Samling skedde vid Sproge kyrka denna fina och vindstilla söndagsmorgon, innan vi åkte mot Klase. Åtta deltagare samlades där och fick höra en liten strof av en mindre hackspett, troligen en årsunge som letade runt i talldungen intill. Det är inte så ovanligt med deras läten så här på eftersommaren när de söker sin föda.
Vid ankomsten till Klase som är en del av de fina strandängar och grunda vikar som finns på den SV delen av ön, hördes direkt några kentska tärnor, som sen hördes hela tiden. Vid viken norr om bodarna började vi spaningen där grönbenor var ganska många förutom en större samling tofsvipor ute på stenrevet. Snart ropades en skräntärna ut, de är ju inte alltför vanliga på Gotland. Världens största tärna är alltid härligt att få möta.
Vi fortsatte sen mot Snoderviken där starar först dominerade. Väl framme vid viken sågs till vår glädje många fåglar. En stor flock grågäss, fjorton skärfläckor, åtta större strandpipare, två tranor, fyra gråhägrar och några brushanar i sina grå dräkter så här års. Kustpipare, rödbenor, två myrspovar och fyra inflygande storspovar kunde också noteras. Över oss hördes ett skriande läte som blev fyra lärkfalkar, föräldrarna med två tiggande ungar kan man tänka.
Vi återgick efter någon timme till Klase för att fika och efterprata. Vid skådningen där upptäcktes en flygande skogssnäppa som landade bland stenarna. Vid detta eftersök upptäckte jag en diffus lite större vadare bland stenarna. Den kunde inte artas direkt utan alla deltagarna blev involverade med att skåda och leta i böckerna. Jag hade sett att den hade en ganska lång smal näbb som var uppåtböjd och korta ben. Efter ett antal minuter med bl.a. fotande där den då mestadels gömde näbben i fjädrarna blev det ett litet uppflog och den försvann bakom stenarna. Jag hade sett den så pass bra att jag rapporterade den som en tereksnäppa. Min andra på den SV kusten. Ledare för den trevliga vandringen var Sivert Söderlund.