Friska höstvindar från västsektorn mötte oss vid samlingen norr om Hoburgsklippan. Vinden till trots så var det en skön morgon som skulle utveckla sig till en härlig dag i socknen. Till att börja med höll jag på att få en chock när alla hade rullat in på parkeringen. Vi var 29 pigga skådare, ett nytt deltagarrekord för mig, men till min stora glädje var Sivert Söderlund också med. Han ställde glatt om som medledare och det blev genast lättare att ge deltagarna god service. Redan under samlingen flög tre snygga storlommar förbi i vackert morgonljus. Ganska snart insåg vi att det skulle utveckla sig till ”finkarnas morgon” vid klippan. Tyvärr så visade sig inte en enda(!!) örn vid klippan, möjligen ett nytt rekord för mig. Nåväl, under promenaden i lä bakom klippan kunde vi njuta av en strid ström med bofink samt grönfink, hämpling, sånglärka och mindre korsnäbb. Bara för att nämna de vanligaste. Några i den bakre delen av gruppen lyckades tack vare Siverts skarpa hörsel plocka in en tajgasångare. Tittar vi tillbaka en handfull år var det en raritet, men som nu har ökat starkt i antal fynd. Väl framme vid klippans södra hörn fattade vi posto i hyggligt lä bakom busk- och trädridåer och spanandet kunde komma igång. Strömmen av finkar fortsatte men de flesta valde att vända åter och invänta bättre vindar. Det gällde en majoritet av tättingarna och inga av de många sparvhökarna vi såg drog heller ut. Bättre att spara krafterna. En ung aftonfalk, som hittades redan igår, kunde ses på kraftledningen som går ner från norr. Långt håll, javisst, men ändå en rovfågel till i protokollet. Sundregruppen bedrev ringmärkning denna morgon, men kombinationen av mycket fågel i nät, frisk blåst och få personal gjorde att vi givetvis lämnade dem ifred. Medhavda fikakorgar smakade förstås gott.
När bristen på större rovfåglar höll i sig beslutades att vi flyttade upp på höjden vid Hoburgens fyr, varifrån man har en vid sikt i alla vädersträck. Här kunde vi bättra på listan med rovfåglar. Flera kungsörnar, ormvråk och rödglada noterades. Den tredje och sista etappen för de som ännu ville ”ha mer” gick till Muskmyr, med hopp om fler rovfåglar. Här fick vi äntligen se flera av de arter som saknats. En handfull olika kungsörnar, ormvråkar, två rödglador och till allas glädje en brunglada som ”grädde på moset”. Som final i artlistan fick de sista tappra på lååångt håll se den numera ”riksbekanta” större skrikörnen, när den en kort stund visade sig någon kilometer norr om myren. Trots en del ”hål” i artlistan kändes det som en lyckad dag på sydspetsen. Ledde det hela gjorde Sivert Söderlund och
Per Smitterberg.