Lyckligtvis höll sig väderprognosen till vad som sades igår kväll, lätta skyar och mest soligt samt en måttlig västvind. Detta lockade ut sexton pigga fågelvänner till parkeringen vid ”vägens slut”, Hoburgsklippan i Sundre. När kalendern kommit hit brukar det mesta av våra sydflyttande arter kommit, givetvis med några undantag som t.ex. rosenfink, lundsångare och höksångare. Vi vandrade sakta längs klippans östra sida där det var fint lä vilket lockade många fåglar att födosöka. Törnsångare, ärtsångare, svarthätta samt en blåhake tillhörde utbudet. Hussvalor och ladusvalor snurrade längs klippan. Jörgen P hade snappat upp ett rykte om blåhake vilket förstås ökade spaningsfrekvensen. Efter en stund kunde just Jörgen ropa ut att den satt på en av de låga murarna öster om grusvägen. Knappt hann några få in den granna fågeln i kikaren så for den in bakom staketet under branten. Hm? En kort glimt och sen vidare in i snåren, typiskt blåhakebeteende.
Vi fortsatte ner mot söder och parkerade oss och tubkikarna vid Sundregruppens ringmärkarbod. Nu fortsatte blåhakedramat när ryktet om en som just genomgick märkning nådde våra öron. Men ve och fasa, några minuter senare meddelas att fågeln ”tappades”. Hm! Skulle vi snuvas på närbilder av denna nordens juvel? Men strax ändrades tonläget när blåhaken återfanns i ett fångstnät söder om boden. Hurra! Nu kunde den studeras på nära håll till gruppens lycka. Innan vi fortsatte vandringen fick även den diskret tecknade, men ack så vackra, trädgårdssångaren också ses på armslängds avstånd.
Utflykten gick vidare längs vägen väster om märkområdet, enstaka kentska tärnor avslöjade sig med det ”klassiska amalgamlätet”. Annars var fågellivet över sjön ganska magert. Halvvägs ner på sydspetsen vek utflykten in i norra delen av ”Rivethagen”. Stenskvättor, sånglärkor och revirhävdande gulsparvar noterades. Ibland är det skönt att fågelvolymerna är lite måttliga så det finns tid för prat och umgänge. Vi vek sedan av uppåt och gick genom ”gödselstackhagen” där delar av gruppen övergick till botanik! Väl åter vid parkeringen fick kroppen sitt och fikastunden klarades av. Nu kom äntligen några rovfåglar in i protokollet. Några ormvråkar, en brun kärrhök samt en kungsörn (på väldans långt avstånd). Som sista art på dagens utflykt kunde faktiskt några tornseglare skrivas in, tack vare Jörgens envetna letande. ”De ska komma till Gotland runt det här datumet”! Ledde vårutflykten gjorde
Per Smitterberg.