Det har varit ganska fågeltomt nu i maj vad som gäller vanliga fåglar. Det brukar alltid vara soligt här i maj men mer sydvästvind. Nu har det varit mycket nordost, vilket är direkt motvind för många av flyttarna. Fredag-lördag var det ganska kraftig nordvind som var säkert för mycket för småfåglarna att kunna flyga till Gotland söderifrån. Enligt prognosen skulle vinden mojna till lördagkväll vilket enligt mig skulle ge chansen att i alla fall hitta nånting roligt om inte mängder på söndagen. Då var det alltså redan på fredagen bestämt att jag skall cykla till Faludden tidigt på söndagmorgon. Längs vägen hörde jag flera rödstjärtar, kornknarr och en mindre flugsnappare. Det lovade gott. På udden tänkte jag börja från fyren då ljuset blir sämre om man ska titta utåt havet. Jag hade inte hoppat av cykeln vid sista buskaget när jag hörde en fågel småsjunga nära vägen. Det påminde mig lite om rörsångare fast det stämde inte riktigt. Jag stannade till och fick snart syn på sångaren och till min förvåning såg jag en rätt så grå fågel med mörka ben och lång näbb vilket förde tankarna till busksångare. Sen såg jag hur den slog neråt med stjärten och att näbben var för bred för Acrocephalus-arter. Då förstod jag att det rörde sig om en fågel i härmsångarsläktet och att det var en ganska ovanlig fågel jag tittade på. Jag hade varken mobiltäckning eller litteratur med mig så jag fick bara försöka komma ihåg vad det fanns för alternativ. Man har till och med splittat släktet till fler och fler arter på sistone så den inspelningen jag hittade i min mobil med namn Hippolais pallida hjälpte inte till riktigt. Dock lät det precis som sången jag hörde från buskarna framför mig. På något sätt började jag känna mig säker på att det rörde sig om just Eksångare och tänkte att det är vad jag ska larma ut om jag bara fick träffa någon med fungerande mobil. Jag fick vänta länge och ville skåda vidare i dungarna så jag lämnade fågeln och började röra på mig inåt men vågade inte lämna vägen. Till slut träffade jag Arne Petterson och Ingrid Angelöf som hade numret till Per Smitterberg som ledde exkursion i Slite och kunde larma ut fågeln, tre timmar efter upptäckt! Då fick jag också veta att det rörde sig om en ny art för Gotland. Jag gick sen runt i Alkärret och var väldigt glad att jag hade tagit mig ut den morgonen samtidigt när jag började se fler och fler bilar som åkte ut till fyren. Resten av Faludden var tom på fåglar. Under dagen såg jag lika många eksångare som gråa flugsnappare! Det var alltså inte många nyanlända fåglar på udden den morgonen men ibland har man tur!
Juho Könönen
Eksångaren ute vid Faluddens fyr. Foto: Juho Könönen.