En av landets mest eftertraktade fågelarter för fågelskådare är troligen tornugglan. På våra breddgrader lever arten på gränsen till vad som är möjligt. Orsaken är att tornugglan saknar förmåga att lagra fett, vilket gör att den hela tiden måste ha tillgång till byten. Den lever till stor del av gnagare samt mindre fåglar och har de inte en varm och skön bondgård, där det finns stora däggdjur samt bytesdjur, går det ofta illa och de stryker med. Danmark, som har en större population än Sverige, kan också drabbas av plötsliga köldknäppar. Då har det vid flera tillfällen resulterat i att stora delar av tornugglereviren ”sopats bort”.
Efter den blötsnö med tillhörande rå kyla som drabbade ön nyligen fick en av Gotlands tornugglor inte tillräckligt med byten för att hålla värmen. Den hittades död i ett vindskydd/foderplats för hästar på mellersta delen av ön. Fågeln skickas nu till SVA för analys om den drabbats av fågelinfluensa, något jag tror lite på. Dödsorsaken är troligast svält. Sen kommer den att hamna i Naturhistoriska Riksmuseets samlingar. Skulle det vara nån ute på ön som vet mer om tornugglan, du känner kanske till något revir i just DIN socken, så tveka inte att höra av dig till Tornugglegruppen i föreningen. Den består av Mattias Andersson (se kontaktuppgifter under styrelsefliken), eller undertecknad (per.smitterberg(at)telia.com).
