedriver sin verksamhet i öns sydligaste socken. Det bedrivs också ett antal specialprojekt där man ofta inriktat sin forskning, där individmärkning av fåglarna ingår, på en särskild art. Ofta ingår då färgmärkning av fåglarna för att man skall kunna följa individerna i fält utan att behöva återfånga dom.
När det gäller våra fåglar kan man indela de svenska arterna i tre kategorier, kort- medel- och långdistansflyttare. Fjällvråkar som kanske nöjer sig med att övervintra i Skåne eller Danmark tillhör den första kategorin, medan t.ex. rödhaken flyttar till mellan- eller sydeuropa under vintern. Slutligen har vi långdistansflyttarna, där en majoritet av främst våra sångare, flugsnappare och svalor ingår, som väljer att flytta ner i mellersta eller södra Afrika. Man har gjort beräkningar över antalet fåglar som är i rörelse under dessa flyttningar och kommit fram med sanslösa siffror. Som exempel kan vi ta Sveriges oftast vanligaste fågelart, lövsångaren, som beräknas häcka med 10-15 miljoner par i landet. När dessa föräldrafåglar tillsammans med årets ungar som kommit på vingarna lämnar landet är det uppskattningsvis mellan 40-50 miljoner lövsångare det handlar om!
Thord Fransson som höll detta fängslande föredrag
Med Gotland som utgångspunkt kan vi slutligen nämna en del spännande fakta. Till dags dato har 11 332 ex av de som märkts på vår ö, återfunnits på någon annan plats. Det kan förstås vara att de förolyckats men även att de fångats på någon annan fågelstation och fått sin ring avläst. En fågelart som valde Gotland när Sverige skulle koloniseras är ju rosenfinken. En art som under 1900-talet invandrat från sydost. Genom att förse individer med s.k. ljusloggar har man kunnat följa dessa fåglars flyttväg till och från övervintringsområdena på Indiska halvön. Sammanfattningsvis var det verkligen värt att krypa inomhus trots solen och lyssna på detta spännande föredrag. PS: om du klickar på bilderna så får du upp dem i helskärmsstorlek (gäller alla bilder som publiceras på hemsidan). DS
Per Smitterberg