SMHI utlovade frisk till hård västlig vind och risk för nederbörd. Lägg till detta en temperatur på någon plusgrad. Trots dessa bistra prognoser var vi 21 fågelvänner som möttes vid rastplatsen söder om Sjuströmmar i Slite denna söndag. Jag upphör inte att förundras över viljan och behovet hos oss som gillar fåglar att ständigt vilja få mer samt att möta varann! Två saker gladde mig mest, nämligen att det var en majoritet av kvinnliga deltagare och att det även fanns med två riktigt unga. Mycket positivt! Givetvis hade det varit roligare om vi bjudits på riktig vinter med iskanter och snödrivor, men det är bara att anpassa sig efter det som bjuds från vädergudarna. På vattnet utanför strömmarna fanns ett fint utbud med olika änder. Gräsanden var, som väntat, den vanligaste men ganska många snatteränder kunde hittas samt en ensam kricka. Med den frånvarande isen var dykänderna inte så samlade utan bjöd bara på smärre samlingar. Knipor och viggar letades fram och även några smärre gäng med storskrakar. En stor flock med sothöns låg tätt tillsammans i den friska vinden. Några uppmärksamma vänner vände kikarna västerut och hittade tre havsörnar som seglade över Bogeviken. Tyvärr var avståndet i längsta laget för att få några njutobsar.
Även om det saknades iskanter vid strömmarna så ville vi kolla vad som fanns innanför landsvägen. Vi fick hyfsat lä för den bitande västvinden vid några av fiskebodarna, varifrån fåglarna kunde spanas in. Ett havstrutpar stod på en brygga medan ett storskrakegäng samt en småskrakehane fiskade vid järnvägsvallen. Gräsänderna och snatteränderna ökades på i antal och inne över Bogeviken flög små gäng med grågäss förbi. Plötsligt fick vi se att havsörnen var på vingarna och snart gick den ner för landning på ett av de små skären mitt i Bogeviken. Med hjälp av tubkikare kunde vi precis se över järnvägsvallen där den landade.
Till glädje var det ett gammalt par samt en fjolårsunge som satt där, troligen med någon frukost framför sig. Detta kändes som en mycket lämplig avslutning på en trevlig, om än kylslagen, fågelutflykt på nordöstra Gotland. När undertecknad, tillsammans med en kvarvarande deltagare, tog en värmande fika vid rastplatsen drog som avslutning nio tofsvipor förbi västerut! Ett alldeles för tidigt, men härligt, vårtecken. Låt oss hoppas att det är lite mera vårvindar nästa gång vi möts. Ledde det hela gjorde
Per Smitterberg.