Helt enligt ”önskemål och förhoppning” så möttes deltagarna av ett strålande väder med en nordostlig vind när vi samlades norr om Hoburgsklippan. Hela tjugo fågelsugna hade valt öns sydspets till söndagsutflykt. Redan vid samlingen kunde den för platsen karaktäristiska stenskvättan visas upp med flera pigga exemplar. Vi vandrade sakta längs klippans östra sida och redan på första fältet hittades en svart rödstjärt. Tyvärr försvann den bakom en mur men efter fem minuter hittades ytterligare två stycken uppe på klippkrönet. Även de var väldigt ”rörliga” men de flesta fick nog en bra glimt av dem. Överallt sjöng sånglärkorna medan korpen drog sina spaningsrundor runt ”sitt” berg.
Vi parkerade oss sen på backen ovanför Sundregruppens station. De hade sin första märkdag för året men på grund av den friska motvinden, nordostlig, blev det inte några höga fångstsiffror. Men deltagarna blev glada av att få se två av landets minstingar på armlängds avstånd, nämligen kungsfågel och gärdsmyg. Spanandet ut över havet gav små gäng med ejder, stor- och småskrake samt alkor i långa band lågt över vågorna.
Dags att visa ”resten” av lokalen så vi promenerade söderut längs grusvägen. Buskmarkerna var inte lika välfyllda som under hösten, men en fin grönfink sjöng in sitt revir bland de täta enbuskarna, små gäng med starar flög omkring. Som väntat är denna tid inte rovfåglarnas ”bästa” men vad gör väl det i trevligt umgänge. Väl framme vid Hällarna var det dags att leta igenom änderna vilket resulterade i gräsand, bläsand, snatterand och kricka. Tre större strandpipare letade mat och några storspovar sträckte österut.
Nere vid sydspetsen var det ganska tomt ute på vattnet men silvertärnor, några kentska tärnor och vackert svarryggade silltrutar drog omkring. Dags att vända norrut (man kommer inte längre utan båt!) så vandringen gick upp genom beteshagen till ackompanjemang av många spelande sånglärkor. Väl åter på parkeringen kunde vi äntligen pusta ut och njuta en god fika i lä och solsken. Ledde utflykten gjorde
Per Smitterberg.