Vi är redan en dryg vecka in i maj men denna morgon var det ”friskt” i luften när vi samlades vid Hoburgsklippan för en fågelvandring i öns sydligaste marker. Åtta fågelsugna möttes upp och redan i buskagen vid parkeringen samt längs dess östra kant kunde flera arter med sångare noteras. Törnsångare, ärtsångare, trädgårdssångare och svarthätta är alla Sylviasångare men har helt olika sångstrofer. Likadant med lövsångare och gransångare. Ladusvalor födosökte i lä av klippan. Stararna hade redan holkarna fyllda med hungriga ungar och det var en livlig trafik för att hålla dem nöjda. Till sist kom vi fram till sydhörnet av klippan och fick utsikt över sjön. Det var ett gott inflöde med vitkindade gäss från Öland men dessa ska upp till arktis så det dröjer ännu några veckor innan de lämnar oss. Ringmärkningen hos Sundre fågelstation var i full gång och det fanns även bevakning av förbiflygande arter. Omgående blev vi bjudna på en kustlabb som drog förbi längs stranden och ute över sjön var det en bra trafik med sillgrisslor och tordmular. Några gråhägrar kunde noteras, även en sparvhök.
Efter pedagogisk uppvisning av olika nymärkta småfåglar fattade vi posto uppe på ”gubbhyllan” för att inte missa vad som flög förbi över fälten och fyrberget norr om oss. Tre röda glador, en havsörn och en lärkfalk noterades. Till skillnad från det intensiva tempot när man skådar här på hösten var det riktigt skönt att kunna ta det lite lugnare. Men det skulle raskt ändra sig! Jag hade just beskrivit för deltagarna hur intensivt det kan vara här på hösten, stora mängder med olika rovfåglar och spännande östliga tättingar i buskarna. Jag förklarade också dragningskraften som många fåglar känner för själva klippan när de ser den på avstånd. ”Här ska ni vara uppmärksamma, det kan komma både rostgumpsvalor, sommargyllingar och biätare”. En kvart senare ringer det i en mobil, det är Lars Jonsson som nere vid sydspetsen just haft en insträckande biätare! En eller möjligen två minuter senare kommer biätaren flygande rakt emot oss, nästan i ögonhöjd. Stort jubel och glädje bland alla närvarande.
Nu blev det lite av en upplösning av deltagarna, några gick nedåt längs kustvägen medan de andra hängde kvar vid märkboden. Under vandringen söderut blev det inte så många nya arter, men det var faktiskt skönt att röra sig lite mer efter den stationära spaningen. Åter vid parkeringen var vi några som ville ge Muskmyr och rovfåglarna en chans, men det gav endast en ung havsörn. Därmed var dagens äventyr avklarat.
Per Smitterberg