En ganska frisk nordvästvind skapade en typisk oktoberinramning på dagens utflykt. Glädjande nog höll sig regnen borta och vi hade närmast molnfria förhållanden. Dussinet fågelsugna personer mötte upp vid Hoburgsklippan. Mitt i samlingen med mina planer för utflykten, kom en varfågel (morgonens enda) som en ”kanonkula” över burgen norr om parkeringen. Tyvärr blev det ett kort möte med en art som annars är värd att beskåda länge.
När vi så började promenaden längs östra kanten av Hoburgsklippan kom en ung havsörn förbi. Den visade sig faktiskt lite längre än varfågeln men tyvärr blev det utflyktens ENDA örn. Jag har nog aldrig sett så få örnar vid ett Hoburgenbesök i oktober! I den solbelysta klippbrantens buskage hördes och sågs berg- och bofink, talgoxe, blåmes, gärdsmyg, rödhake och gransångare. Nere på Hoburgsåkrarna stod drygt 1500 vitkindade gäss och även enstaka bläsgäss samt sädgäss. Dagens talrikaste rovfågel var sparvhöken men även duvhök och tornfalk kunde noteras. Några såg även en hona blå kärrhök som drog lågt över åkrarna.
Väl framme vid backen ovanför Sundregruppens fågelstation satte vi ner ”bopålarna” (eller tubkikarna och stativen) för att hålla span på det som ville passera. Vi fick veta att, trots den friska nordvästvinden, fångades en hel del fåglar i fångstnäten. Därför lät vi bli att be om en ”guidning”, men personalen var bussiga och visade en individ av de sparvhökar som vimsade runt i området. En vacker ungfågel, det är alltid fascinerande att se fåglar på armslängds avstånd. Ute över Östersjön var det inga större fågelmängder som rörde sig, det mesta som sträckte ut var nog ring- och skogsduvor samt vitkindade gäss. Förmiddagen började närma sig lunch och när inga fler bredvingade fåglar (örnar) behagade visa sig drog vi oss åter till bilarna och väntande matsäckar. Ledde det hela gjorde
Per Smitterberg.