Väderprognosen för dagen kunde väl varit lite mer skimrande, men den här vintern har ju varit väldigt instabil och vacklande vädermässigt. Mulet, någon plusgrad och en frisk västlig kuling men regnet höll sig borta tills vi var färdiga. Åtta fågelsugna skådare möttes på Karlsökajen, varav några nya ansikten. Mycket roligt att även nya skådare lockas ut till fåglarna. Vi startade med att spana västerut medan det var uppehåll. De riktigt stora vigg- och bergandsflockarna var någon annanstans men desto lättare att kunna studera fåglarna när de inte är ett ”gytter”. Brunänder, där hanarnas kastanjebruna huvuden lyser upp det grå vädret, samsades med kusinerna. Ute vid Vivesholmes inre strand simmade en gravand, detta säkra vårtecken blir bara tidigare för varje år som går. Smådoppingar ser man ofta här och idag hade de sällskap av en skäggdopping och en svarthakedopping. Kul!
Smådopping är en riktig tuffing, storleken till trots. Foto: Per Smitterberg.
Nu var det dags att få vinden i ryggen så vi gick in mot Klinteviken, som hade förlorat en del av sitt istäcke jämfört med någon vecka tillbaka. En rejäl blandflock med simänder sökte skydd bakom vassarna vid Varvsholm, mest gräsänder men även ett tiotal snatteränder och några krickor. Gråhägrarna stod och tjurade med uppdragna axlar. Tyvärr var den annars trogna pilgrimsfalken någon annanstans. Lagom när vi började känna oss nöjda och kaffetermosen hägrade, kom ett försiktigt regn i vinden. Det blev en god signal för att avsluta utflykten med en god fikastund i lä bakom en av bodarna. Ledde det hela gjorde
Sven-Olof Lundgren.