En härlig dag mitt i våren med klar himmel och nästan vindstilla mötte det dussin skådarsugna fågelvänner som samlades vid Hoburgen denna söndagsmorgon. Väderförhållandena kan tyckas fina för skådning men gör också att de fåglar som sträckt under natten haft en enkel ”överfart”, vilket gjort att de orkat längre in på ön. Det var inte tomt i buskarna men heller inget överflöd av individer. I den frodiga östra kanten på klippan sjöng törn- och ärtsångare medan några tornseglare fångade frukost. Som ”seden kräver” fattade vi posto på höjden ovanför Sundregruppens märkbod, där man har en ypperlig översikt på det som flyger förbi. Alfåglarna som sågs hade nu tagit på sig sommardräkten och i sällskap hade de några svärtor och sjöorrar. Under morgonen kom det flera fina flockar med vitkindade gäss som raskt fortsatte på nordost. Det fortsatte sen under resten av dagen och kvällen att passera gäss, när undertecknad skådade på öns östra kant.
Svärta, en läcker hane med sammetssvart dräkt och vita vingspeglar. Foto: Per Smitterberg.
Plötsligt kom en smäcker kärrhök farande in från väster, delvis skymd av trädridåerna längs fälten. Genast misstänkte vi ängs- eller stäpphök men fick ingen bra koll på detaljerna. Lyckligtvis såg även delar av Sundregruppen fågeln och de kunde bestämma den till ängshök. Kul! Sen anslöt vi oss till gänget runt boden och deltagarna fick se några fina fåglar på närhåll, bl.a. ärtsångare och rödstjärt.
Nu var det dags för utflyktens sista etapp, vandringen ner till mistluren på Rivet. I de bitvis väldigt täta buskmarkerna smattrade ärtsångare medan stenskvättan bevakade oss från en busktopp. Halvvägs ner tog vi ett välbehövligt fikastopp innanför Hällarna. Här brukar de oftast finnas många olika arter av änder, måsar och/eller vadare att titta. Inget undantag idag. Här fick vi njuta av svärtorna på närhåll och kunde se de vita vingspeglarna som skiljer den från kusinen sjöorre. Hela tiden kom fler flockar med vitkindade gäss förbi. En svartkråka har setts i området en längre tid och vi hade glädje att få fina obsar av den. Den är ju numera en egen art från att tidigare varit en ras av vår gråkråka. Vi avslutade utflykten med att skriva in fyra gråsälar i boken och sen var det dags att återvända upp till parkeringen där vi skiljdes åt. Ledde det hela gjorde
Per Smitterberg.