Det ljuvliga förhöstvädret lockade ut dussinet fågelskådare med siktet inställt på vad denna ytterdel av ön kunde bjuda på. Efter inledande småprat fick deltagarna en beskrivning av området och dess potential under olika tider av året. För flera var det faktiskt en ny plats för skådning. Redan vid starten kunde vi pricka in en av platsens karaktärsarter (om än på lite långt avstånd), nämligen en gammal havsörn som satt på Flisens fyr. Vi såg senare en ungfågel samt ytterligare en gammal örn. Det var så stilla i luften att gråsälarnas sång tydligt hördes in till oss. Tack vare det låga vattenståndet var det fina förhållanden för vadare. Dock fanns inga stora flockar men det bjöds på en fin blandning av olika arter. Kärrsnäppor, sandlöpare, småsnäppor, en kustsnäppa, en kustpipare och några enkelbeckasiner bjöd på fina stunder av spaning.
Som väntat höll det till rejäla gäng med hämplingar som letade frö i vegetationen. Jag tipsade deltagarna vad ett vinterbesök kan ge i tättingväg. Snösparvar, grå- och snösiskor samt berglärkor älskar denna plats. Numera kan man gå torrskodd från Lillgrunn/Bodudd ut till Storgrunn. Lagom vi kom över till Storgrunn hittades två fina skärpiplärkor som bjöd på fina närstudier. Ett försök att få fram en dvärgbeckasin ur den lilla våtmarken misslyckades, men några enkelbeckasiner rastade där. Utanför sydvästhörnet av Storgrunn rastade fina flockar med simänder som kunde studeras. Talrikast var krickor, skedänder och gräsänder men vi såg även bläsänder, några stjärtänder och någon snatterand. I övrigt var skrattmåsarna den i särklass talrikaste vitfågeln. Några kentska tärnor rastade också.
På återvägen bjöds vi på fler närstudier av vadarna och en fin avslutning i artlistan blev två rödstrupiga piplärkor. Efter rundvandringen i närmast sommarväder smakade fikat mycket gott. Ledde det hela gjorde
Per Smitterberg.